Fist of the North Star: Ken's Rage

När jag började spela Fist of the North Star: Ken's Rage visste jag inte riktigt vad det var jag skulle förvänta mig. Nog för att det är baserat på en känd manga-serie och jag har hört talas om spelet, men mycket mer än så visste jag faktiskt inte. Du är Kenshiro, en kille med en kroppsform som skvallrar om att han gillar att bära runt på kylskåp dagarna i ända. Utrustad med en imponerande fysik och välpolerade skickligheter i att slå folk till småsmulor ska du resa genom ett sönderbombad öde landskap och just slå vettet ur folk, elakt folk.

Fist of the North Star: Ken's Rage rör sig alltså om ett regelrätt beat 'em up-spel där du tar dig genom olika miljöer och slår på det mesta som rör sig. Världen ligger öde, Ken befinner sig på en resa med en rad olika mål och någonstans mellan alla slagsmål finns en ganska torftig handling som börjar med att Ken ska återfinna sin älskade flickvän. Handlingen är i sanningens namn inget man bryr sig speciellt mycket om. Mellansekvenserna som ska föra handlingen vidare gör inget jättebra jobb och mellan de olika banorna får man en kort introduktion i textform, tyvärr sprider denna inledning något ljus över handlingen, utan passerar mest som en gäspning.

Tyvärr är detta lite talande för hela Fist of the North Star: Ken's Rage, då hela spelet känns som en enda lång gäspning. För även om jag finner samtliga delar av Fist of the North Star: Ken's Rage tråkiga och ointressanta, finns det speltid för en halv armé. Grundkonceptet är som sagt att du ska slå saker med dina bara händer. Du släpps loss i stora miljöer där du rör dig via korridorer i varierande storlek mellan olika arenor där du mer eller mindre spöar alla och går vidare till nästa korridor och arena. Ofta försöker utvecklaren Omega Force maskera den simpla strukturen, men lyckas mer eller mindre aldrig.

Något jag störde mig enormt på när jag började spela var det faktum att trots att jag genomgick en separat träning, poppade det ändå upp instruktionsrutor när jag började spela den första banan. Bara för att sedan återigen uppleva mer instruktionsrutor på skärmen när det visade sig att bana två var samma bana som man gjorde sitt träningsuppdrag på. Personligen är jag lite allergisk till spel som tvingar på mig dessa funktioner, men när jag via huvudmenyn specifikt har valt att få en grundträning och sedan ändå måste ta del av samma sak igen, då försvinner mitt humör ganska snabbt.

Något man märker ganska snabbt är också den usla tekniken som har använts för att skapa Fist of the North Star: Ken's Rage. Spelvärlden skulle kunna jämföras med den man finner i Fallout 3 och Fallout: New Vegas, en sönderbombad spelvärld där hårdingar härskar. Där Fallout-världen är ful brun, men ändå innehåller mängder av fantastiskt innehåll, är spelvärlden Fist of the North Star: Ken's Rage endast ful, tråkig, ointressant och jättedåligt sammansatt. Instängda utrymmen är allt som oftast proppad med vinkelräta linjer och i öppna miljöer där döljs föremål långt borta av en schysst dimma i bästa Turok på Nintendo 64-stil. Byggnader och kulisser som poppar upp när man kommer nära är också något vi kan leva utan och på det stora hela är spelvärlden helt hopplöst dålig. Postapokalyps utan finess eller substans gör att man väldigt snabbt tröttnar.

Karaktärsmodelleringen är inte den heller speciellt välgjord och animeringarna är faktiskt direkt usla. Huvudrollsinnehavaren Kenshiro är väl godkänt gjord men alla andra fiender är sällsynt fula och hemska i praktiskt taget varje avseende. Urusla animationer med stela rörelser och animationer som måste spela klart och sedan stannar till ett ögonblick innan nästa kan börjas på tillhör vanligheterna. Detta bidrar även till att Fist of the North Star: Ken's Rage är ett stelt och bökigt spel att spela, följsamhet och finess saknas helt och hållet och har man spelat ett spel såsom Vanquish, God of War III eller Bayonetta och sedan går över till Fist of the North Star: Ken's Rage vill man helst sluta spela spel helt och hållet. Istället för att animationer och rörelser smälter in i varandra blir det bara yxigt och stelt.

Slagsmålen känns tråkiga och det mesta går på autopilot mest hela tiden. Röstskådespeleriet på engelska gör att man helst av allt vill gå och gömma sig, som tur är finns det ett alternativ att spela hela rasket på japanska vilket i alla fall ger betydligt bättre inlevelse. Är Fist of the North Star: Ken's Rage ett dåligt spel? Nä, det är fel att påstå, medan jag inte har speciellt roligt när jag spelar, finns det samtidigt massor att hämta för den som gillar upplägget och kan se bortom den usla tekniken. Är du desperat efter ett schysst beat 'em up så är Fist of the North Star: Ken's Rage ett spel som du kan kolla närmare på för även om jag anser att det är mediokert så kommer det säkert att finna sig publik bland gamers som älskar genren. Personligen finner jag mer eller mindre inget i Fist of the North Star: Ken's Rage vara bra, men heller inte uselt. Personligen finner jag Fist of the North Star: Ken's Rage vara en tråkig och medioker axelryckning som jag klarar mig alldeles utmärkt utan.