Robin Hood

Filmen:
Robin Hood har genom åren dykt upp på vita duken i ett flertal olika reinkarnationer. Errol Flynns trikåklädda skogspajas från 1938 måste vara den mest kända men Kevin Costners lädercharmör från 1991 har nog också satt sig i minnet. De filmerna har haft det gemensamma att de till punkt och pricka följt den till mans förväntade bilden av Robin Hood. En godhjärtad rebell som tar från de rika och ger till de fattiga. Men Ridley Scott hade andra tankar. Bort med det sockersöta och in med en skitig och smutsig Russell Crowe och berätta historien från början, innan legenden utspelar sig.

Robin Longstride, som han hette innan han blev laglös är en bågskytt i Rickard Lejonhjärtas armé som är på väg hemåt efter det stora korståget. Dessvärre stupar kungen och Robin får uppdraget att tillsammans med ett gäng råbarkade soldatkamrater lämna tillbaka kronan till den oduglige brodern John som ska ta över tronen. Sen bär det av till Nottingham där Robin träffar den hetlevrade änkan Marion och livet leker. Fram tills att den sluge Sir Godfrey smusslar in en armé illvilliga fransmän över kanalen.

Det här är som sagt inte den traditionella Robin Hood-sagan. Rickard Lejonhjärta är inte den godhjärtade och folkälskade kungen längre utan svinar på för fullt runt nere i Frankrike. Inte heller Sheriffen av Nottingham är sig lik. Han måste ha gått någon charmkurs och är numera marginaliserad. De lustiga sidekicksen är så klart med. Lille John charmerar fruntimmer på löpande band, Allan i Dalen likaså och den alkoholiserade Broder Tuck brygger mjöd. Men sen slutar likheterna. Robin Hood är inte heller någon småtjuv som trippar runt i Sherwood-skogen utan snarare en revolutionär politiker och kämpar för ett enat och starkt England.

Det här är femte gången Ridley Scott och Russell Crowe gör en film tillsammans. Det märks att de känner varandra utan och innan och genomförandet är det inget fel på. Filmen bjuder på grym action med mäktiga slag, maffig musik och häpnadsväckande scenografi. Men det är något som saknas. Det känns som att Ridley tagit bort precis allt det som kännetecknar en Robin Hood-film och bara försökt göra den helt annorlunda. Ungefär som senaste James Bond-filmen med Daniel Craig, bort med det gamla välbekanta och in med något nytt, bara det är annorlunda. Om det görs rätt och tillför historien någonting är det underbart. Men Ridley Scott är tråkig och satsar på säkra kort. Han tar inte ut svängarna utan ger oss bara en testosteronpumpad standardaction.

Skådespelarinsatserna är blandade. Russell Crowe som Robin Hood är ett tråkigt val. Han är ju inte den mest uttrycksfulla skådespelaren på marknaden och bjuder inte på mycket inlevelse. Ett leende här och där men inget mer. Cate Blanchett å andra sidan är Marion upp i dagen. En av filmens största behållning är vår 81-årige Svenske Hollywood-veteran Max Von Sydow som Marions blinde styvfar. Han imponerar med en glöd som de flesta andra skådespelare saknar. Ärkeskurken Sir Godfrey spelad av Mark Strong är dessvärre ingen vidare karismatisk figur utan bara ett nödvändigt ont. Ridley Scotts filmatisering av Robin Hood kunde ha blivit vad Batman Begins var för Batman-filmerna men trillar tyvärr in i dussinaction-genren.

Bilden:
Bilden som Robin Hood presterar är rent ögongodis. Skärpan är något av det brutalaste jag sett på år och dar och platsar lätt på min lista över demofilmer. Detaljarbetet är otroligt. Det är lätt att glömma bort filmen och bara stirra på alla smådetaljer. Den blåtonade bilden ser en aning urtvättad ut men det är inget som stör. Svärtan är tipptopp och ljussättningen briljant. Robin Hood levereras på en BD50 med AVC-kodec och formatet är 2,40:1.

Ljudet:
Även ljudet imponerar. Den intensiva och superdynamiska DTS-HD Master Audio-ljudmixen fläskar på under actionsekvenserna utan att vara grötig. Det går att urskilja varje liten detalj i ljudbilden. Dialogen låter också kristallklar. Surroundeffekterna är häftiga. Det går att urskilja varje pil som svischar förbi öronen och LFE-spåret trycker på där det behövs, varje slag känns i bröstkorgen. Robin Hood på Blu-ray är ingen höjdarfilm men bild och ljudmässigt ställer den konkurrensen i skamvrån.

Extramaterialet:
För omväxlings skull har jag stött på sevärt extramaterial. Den 62 minuter långa dokumentären "Rise and Rise again" tar upp precis allt kring hela filmen. Alltifrån Ridley Scotts tankegångar till soundtracket. Mycket välgjord och sevärd. Under filmens gång kan man även aktivera Universals U-control. En Picture-in-picture-funktion med några intressanta klipp. Till sist bjuds det på 13 minuter bortklippta scener med kommentarer från klipparen Pietro Scalia.