Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
FacebookFacebook
RECENSION

KINGDOM HEARTS: BIRTH BY SLEEP

Även om nyhetsvärdet för Final Fantasy möter Disney har gått förlorat så fortsätter uppföljarna komma. Vad sägs som det sjätte bärbara Kingdom Hearts-spelet i ordningen? Viktor kommer med rapport hur vida detta är nästa "måste-spel" för din PSP


Kingdom Hearts-serien borde väl ändå vara motbeviset för att licens-spel per se alltid skulle vara dåliga? För Kingdom Hearts är verkligen licensspelens licensspel. Det är för tusan Disney som möter Final Fantasy! En galen hybrid av två miljardföretag som var designad från första början för att nå en ny publik och sälja multum i en tid då Square faktiskt hade det lite knapert. Det är tv-spels-schlager och världen svalde det med med hull, hår och 12 miljoner sålda exemplar

För låt oss se på det hela med vakna ögon. Kingdom Hearts är dumt. Det är Final Fantasy som möter Disney. Men visst funkar det? Efter den första tiden av olustig pinsamhet när Kalle blev arg på Squall så muterades våra hjärnor om, och vi accepterade den nya världsordningen. Till slut blev vi riktigt fästa vid den nya spel-kosmologi som växte fram från sina två föräldrar. Med tiden som gått har de mer spretiga inslagen i serien ansatts bort och idag är Kingdom Hearts ett självständigt varumärke vars dragningskraft kommer från sitt eget universum snarare än förverkligandet av hypotetiska dödsmatcher mellan Musse Pigg och Sephiroth, a la Marvel VS Capcom.

Efter de två snuskigt populära Playstation 2-spelen så har dock serien varit i något av en dvala. Under tiden har Tetsuya Nomura med besättning istället utforskat seriens runtgående element med inte mindre än fem stycken sidequels. Alla till de bärbara formatet därtill. I Birth By Sleep är det dags igen. Skillnaden är att denna gång, är det en prequel.

Alltså det är en historia satt före den första historien om Kingdom Hearts. Här får vi för första gången berättelsen om den spelplan som sätts upp före det att Sora, Kalle, Långben med flera, äntrar scenen och gör den till sin.

Narrativet är uppdelat i de tre spelbara huvudkaraktärerna Ventus, Terra och Aqua. Alla kommer med sina egna förmågor såväl som agendor i storyn. Det är ett upplägg som medför sig gott såväl som ont. Delvis bjuds vi på en stundtals okronologisk berättelse som håller vår uppmärksamhet på topp när vi till exempel får se efterverkningar av vad en tidigare karaktär gjort. Å andra sidan så blir det också en del trampande i redan familjära miljöer där vi till och med får spela om en del bossar. Vilket förstås känns lite fantasilöst och billigt rent designmässigt.

Manuset är annars välskrivet och behandlar återigen den tonårs-växtvärk som vi alla får, men få vill erkänna att de hade. Det kan tyckas rent av klyschigt med tanke på att det rör sig om ett japanskt rollspel, men Kingdom Hearts gör knoppar som brister-tematiken riktigt bra. Mycket för att den inte fastnar, eller för den delen aldrig ens närmar sig, pubertala hormonområden. Utan istället håller sig till ämnen som växtvärk inom kompisgruppen. Tankar om identitet, kompisar som växer ifrån varandra och barndomen som inte blir mer än ett vykort nålat på ett tomt hjärta.

Allt igenom är Birth by Sleep ett intressant verk av ganska polariserade berättarstilar. Från animevärldens bredaste penslar av storögd naivitet och vida gester, till det quick-fix berättande som allt mer eldar upp fansens konspirationsteorier för varje spel i serien. Att Square Enix lyckas få dussintals cameos av Disneyfigurer att kännas smakfulla i sammanhanget är inget mindre än imponerande.

