Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
FacebookFacebook
RECENSION

SAW II: FLESH AND BLOOD

Saw-serien når sin final på vita-duken men är detta också det sista av spelen? Viktor har låsts in med Jigsaws senaste budskap till världen. Har han blivit frälst eller bara äcklad?


Den första Saw-filmen var ändå rätt fin. Den var atmosfärisk, spännande och i viss mån nyskapande för sin genre. Ett klaustrofobiskt scenario om mänskliga gränser, moral och ren ryggradsskräck. En film som arbetade med låga förutsättningar och stundtals bjöd på förbluffande kreativitet. Tyvärr satte det interdimensionella uppföljar-monstret klorna i filmen och med ens började den kreativa gnistan, som tidigare varit så tydlig, sippra ut likt blod från ett öppet sår. Detta i samma takt som uppföljarna pumpades ut och Saw-hysterin växte.

I år, sex år efter den första filmen släpptes, har den sjunde(!) och enligt reklamapparaten "sista" långfilmen premiär. Under åren som har gått har serien allt mer lämnat sina spänningsrötter och istället tillsammans med filmer som Hostel utvecklat en helt ny subgenre av tortyrporr. En slags mandomsfilmer och snuff-rullar där det gäller att våga stå ut med så mycket detaljerat och groteskt våld som möjligt. Att det så småningom även skulle bli spel av det hela, var förstås oundvikligt.

Det första Saw-spelet dök upp för ganska drygt ett år sedan och kan ni förstå överraskningen, när det faktiskt var helt okej! Egentligen var det kanske inte så konstigt. Eftersom filmernas dramaturgi är som gjorda för ett superlinjärt spel där fällor kan bli snillrika pussel och där den utsatta stämningen kan bres på med tjocka lager. Saw: The Video Game möttes av en blandad kritikerskara som i vilket fall prisade några av pusslen och att spelet i stort lyckades fånga stämningen från filmerna.

Det var alltså inte en kanontitel på något sätt. Men likväl ett litet spel som kunde. Som arbetade med förutsättningarna och stundtals bjöd på förbluffande kreativitet. Känns det igen? Med Saw II: Flesh & Blood står det nämligen klart att det där interdimensionella uppföljar-monstret har varit framme igen och att historien har upprepat sig själv. För Saw II: Flesh & Blood är så dåligt, så ambitionslöst och så snabbproducerat att det borde finnas någon lag som hindrar det från att släppas.

I spelet intar du rollen som Michael, som är son till Saw-karaktären David Tapp (i filmerna spelad av Danny Glover). Handlingen utspelar sig mellan den andra och tredje Saw-filmen och Michael håller på att undersöka Jigsaws-fallet. Undersökningen blir dock snart en kamp på liv och död när Michael blir drogad och kidnappad av Jigsaw-lärlingen Pigface. När Michael sedan vaknar upp befinner han sig inlåst i en bur. Vill ha ta sig levande därifrån måste han nu spela Jigsaws spel.

På ett sätt är hela spelet en skrämmande allegori över mig som kritiker. Det är jag som sitter i buren och måste spela Jigsaws "spel" och det är någon av mina redaktörer som satt mig där. Fast här är det inte en kamp om liv och död, utan snarare en kamp om att inte förgås av uttråkning. För i Saw II: Flesh & Blood verkar det som om Jigsaw låtit någon prao-elev tagit över hans jobb.

Där förra spelet stundtals kunde överraska och till och med briljera med sin smarta pusseldesign, har uppföljaren istället bara destillerat ner allt till ett gäng quick-time-events. Därtill är det riktigt dåliga sådana. Nej, jag skojar inte. Och då kan ni ju fundera på hur illa det kan vara ifall man misslyckas med något så basiskt som quick-time-events, som redan från början brukar beskyllas för att vara billig speldesign. Det är lite som att misslyckas micra en Gorbys.

Spelkontrollen är helt trasig, knappar svarar inte, gubben styr som om han vore en valross på en enhjuling och till och med de horribla stridssekvenserna från det förra spelet har gjorts ännu värre. Ty nu är också dessa helt baserade på QTE.

Det största problemet med detta är dock inte att jag har något mot QTE. Det är att det totalt tar kål på Saw II: Flesh & Blood som ett skräckspel. Inget blir liksom spännande när du vet att inget kan smyga upp bakom dig utan att massa knappar börjar blinka mitt i skärmen. Vilket gör att det känns som att åka ett spöktåg där alla skrämseleffekter är trasiga. I det fall att du skulle dö så får du dessutom bara spela om samma sekvens igen. Vilket i och för sig kan vara nog så skrämmande eftersom spelet är så dåligt.

Som om inte det vore nog så återkommer samma pussel gång på gång i spelet vilket gör det hela oerhört repetetivt och tråkigt. Den som väntar sig en kreativ våldsfest lär också besviken då fällorna är bland de mest fantasilösa dödsverktyg som skådats den här sidan av Tom & Jerry. Ett hagelgevär monterat ovanför en dörr här. Ett trasigt golv där. Eller håll i hatten nu så hjärnan inte sprängs. En maskin som spetsar folk! Några fällor från filmserien har visserligen lagts in för skojs skull men i övrigt tycks det ha varit helt tomt i idéburken hos utvecklarna Zombie Studios.

Sa jag förresten att spelet är skitfult? För det är det. Det ser ut som om någon doppat Unreal-motorn i en toalett. Miljöerna är en enda lång plågsam tristess av sepiatonade hotellkorridorer, murriga kloaker och regniga gränder som saknar all form av atmosfär. I ett försök att kompensera för detta har Michael utrustats med en ficklampa, så att du bara ska behöva se lite av eländet i taget. Vilket förstås uppskattas.

Utgivarna Konami sa nyligen att de ville att Saw-spelen skulle bli det nya flaggskeppet för survival horror-genren, likt Sillent Hill en gång varit. Ett uttalande som både fyller mig av fnitter samt en del oro för Konamis psykiska välvarande.

För Saw II: Flesh & Blood är ett opersonligt, oambitiöst och vidrigt litet spel. Förstår ni? Det alltså är ett riktigt vidrigt litet spel som vi har att göra med här. Ett spel som gömmer sig bakom sin licens i hopp om att något stackars Saw-fan skall gå i fällan och slösa sina pengar på det. Så nästa gång du vaknar upp i ett mörkt rum och någon säger "I want to play a game" be då för att de pratar om en inverterad björnsax och inte om Flesh & Blood.

Saw II: Flesh and BloodSaw II: Flesh and BloodSaw II: Flesh and BloodSaw II: Flesh and Blood
02 Gamereactor Sverige
2 / 10
+
Passande ljudeffekter
-
Trasig spelkontroll, dåligt berättat, ful grafik, tråkiga pussel, repetitiva pussel, genomusla strider

Medlemsrecensioner

  • left4lover
    (Har ej spelat ettan så om det skulle ändra betyget vet jag ej!) Man vaknar upp i ett grönt rum med en liten tv och en spegel man kollar in i... 8/10
Detta är en annons:
BETA +