Svenska
Gamereactor
recensioner
A Bastard's Tale

A Bastard's Tale

A Bastard's Tale är en vacker hyllning till 8-bitseran. Ett enkelt spel med en djävulsk svårighetsgrad är vad enmansarmen No Pest Production leverar. Vi har testat

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i

Efter installationen och första uppstarten möts jag av den helt klart sparsammaste menyn på länge, och fastnar direkt. För musiken. Tänk er ledmotivet till det mycket gripande Paper's, Please, fast mycket gladare och kryddat med en trumpet eller två. Jag börjar med ens fundera på pixliga äventyr galopperandes på en vit mustang, med en karg bergskedja i bakgrunden. Det första som möter mig när jag markerat Story (japp, inga klick) är just en bergskedja men inte särskilt kal inte. I bergets förgrund betar några polygonfattiga kor och i deras förgrund står jag som spelare. En riddare och hans svärd. Ingen introduktion. Ingen mustang. Det är till att dö minst tjugo gånger innan jag ens kommit förbi tre fiender. Jag har inget emot att då, då mötas av en aning motstånd, till och från är det är skönt att få visa vad nerverna faktiskt går för. Men på motståndsfronten känns det som om det här spelet kommer bjuda på lite mer än bara "en aning". Men innan jag går in på det, tillåt mig ge lite bakgrund kring vad A Bastard's Tale är för något.

HQ
A Bastard's Tale
Bara för att en motståndare springer ifrån dig betyder det inte att nästa gör det.

Spelet är utvecklat av No Pest Productions, en enmansarmé bestående av Jens Kolhammar, och har marknadsförts med frågan:
"Have you ever played a game where you wished you could position your sword in the right angle to deflect an enemy's sword strike? Then this game is for you."
Jag tänkte I mitt stilla sinne på Assassin's Creed första gången jag läste frågan, om jag någon gång önskat att jag kunde kontra ett inkommande hugg? Jo vars, nog har jag det alltid. Och kunnat göra det också. Ett annat argument har varit "extremely challenging" vilket jag redan efter knappa två timmars speltid är beredd att hålla med om.

Spelets historia är väldigt enkel och många skulle säkert också ta den för både endimensionell och repetitiv. Du spelar som en riddare och ditt äventyr blir att ta dig igenom fem nivåer som alla innehåller svärd, grepar och en och annan svart riddare, utan att dö alldeles för många gånger. Möjligen finns det vid vägens ände en prinsessa i ett torn som vaktas av en drake, och det blir upp till mig som nobel riddare att rädda henne. På så sätt skulle det passa perfekt in i de gamla sagorna och verkligen ta dig som spelare tillbaka till tiden då tornerspel, hov och narrar var på modet. Bredvid storyn finns det även ett läge kallat "endless figther mode" där du kan öva upp dina färdigheter. Det här känns som ett bra tillfälle att prata lite som spelets kontroller, som man också skulle ta som enkla och endimensionella.

A Bastard's Tale
Beroende på vilken fiende du möter kan det krävas olika taktiker.
Detta är en annons:

Du styr din pixelhjälte med sammanlagt tio knappar. Då jag spelar med tangentbord istället för kontroll (spelets stödjer även Xbox 360-kontrollen) har jag ställt in det som så att jag rör mig fram och tillbaka med höger respektive vänster piltangent, svingar klingan med A-, S- och D-tangenterna samt kontrar med Z, X och C. F-tangenten i kombination med vänster pil tillåter mig att snabbt rulla bakåt och undvika inkommande hugg. Sen ska man inte glömma V som, om du stött på något under vägen, gör det möjligt att dricka elixir som fyller din livmätare. Det låter inte så svårt eller hur? Du har i stort sett åtta tangenter. För att röra dig, attacker och parera. Inte riktigt, Backgammonmottot "A minute to learn, a lifetime to master" är nog en bra beskrivning.

Upplägget då. Med hjälp av sagda tangenter styr du din gubbe i ett tvådimensionellt pixellandskap. När du möter en fiende gäller det att hålla koll på åt vilket håll denne svingar sitt vapen. Kommer det från dennes högersida gäller det för dig att kontra från vänster så att svärdet, spjutet eller grepen träffar din klinga och inte din ganska ömtåliga rustning. Kommer den istället från fiendens vänster är det till att kontra från höger. Sen kan det hända att attacken kommer uppifrån. Det är där X kommer in i bilden. Med andra ord är målet att " position your sword in the right angle ". Det var kontringen det, men du kan inte stå där och kontra tills det satan stämplar in för nattpasset inte, du ska kunna attackera också. Vilket sker på ungefär samma sätt bortsett från att du nu får ta hänsyn till hur din fiende står. Hugget uppifrån är både kraftigast och har bäst räckvidd, därför använde jag det oftare då jag inte behövde komma så farligt nära min motståndare. Det negativa var att fienden efter si sådär fem, sex hugg lärde sig min taktik, och följaktligen började blockera den. Detta blir lite av ett problem på de högre nivåerna där bönder med pinnar inte är det första som möter dig.

