Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
FacebookFacebook
RECENSION

EA SPORTS MMA

Gamereactors chefredaktör är inte bara... chefredaktör för Gamereactor (duh!) - han är fanatisk mixed martial arts-älskare också, med redaktörsuppdrag för Sveriges största MMA-sajt. Nu har han satt tänderna i EA:s försök att konkurrera ut UFC 2010 Undisputed


Jag förstår svårigheten i att försöka göra ett välbalanserat och underhållande mixed martial arts-spel ämnat att roa såväl den superinitierade Fedor-fantasten som den slötittande, TV4 Sport-zappande stryksuktaren. Det är ett snudd på omöjligt uppdrag.

Ändå, trots problematiken med tusentals animationsavbrott, diverse svårfångade kampsportsdiscipliner och fighters med säregna stilar - lyckades THQ och utvecklarna Yuke's förvånansvärt väl med UFC 2010 Undisputed. Visst, boxningen var snudd på lika robotaktigt mekanisk som i 2009 års version och clinch-systemet lämnade en del att önska. Samtidigt kändes karaktärsbalansen bra, tempot var väldigt lyckat och markfightingen fungerade helt okej.

Att EA skulle kunna konkurrera med UFC redan på första försöket var det kanske inte många som trodde. Jag hade dock höga förväntningar på EA Sports MMA och kände mig positiv efter en stressad spelsession med förhandsversionen för cirka två månader sedan. Efter en hel arbetsvecka i rollen som Alistair Overeem och med mer än 50 timmar EA Sports MMA under bältet har jag dock dessvärre fastslagit att EA:s förstfödde inte skulle klara sig genom den första ronden mot THQ:s konkurrent. Tråkigt, men sant.

Det som fungerar bra i EA Sports MMA fungerar dock riktigt bra. Onlineläget känns helgjutet och välpolerat, som i EA:s samtliga sportspel. Statistiken sorteras i mängder av kategorier, matcherna flyter på fint utan någon egentlig lagg och det mesta känns problemfritt, rent tekniskt.

Spelläget kallat EA Sports Live Broadcast är den fräckaste delen av EA Sports MMA onlinedel och något som jag tror kommer att bli väldigt populärt bland de som kommer att leta efter något med lite mer djup än låt säga EA:s enformiga karriärläge. En gång i veckan är det tänkt att EA ska sätta ihop ett riktigt fight card innehållande ett tjugotal noggrant utvalda spelare från hela världen. Varje av dessa vecko-baserade galor kommer att sändas live via EA.s egen hemsida, en idé som såhär på förhand känns helt fantastiskt bra.

Grafiken i EA Sports MMA känns också ruskigt verklighetstrogen och genomarbetad och animationerna är överlägsna de i UFC 2010 Undisputed. Sen finns det en hel del beståndsdelar som dels inte harmoniserar med andra delar av spelet, dels inte heller håller måttet i en enskild bedömning.

Ambitionen är tydlig redan från start. EA Tiburon har velat göra ett spel med lagom mycket djup för att glädja de initierade fansen utan att skrämma bort casual-spelarna som kanske blippat förbi någon enstaka UFC-fight på TV. Resultatet är ett spelsystem som i
större utsträckning än i UFC 2010 simplifierar komplexiteten med mixed martial arts som sport, och i slutändan erbjuder en ensidig
och förhållandevis enfaldig spelupplevelse.

Det främsta spelmässiga problemet med EA Sports MMA är markdelen. Varje gång man byter kickboxning mot brottning och jujutsu börjar EA Sports MMA halta, och det rejält. All fighting som äger rum på mattan styrs nämligen av en enda knapp. Genom att snabbt pumpa A-knappen (eller X om man väljer Playstation 3-versionen) jobbar ens fighter för en bättre position medan samma knapp-kommando från fightern som ligger med ryggen mot mattan hjälper denne att trycka tillbaka positionsavancemangen.

Det räcker med att spela några matcher för att man ska få kläm på det faktum att EA Sports MMA i stor utsträckning förespråkar och direkt uppmuntrar "button mashing" vilket i sammanhanget mixed martial arts känns helfel. Resultatet är markfighting som känns ihålig, ogenomtänkt och just enfaldig. Det gäller att delvis styra sina knapptryckningar efter sin fighters puls men oftast hjälper man sig själv mest genom att trycka på A-knappen i den absolut snabbaste takten man kan tänka sig. Om motståndaren trycker lika fort eller fortare misslyckas försöken att förbättra sin position vilket skapar ett dödläge värre än i något annat sportspel jag testat på flera år.

