Majin and the Forsaken Kingdom

Visst, det är ett smart radarpar. En namnlös tjuv som slår följe med ett mullrande troll täckt av mossa. Vad som helst kan - och bör - hända. Med Majin and the Forsaken Kingdom hakar Namco på samarbetstrenden i spelvärlden och resultatet är ett mysigt äventyr kantat av oljefiender och slottsmurar. Och bebisspråk.

Äventyret rullar igång med en räddningsaktion av den fjättrade Majin-varelsen Teotl, något som ger dig både en kraftfull allierad och ett förtrollat tillhygge snarlikt en gigantisk tavelkrok. Teotl blir glad, särskilt när du proppar i honom ett stärkande bär. Han ger dig namnet Tepeu och det skakas hand/tass om att utforska den försakade spelvärlden tillsammans.

Här börjar Game Republics blandning av action, utforskande och pussellösande som kallats "ett Zelda för HD-konsolerna". De oljiga fienderna påminner om The Legend of Zelda: Twilight Princess skymningsvarelser och dessa tuffa lirare tigger förstås tukt. Du svingar tavelkrok, Teotl sina nävar, och tillsammans avfyrar ni combo-attacker som mosar både sköld- och pilbågsbärande antagonister.

Många moment i Majin and the Forsaken Kingdom kräver samarbete och uppgifterna varierar mellan baggisar som att klättra upp på Teotls rygg för att nå högre höjder, till avancerade procedurer i flera steg som att ladda en katapult och slunga iväg sten (eller sig själv). Tempot vid dessa moment blir av naturliga skäl lägre. Ibland är det lite väl sävligt, men oftast alldeles lagom lugnt.

Teotl är en stark vilja, men gör ändå precis som du säger. Med ett tryck på axelknappen samt någon av de olika ansiktsknapparna kan du välja mellan olika kommandon. Teotl kan följa dig, stanna kvar, vråla, attackera fiender och på olika andra sätt interagera med omgivningen. Tunga slottsdörrar och bräckliga stenväggar kan öppnas respektive pulvriseras. Teotl kan också ställa sig bredvid en stenbumling och låta dessa rulla över fienderna när du ger signal. Splatt!

I takt med att du delar ut combo-smisk och samlar röda kristaller ökar vänskapsbanden mellan dig och din Majin-polare. Se också till att mata det hungriga trollet med bär, då detta gör honom ännu farligare i strid mot de oljiga monstren, som får smaka på både eld- och iskrafter. En vänskapsmätare hör inte till vanligheterna i spel, och är verkligen en mysig detalj.

Konceptet med smygig människa möter kraftfullt troll är en god idé, men Majin and the Forsaken Kingdoms huvudpersoner tar sig aldrig riktigt ur sin anonymitet. Tepeu säger mig absolut ingenting som person och hur originellt och väldesignat Majins utseende än är så går hans tröga bebisspråk mig snabbt på nerverna. You almost dead! I fight now! Konstanta utrop av den sorten kan få en att riva mossan från huvudet. Med det sagt växer berättelsen en aning mot slutet och i synnherhet Teotls mystiska flashbacks bjuder på ett vuxnare mörker.

Jag känner samma ambivalens inför grafiken. I ena stunden beundrar jag designen av de tvådimensionella mellansekvenserna och Teotls naturnära växthusfysik, i den andra gäspar jag åt sterila slottsmiljöer och variationsfattig banutformning. Överlag är det dock en frisk fläkt att besöka något annat än övergivna rymdbaser.

Med gnället överstökat vill jag ändå rekommendera Majin and the Forsaken Kingdom, som blandar flera olika moment på ett gediget sätt. Att bygga ett spel kring vänskap är inte bara en fin idé utan också uppfriskande vågat i ett spelklimat där action mest består av blod och explosioner.

Sammanfattningsvis tycker jag att Majin and the Forsaken Kingdom är ett mysigt actionäventyr som täcker en ganska stor genrelucka till Playstation 3 och Xbox 360. Nu hoppas vi på en uppföljare med lite rappare tempo, ännu klurigare samarbetspussel och en lite mindre anonym huvudperson.