A Bastard's Tale
Att träna och träna på en kontring kan ta sin lilla tid, men när du lärt dig går det desto bättre.

Jag tenderar till att stundvis bli smått galen på svårighetsgraden, som grädde på moset inte heller går att ställa in om man känner att den blir övermäktig. Något jag å andra sidan gillar skarpt är grafiken. No Pest har dragit inspiration från i stort sett vilket 8-bits plattformsäventyr som finns och resultatet är smånostalgiskt vackert. Som traditionen bör är det 2D vi talar om och som jag nämnde i början är bakgrunden full berg, kvarnar, hagar, kor och sädesfält. En favorit sekvens är andra banan, Farmland, där kvarnarna snurrar i vinden vilket får både den gula rapsen och träden att skaka. Det samtidigt som min pixelriddare tappert kämpar i förgrunden. Allt är enkelt, men det är snyggt och påminner om svunna tider då snygg grafik inte nödvändigtvis innebar fotorealism och superpumpad kantutjämning.

Detta är en annons:

Jag ska vara ärlig, jag är lite tveksam när det kommer till betyget. Innan jag börjar med kritisk teori och listar för och nackdelar vill jag klargöra att A Bastrad's Tale är ett bra spel och No Pest Productions ska ha all cred för att våga gå emot strömmen med ett spel vars svårighetsgrad har fått mig att stänga av för att lugna ner mig. Att bjuda på lite utmaning är som sagt välkommet. Man ska också lägga till flörten med 8-bits eran i form av grafiken och den upplyftande musiken. Det talar för ett bra betyg. Vad som drar ner betyget, på gott och ont, är dels svårighetsgraden men också bristen på instruktioner, faktiskt. Vi börjar med instruktionerna. I stort sett varje spel i dag förklarar på ett eller annat sätt för mig som spelare vilka kontroller som gäller, vad som kan hända i vissa situationer, eller vad vissa saker gör.

Men inte i A Bastard's Tale, den enda instruktionen jag fick var då jag själv gick in i inställningarna för att få se vilka kontroller som gällde. Ingen tutorial eller liten inforuta. Om man jämför med dagens klimat där större delen av alla spel håller spelaren i handen hela vägen kan det här antingen vara grymt irriterande eller befriande beroende på vilken sida man står. Många yngre kanske stör sig på det medan de äldre kanske uppskattar det. Hade möjligheten att visa eller stänga av inforutor funnits hade det varit ett plus. Sen har vi svårighetsgraden. Som jag babblat om tidigare är den brutal och skiljer sig rejält från exempelvis Assassin's Creed eller Arkham-serierna. Innan man lär sig kontrollerna och innan man lärt sig tekniken kan det vara så svårt och enerverande att man stänger av i rent vredesmod. Åter igen, ni som spelat något av Dark Souls-spelen kommer säkert känna er som hemma men resten av oss skulle nog uppskatta ett "välj svårighetsgrad"-alternativ under de redan sparsamma inställningarna.

A Bastard's Tale
Själva mekaniken är väldigt enkel. Hoppas du gillar 2D.

Jag hade gärna hoppat att sätta ett betyg med motiveringen att spelet är väldigt roligt, utmanande, men roligt. Ge det lite tid och träna upp din timing så kommer du i sinom tid bemästra detta lilla pixeläventyr. Men likt förbannat så ska en nuffra dit, och med följande motivering:
Det är roligt, ambitiöst och hysteriskt utmanande men ger om utmaningen skulle bli övermäktig ingen möjlighet att justeras. Men ge det lite tid, för femtiolappen det kostar är det definitivt värt pengarna. Till slut, efter lite slit, kommer du nog bemästra detta lilla pixellir och då uppskatta det Jonas Kolhammar snickrat ihop. Med den uppsatsmotiveringen, landar spelet på en väldigt stark sexa.

06 Gamereactor Sverige
6 / 10
+
Enkelt upplägg, utmanande, mysig grafik, trevlig musik
-
Stundvis för svårt, ingen möjlighet att justera svårighetsgrad.
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

0
A Bastard's TaleScore

A Bastard's Tale

RECENSION. Skrivet av Andreas Blom

A Bastard's Tale är en vacker hyllning till 8-bitseran. Ett enkelt spel med en djävulsk svårighetsgrad är vad enmansarmen No Pest Production leverar. Vi har testat



Loading next content