Visst kan man slå, från markposition. Ground & pound är såklart en stor del av EA Sports MMA precis som det är en mycket viktig del av sporten som sådan. Men att slå från hel- eller halvguard är lika lönlöst som att försöka spela biljard med ett snöre, åtminstone så länge fightern som ligger underst pepprar samma knapp. Det som sker då är exakt samma hopplösa dödläge som jag skrev om i det förra stycket. Till slut ligger man bara där, båda två, och glor på varandra medan Track & Field-fingrarna jobbar likt svettiga korvar i akut överljudsfart.

Det här systemet borde såklart utvecklarna sett över och helt enkelt strukturerat det kring ett mer avancerat spelsystem. I UFC 2010 går det ut på att rotera den vänstra analoga styrspaken åt olika håll och i olika typer av banor för att genomföra så kallade transitions. Ett långt ifrån perfekt system men ändå med ett högre krav på spelarens fingerfärdighet och rutin än EA:s knappdödar-taktik.

När man efter några timmar lärt sig avsky markdelen i EA Sports MMA gäller det därför att snabbt lära sig att effektivt stoppa alla motståndarens försök till nedtagningar. Något som är enklare sagt än gjort. EA Tiburon har nämligen gett divisionens brottare ett balansmässigt övertag och även om de flesta av dem (Randy Couture, Randleman, Bobby Lashley, King Mo, Melendez) snabbt blir hajmat mot submission-äss som Aioki, Diaz och Werdum om de inte håller koll på var de placerar sina handleder, är nedtagningarna ändå livsviktiga i domarnas ögon och ett viktigt vapen i kampen om titeln.

I övrigt är karaktärsbalansen godkänd. Fedor är spelets bästa fighter, vilket han rimligtvis bör vara - tätt följt av Gil Melendez och Nick Diaz. Att EA Sports MMA helt saknar fighters från världens största mixed martial arts-organisation blir ganska snabbt en ganska plågsam påminnelse då rostern i det här spelet känns allt annat än spännande.

Visst, Alistair Overeem är med, komplett med sina hästkötts-pumpade superarmar och sin krispiga kickboxning. Randy Couture finns med också, tack vare en saftig lucka i sitt UFC-kontrakt och i lättviktklassens utkant hittar vi Dream-kungen Aoki och hans färgsprakande grappling-tights. Bortsett från dessa och Diaz, Musasi, Melendez och Dan Henderson finns det inte särskilt många riktigt spännande storstjärnor i EA:s omklädningsrum.

Over-the-hill-stofiler som Ken Shamrock, Frank Shamrock, Munson och Bas Rutten ger spelet en doft av torkad hud som vägrar släppa. EA Tiburon hade gjort bäst i att skippa dessa gubbar som, bortsett från en och annan amatörmässig pust-fest för äldsta gubben Shamrock, ändå inte är aktiva inom sporten längre.

När det kommer till boxningen/kick-boxningen i EA Sports MMA känns den mer följsamt naturlig och mer dynamisk än den i UFC 2010: Undisputed - om det inte vore för fight stick-systemet som oavsett träningsmängd alltför ofta, i alltför stor utsträckning påminner om en lotto. Man vevar, drar, river och rycker i spaken och den precisionen som pin point-boxning a'la KJ Noons rimligtvis innebär lyser med sin frånvaro. Man kan givetvis ändra kontrollinställningarna och istället använda knapparna till att boxas. Detta styr dock om knapplayouten ganska radikalt och skapar istället andra problem, bland annat med clinch-fightingen.

Men. Jag ska vara rättvis. Rätt ska vara rätt. Boxningen i EA Sports MMA ser mycket mer verklighetstrogen ut än i UFC 2010. Slagen ser mer rörliga ut, samtliga fighters rör sig snyggare, naturligare och att blanda slag och sparkar belönas på ett mer rättvist sätt också än i konkurrerande spel. Det är en fröjd att i rollen som Overeem blanda tre snabba jabbar (för att komma in på kroppen) med en stenhård högerkrok för att halvsekunden senare röra sig ut ur motståndarens räckvidd för att avsluta med en K-1-doftande benspark.

En annan del av EA Sports MMA som fungerar väl är clinchen. Att clincha med en motståndare är mycket enkelt. Medan man gör det är det lätt att bli träffad av uppercuts eller höga knän och man lämnar sin fighter öppen för motattack varje gång man sträcker sig för att koppla en så kallad "muay thai plum". När man väl tryckt upp sin motståndare mot rep- eller stålstaketet gäller det att snabbt överösa honom med tighta armbågar, knän mot antingen benen eller mellangärdet eller helt enkelt backa ut snabbt och följa upp med ett par giftiga uppercuts.

