Svenska
Gamereactor
recensioner
Blood Drive

Blood Drive

Blod, zombies och missiler. Det går väl knappast att misslyckas med? Viktor har kört ner näsan i "Twisted Metal Undead Nightmare" och tagit reda på sanningen

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Blood Drives premiss låter ändå som ett riktigt trevligt, om än skruvat, Facebook-event. "På fredag smäller det! Blod, bilar, brudar och zombies. Vi käkar grillad kyckling, delar några två-litare cola och kör battle royale hela natten lång i våra supertrimmande muskelbilar." Så långt allt gott. Du kör bil, tävlar, skjuter och slaktar zombies. Ingen kan säga att det är ett dåligt koncept. Problemen kommer när Blood Drive sedan stannar vid stadiet av att heller inte vara mycket mer än just en skön idé.

Granskar vi den här idén i sömmarna så upptäcker vi snabbt att det knappast är utvecklarna Sidhes egna. Det stjäls friskt och flitigt från spel som Twisted Metal och Carmageddon så fort chansen finns. Egentligen är den enda skillnaden att det lagts till zombies, och det är ju lätt att förstå varför.

För med handen på hjärtat. Har zombies någonsin gjort ett spel sämre? Nej, så klart har de inte det. Blood Drive är egentligen en ganska naturlig fortsättning på den långt gående zombietrend som rått i spelvärlden enda sedan Call of Duty: World at War åter populariserade de levande döda. I och med det här spelet får vi dock beviset för att zombies inte heller är någon garanti-stämpel för ett roligt spel. För om det är något som Blood Drive är. Så är det ett ganska dåligt spel.

Det hela utspelar sig på den Road Warrior-chica staden Las Rueletas zombieinfesterade gator. Här tävlar allsköns grindhouse-donade filurer i kampen om att bli bäst på allt som har med bilar och zombiedödande att göra. Det finns ingen som helst story att tala om, utan Blood Drive är tänkt att kunna bäras upp enbart på sin spelbarhet.

Detta är en annons:

Du väljer din förare ur ett rikt karaktärsgalleri och alla förare kommer med sina egna fördelar, fordon och specialförmågor. Det finns en köttninja med fylle-missiler. En manlig sjuksyster i en blodig ambulans. En blaxploitation-tonad påfågel och så vidare. Inför varje tävling väljer du sedan ytterligare en typ av bonus för att skräddarsy din spelstil. Exempelvis om du vill satsa på hög hastighet och lång boost-mätare istället för större vapendepåer.

Tror du att detta betyder att du ska bjudas på ett djupt spelsystem så kommer du dock bli grovt besviken så fort din första match startar. För din första match kommer nämligen se ut som resten av alla dina matcher. Oavsett om matchtypen är racing, king of the hill (skull, i det här fallet), döda flest zombies på tid eller klassisk battle royale, så blir matcherna aldrig mer än ett finesslöst gytter. Bilarna är sega som oljetankers, vapnen helt slumpmässiga, dina motståndare helt lobotomerade och banorna påfallande tomma på innehåll. Faktum är att det hela får Blood Drives koncept att kännas gammalt redan innan det hunnit börja.

Jag förstår inte riktigt heller vart utvecklarna tänkte sig att spelets fortsatta attraktionskraft skulle ligga. Vad som skulle gör att vi skulle fortsätta spela det? Även om spelet hade varit dugligt så innehåller det ändå inte mer än en handfull kupper och online-läget är mer dött än Las Rueletas hasande invånare.

Hand i hand med detta kommer förstås också att spelet är undermåligt på en rent teknisk nivå. Även om vi utlovas horder av blodtörstiga zombies så är det sällan mer än ett drygt dussin vilsna själar som försöker göra sitt bästa för att befolka stadens enorma landytor. Det är ofta ganska pinsamt att se. Samtidigt är det tur att det inte är fler zombier på skärmen eftersom bilduppdateringen stammar sönder så fort något mer än förarbilen syns i bild.

Detta är en annons:

Då är det betydligt roligare att skruva upp högtalarna och lyssna på spelets oljiga och klämkäcka kommentator som aldrig tycks missa chansen att vitsa om våldet i rutan. Kommentatorspåret är oftast oanständigt, juvenilt och riktigt, riktigt roligt. Om än kanske på en väldigt låg nivå. Synd bara att humorn ganska snabbt börjar loopas och de först så roliga vitsarna snart börjar kännas som rivjärn mot öronen efter all upprepning.

Nej, som ni märker så finns det inte mycket gott att säga om Blood Drive. Det är lätt att hålla på som en skördetröska och sabla ner varenda aspekt av spelet, för det finns inget som det gör bra. Däremot är det inte ett hemskt spel. Det är bara ett väldigt förglömligt och tandlöst sådant.

De få gånger som spelet faktiskt glimmar till handlar det uteslutande om att du tycker dig kunna se en glimt av hur bra det här spelet skulle kunnat bli. Hur det skulle kunna handla om renodlad arkadaction med svettiga motorstrider, där vindrutetorkarna får arbeta febrilt för att hålla sikten fri från allt hemoglobin som duschas över bilen. Det verkar ju ha funnits en vilja till att göra ett djupt spelsystem. Bara det att det slutmixade resultatet är så slarvigt sammansatt att det påminner om en smakblandning mellan kaviar och apelsinjuice.

Kanske beror det på att Blood Drive mer än något annat tycks vilja vara ett skönt spel? En klassens clown som inte tar sig själv på för stort allvar, utan bara vill underhålla. I vissa situationer lyckas Blood Drive verkligen vara just det spelet. Så som när en rakblads-sprutande glassbil viner fram över stadens flygfält samtidigt som kommentatorn utbrister "That's a master degree in misantropic mutilation!" Eller när jag medvetet richochetar min bil mot banornas osynliga väggarna för att lura mina motståndare. I de stunderna så är Blood Drive onekligen ett skönt spel. Ett bra spel, det blir det däremot aldrig. För ingen mängd zombies i världen kan dölja det faktum att Blood Drive är ofärdigt, ogenomtänkt och ack så tråkigt.

Blood DriveBlood DriveBlood DriveBlood Drive
04 Gamereactor Sverige
4 / 10
+
Kul kommentatorspår
-
Tomma banor, slumpmässig spelbarhet, gott om tekniska brister, öde online-läge, yta över substans
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

En andra åsikt

Petter Hegevall
Ful grafik, usel spelkontroll, horribla banor, meningslös musik, vidrigt enkel svårighetsgrad. Ett av årets sämsta spel - helt enkelt. 2/10

Relaterade texter

Blood DriveScore

Blood Drive

RECENSION. Skrivet av Viktor Eriksson

Viktor Eriksson har kört ner näsan i "Twisted Metal Undead Nightmare" och tagit reda på hur bra det egentligen är...



Loading next content