För att sätta min personliga relation till Football Manager - inräknat den tid då det kallades Championship Manager - i perspektiv, så finns det utöver min familj bara ett par vänner jag fortfarande träffar, som funnits med mig längre än Sports Interactives fotbollssimulatorer. Räknat i timmar och sömnlösa nätter kan vare sig Mario eller någon annan spelserie ens bjuda på motstånd. Jag har kort sagt gjort några panikbyten i minut 78 i hopp om att vända en hopplös matchbild, under den halva av livet som förflutit sedan vårt första möte.

Det blir därmed ganska smärtsamt för mig att konstatera att vi har växt ifrån varandra. Fenomenet är faktiskt inte helt olikt vemodet som infinner sig när man inser att den där barndomsvännen inte längre ringer så ofta. Och ja, jag är medveten om hur sorgligt det låter.

Anledningen till att jag inte längre blir lika upphetsad av Football Manager kan lite tillspetsat sägas vara att det blivit lite för bra. Visst, det låter lite krystat, men någonstans på vägen mot hyperrealism försvann magin. Det som en gång började med laguttagning, spelarköp och val mellan 4-4-2 eller 4-3-3 har med tiden kompletterats med presskonferenser före och efter varje match, förhandlingar med spelaragenter, individuella samtal med alla spelare, lagsamtal efter varje halvlek och så vidare. För att ta till en illustrativ överdrift så finns det en anledning till varför jag föredrar Gradius framför Microsoft Flight Simulator.

Talande för den här utvecklingen är att årets nyheter främst handlar om mer realistisk, och därför även mer komplicerad, återgivning av kontraktsförhandlingar, träningshantering och presskonferenser. Visst märks också förbättringar i hur matchhöjdpunkter och statistik presenteras, för att på så vis tydligare visa hur bra spelarna och taktiken fungerar i praktiken, men på det stora hela handlar Football Manager 2011 mindre än någonsin om just fotboll.

Efter den här inledande salvan besvikelse och uppgivenhet vill jag vara väldigt noga med att poängtera att spelet inte på något sätt är dåligt. Även om jag personligen hade önskat att man från Sports Interactives sida hade styrt utvecklingen åt ett annat håll kan jag inte blunda för den genuina kvalitén som genomsyrar alla moment. Från den enorma mängd verkliga spelare och klubbar som serveras, till den realistiska, och därmed också utmanande, spelmotorn finns med lätthet hundratals timmars spelglädje för den som känner sig kallad. Och handen på hjärtat, vem har inte drömt om att göra karriär som tränare i den indonesiska andradivisionen?

Man ska också komma ihåg att de utmanare som genom åren försökt, men alltid misslyckats med att överta tronen som managerspelens konung, samtliga har haft en mer arkadmässig framtoning, med större fokus på presentation och glättighet, men med mindre realism och tyngd. Kanske är det helt enkelt så att de flesta som intresseras av den här genren är fullblodsstrateger som värdesätter realism högre än spektakel i alla lägen.

En konsekvens av den här realismen är att det finns tusen olika sätt att försöka hjälpa sitt lag. Går det knackigt i ligan? Testa då att öka träningsdosen, ändra vänsterbackens positionering vid offensiva hörnor, ta ett enskilt snack med din mittfältsstjärna, värva en ny forward, hylla din målvakt offentligt och lägg om passningsfilosofin. Svindlande? Javisst, precis som den verkliga förlagan. För säga vad man vill om alla dessa valmöjligheter och inställningar, men det vore inte riktigt fotboll om det fanns enkla lösningar och självklara svar på allting.

För den som saknar något stjärnskott i den colombianska juniorligan eller som bara vill ge sitt favoritlag en transferbudget värdig Manchester City bjuder den medföljande editorn på en uppsjö av konfigurationsmöjligheter i en mycket intuitiv miljö. Inne i själva spelet är det sedan enkelt att för varje nystartad spelomgång välja vilka editeringar som ska inkluderas.

När det gäller ljud och bild så är vare sig knivskarp grafisk återgivning eller mästerliga ljud något som kännetecknar Football Manager 2011. Visst kan jag tycka det är lite synd att inte ljudeffekterna är bättre. Men det varar i ungefär fem minuter, innan jag inser att jag hellre stänger av alla ljud och istället slår på någon passande musik, eller kanske någon uppskattad podcast. Visuellt så gillar jag verkligen hur de flesta aspekterna presenteras för mig. Det finns en röd tråd i gränssnittet och det mesta av relevans är tydligt och snyggt. Men vad gäller de rörliga bilderna från matcherna, till exempel målchanser och andra nyckelhändelser där jag vill se hur mina idéer omsatts i praktiken, så kan jag sakna åtminstone grundläggande estetiska ambitioner. Lite förtas ju illusionen av den totala fotbollssimulatorn när alla animationer känns nittiotal.

För att runda av historien om mina intryck från Football Manager 2011 så ska inte seriens trogna fans låta sig skrämmas avsevärt av att årets upplaga fått ett något lägre betyg än de senaste årens versioner. Den som i högre grad än jag har glatts åt de senaste årens ökade satsning på realism har att göra med en alldeles bedårande produkt. Och även om du i likhet med mig är mer tveksamt inställd till delar av innehållet så har detta spel ändå potential att bli ett av det kommande årets mest spelade titlar. Det om något är byggkvalité som lyser igenom.