Historien bärs också upp av en stabil grund röstskådespelare som bjuder på så väl toppar som dalar i sina framträdanden. Toppar i form av fullblodsproffsen Mark Hamill och Leonard Nimoy, varav den senare levererar ett så isande och drabbande intryck som spelets antagonist Xehanort att han fullkomligt äter upp PSP:n varje gång han är med. Tyvärr finns det också en del prestationsdalar främst i form av Terras röstskådespelare som är så totalt emotionellt frånkopplad från det han läser att han verkar förväxlat manuset med busstabellen.

Rent spelteknikskt så imponerar också Birth by Sleep. Stridssystemet där du lånar attacker av dina allierade via D-Link och kombinerar det med din Command Style är förmodligen det mest kompletta i serien. Striderna är intensiva och mer tyngd ligger nu på att fatta blixtsnabba taktiska beslut och kombinera attackstilar, snarare än att hamra på alla knappar samtidigt. Striderna varvas därtill av mer varierade inslag som minispel och tweakade uppdrag som bryter tempot vid rätt tillfällen.

Världen som spelet tar plats i är en av hög grafisk kompetens. Vackra karaktärsmodeller och rika polygonmängder fyller ett spel rikt på variation i sina miljöer. Tyvärr är det också ofta ödsligt tomt. Miljöerna saknar ofta detaljer och är allt för ofta bara långa tomma korridorer fyllda med fiender. Det känns lite som att PSP:n inte riktigt räckt till och istället har Nomura med kompani fått prioritera fiendeantalet istället. Även där finns dock en handfull problem i form av en del nedsaktning i större strider och förstås Kingdom Heart-seriens signum, en besvärlig kamera. Kameraproblem är inte konstanta men oftast garanterade när du rör dig i trånga utrymmen och när target-systemet börjar trolla.

Soundtracket är en vacker komposition av gammalt och nytt som sällan skär sig trots att både Final Fantasy och Disneys kompositioner bär en så stark musikalisk identitet. Popsnöret Simple and Clean återvänder till fansen jubel och om det finns något att gnälla över så är det att vissa loopande musikslingor kan få en att vilja hyvla öronen av sig efter ett tag.

Egentligen är detta inte några större problem då fans av serien har levt med dem sedan första spelet. Då är jag betydligt mer tjurig över att Kingdom Hearts egentligen är alldeles för tidskrävande för att vara i bärbart format. Långa mellansekvenser och klent med sparpunkter är boven i dramat här.

Birth by Sleep är också tidskrävande ur aspekten av att spelet är enormt. Tre karaktärer vars story klockar in uppåt 15 timmar vardera, en flyghangar fylld av minispel och ett överraskande kompetent lokalt flerspelarläge fyllt av innehåll att nöta och utforska.

Det är med andra ord ett måste-spel för fans av serien såväl som PSP-ägare. Även om vi mer än någonsin nu längtar efter Kingdom Hearts 3, så ger Birth by Sleep mer än tillräcklig stimuli och visar därtill på att seriens hjärta fortfarande slår starkt och tryggt.

Detta är en annons:
Detta är en annons:
Kingdom Hearts: Birth by SleepKingdom Hearts: Birth by SleepKingdom Hearts: Birth by SleepKingdom Hearts: Birth by Sleep
08 Gamereactor Sverige
8 / 10
+
Starkt berättande, bra manus, Leonard Nimoy som Xehanort, tjock atmosfär, bra stridssystem, massivt innehåll
-
En del kameraproblem, tomma miljöer, osmidigt som bärbart spel

Medlemsrecensioner

  • Kingdom of Hearts
    Kingdom Hearts: är ända så glatt som det brukar va och att just i detta ögonblick i den nya "Birth By Sleep" där vi kommer till det... 8/10
  • jeppe5959
    Jag gillar Final Fantasy väldigt mycket och tycker att det är den bästa rollspelen som finns. Square Enix tycker jag är ett imponerande spelbolag. ... 8/10
  • Snake_Nox
    Varning: Mindre Spoilers förekommer. Kingdom Hearts: Birth by Sleep är det bästa PSP spelet jag någonsin kört. Felfritt är det dock inte så varför... 8/10
Detta är en annons:
BETA +