Skillnaden mellan att slåss i traditionell boxningsring (a'la Dream eller numer nedlagda Affliction) och att hamra sin motståndare medvetslös i en MMA-bur (Strikeforce) är precis lagom stor för att det ska göra skillnad under matchernas gång, men inte tvinga spelaren att lära om/förändra hela sin spelstil. I boxningsringen har brottarna inte samma övertag som de har i buren (precis som i verkligheten) och frihetskänslan att komma till en Dream-ring efter att ha varit inlåst i en Strikeforce-bur i 50 matcher är märkvärdig.

EA Sports MMA har för mig blivit ett fightingspel som jag absolut inte skulle välja att plocka fram när ren skill ska mätas, eller när mina mest mixed martial arts-tokiga vänner kommer på besök. De mest uppenbara hålen i spelsystemet skapar snabbt irritation och spelsystemets lättja harmoniserar illa med den gravallvarliga, simulatoraktiga presentationen. EA Sports MMA, till skillnad från THQ:s spel, blir för mig ett arkadspel som plockas fram för enstaka snabbmatcher där båda spelarna enbart trycker så fort de överhuvudtaget kan på samtliga knappar. Vilket är synd.

Och bortsett från problemen med fighting-systemet finns det andra svagheter med EA:s förstfödde mixed martial arts-tolkning som jag bara inte kan tolerera. Till dessa hör bland annat det faktum att ronderna räknas med ett realtidsbaserat urverk. Fem minuter är verkligen fem riktiga minuter i EA Sports MMA vilket gör att ronderna känns ohyggligt utdragna. Nintendo-sekunder med uppsnabbade ronder på cirka två minuter hade varit betydligt mer passande och hade säkerligen inneburit en annan typ av intensitet i själva matchtempot.

När det kommer till karriärläget har EA sneglat på UFC 2010: Undisputed samt hämtat hälsosamma mängder inspiration från andra sportspel inom EA Sports-familjen. Starten går hemma hos Pancrase-legenden och Bas Rutten vars inspirerande ord som mentor avser att sporra spelaren att träna hårdare, bli bättre för att i slutändan nå toppen av Strikeforce. Karriärläget är helt okej om ändå inte så djupt och detaljerat som jag hade hoppats på. Det blir enformigt ganska snabbt och det känns som att EA Tiburon tagit det säkra före det osäkra i just det avseendet.

Den sämsta delen i EA Sports MMA är markfightingen. Den näst sämsta är de långa laddningstiderna och praktklåparen Mauro Ranallos ensidiga kommenterande. Den enskilt bästa biten i EA Sports MMA är grafiken. Det går liksom inte att komma ifrån. Kameran är mer utzoomad än i THQ:s senaste spel och det går att se varje litet aniktsuttryck hos varje av spelets fighters under matchernas gång. Alla fighters ser exakt ut som de gör i verkligheten och animationerna är som sagt helt fantastiskt bra. Detta räddar dock inte det här spelet från att vara ett ganska mediokert första-försök. Bättre lycka nästa år, EA.

EA Sports MMAEA Sports MMAEA Sports MMAEA Sports MMA
06 Gamereactor Sverige
6 / 10
+
Ursnygga animationer, läckra spelarmodeller, innehåller både Dream- och Strikeforce, dynamisk boxning
-
Blek presentation, bedrövliga kommentatorer, rutten mark-fighting, tunn roster

En andra åsikt

Jonas Mäki
Jag är inte nära på lika insatt i sporten som Petter är trots att jag ofta och gärna kikar på de TV-sända UFC-galorna. Jag har dock spelat ganska mycket UFC 2010 och har trots brister i framförallt boxningen funnit det väldigt underhållande. EA Sports MMA trumfar UFC 2010 när det gäller den stående delen men misslyckas precis som Petter poängterar med grappling-delen som känns ogenomtänkt och ytlig. Bortsett från det och långa laddningstider är jag dock nöjd. 7/10

Medlemsrecensioner

  • Slummerskunken
    Ea Sports MMA börjar bra, det ser snyggt ut. Karriärläget känns relativt fräscht efter ha bankat mig själv igenom Ufc 2010's karriärläge 5-10... 3/10
  • maxim65
    Hej jag ska berätta om EA sports MMA. Det som fick mig att köpa spelet var p.g.a att det var ett MMA spel. Jag är ett stort fan av just mma och... 7/10
BETA +