Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
FacebookFacebook
RECENSION

DONKEY KONG COUNTRY RETURNS

Nintendos hårigaste maskot Donkey Kong återvänder i ett tvådimensionellt plattformsspel av högsta rang. Elfving har skuttat och käkat bananer - och sedan spelat Donkey Kong Country Returns!


"Ta din förbannade Super Guide och pressa upp den mellan julskinkorna, ditt retsamma jävla checkpoint-svin."

Det är faktiskt ord av glädje.

Jag har nyss gjort ännu ett misslyckat försök att klara Bombs Away - bana 4-3 i Donkey Kong Country Returns - och blivit erbjuden att få banan självspelad av Nintendos hjälpsystem. All assistans undanbedes alltså ovänligt men bestämt, och jag skuttar upp i gruvvagnen med Donkey Kong igen. Jag gillar utmaningen.

Det går bättre denna gång. Jag hukar snyggt för sylvassa istak, hoppar över rälsbefriade sektioner och stampar ettriga mullvadar, rakt på deras gula arbetshjälmar. Så når jag äntligen målet och brister ut i ett djugelvrål som får sambon att vakna. Grannens alltså.

Jodå, aphåren på nacken reser sig faktiskt. Redan i de första kliven i Donkey Kong Country Returns pirrar det extra i Nintendo-flygeln av magen och innan jag ens knipit min första banan är jag fast. Kungen Kong är tillbaka och med sig har han briljanta plattformsbanor, härliga djungelmiljöer och världens bästa ledmotiv.

Jag hade sällan tråkigt i de galet väldesignade banorna i SNES-klassikern Donkey Kong Country. När Retro Studios (Metroid Prime) tar sig an Wii-uppföljaren frammanar den roligt nog samma genuina upptäckarglädje. Jag menar: i vilket annat spel kan du i ena sekunden spöa krabbor i ett piratskepps bonusrum, och i den andra rida krossa gigantiska stenbumlingar i en djungelfuktig språngmarsch på en noshörning? Donkey Kong Country Returns är dessutom ofta riktigt utmanande, som i banorna där jag manövrerar flygande tunnor med raketmotor. Svårt är bra.

Roligast har jag med ap-assistans, det vill säga när jag utforskar banorna med en kompis i co-op-läget. Vi skrattar båda två när vi inser att det går att hoppa mellan nivåernas för- och bakgrund, och spela på plattformarna som tidigare bara fungerat som kuliss. Många av banorna kräver bägge aporna för att avancera, som när vi står på varsin trädstump, och Donkey dänger till den ena för att Diddy ska flyga upp från den andra. När du spelar solo hjälper Diddy dig också: du kan nå ännu längre med dina hopp, tack vare apans oumbärliga jetpack.

Precis som i gamla 16-bitarsäventyret kan vi dessutom nosa fram tonvis med hemligheter. Hängivna samlare kan krama ur många extra speltimmar i jakt på bananer, mynt, pusselbitar och bokstäver som stavar K-O-N-G. Att såväl hitta som att faktiskt nå precis allt är apsvårt, men lyckligtvis finns en hjälpsam papegoja med näbb för att hitta pusselbitar. Ett stopp hos charmigt surmulne Cranky Kongs butik kan också hjälpa dig, här finns nämligen ballonger (liv) till salu och du kan även shoppa nycklar som öppnar upp andra delar av världarna för dig.

Du har säkert redan kikat på screenshots och trailers, så du vet att Donkey Kong Country Returns är ursnyggt. Snyggt, färgglatt och välanimerat. Världskartan är lika (om inte mer) livfull som den i New Super Mario Bros; här finns porlande vattenfall, tuggande köttätande växter och nickande aphuvud-statyer. Livfullheten går igen även i banorna, där det händer riktigt mycket i bild samtidigt. Donkey Kong slungas via kanontunnor i rader av bananer, i bakgrunden finns tät djungel och svampar och märkliga kycklingfiender spatserar förbi. Man glömmer nästan att det inte är en högupplöst konsol man spelar på.

Kameran i Donkey Kong Country Returns zoomar in och ut beroende på situation och det görs lyckligtvis alltid logiskt och följsamt. Med otaliga fiender, bonusar och farthinder är det mycket som händer på skärmen samtidigt, så den goda översikten är ett måste.

Särskilt i de intensiva konfrontationerna med spelets bossar. Här ska jag inte avslöja allt för mycket i förväg, men jag kan åtminstone nämna en minnesvärd sammandrabbning med tre färgglada krabbor, som i en märklig dans attackerar mig med hotfulla klor. Här krävs både timing i hoppen och viss klurighet för att förstå hur marengo-trion ska besegras och striden blir både komisk och utmanande. Detta gäller även för spelets andra bossar, för övrigt.

Retro Studios halkar bara på ett bananskal: spelkontrollen. Den är inte hundraprocentig, och det är - surprise surprise - vift-kravet som ställer till det. Antingen spelar du enbart med en horisontellt hållen Wii-fjärr, eller med hjälp från nunchucken. Här finns inget stöd för classic controller eller Gamecube-handkontroll. Visst, den grundläggande responsen finns där och är riktigt bra. Det är rörelser som markdunsar, rullningar eller pustar som kräver att du viftar med kontrollen, och flaxandet förväxlas titt som tätt av spelet och skakandet blir tröttsamt i längden. Här hade behövts mer jobb eller en annan approach. Vift kan ju faktiskt fungera om man applicerar det i lagom mängd - se bara på hur Super Mario Galaxy med uppföljare löst saken.

Det är hursomhelst mycket glädjande att se gamle Kong i farten igen och Retro har gjort ett toppenjobb med att återuppliva primaten. Åttan är stark, och återigen får vi bevis på att tvådimensionella plattformsspel är allt annat än bara mossig retro: i det här fallet är det tvärtom grönskande aktuellt.

Detta är en annons:
Detta är en annons:
Donkey Kong Country ReturnsDonkey Kong Country ReturnsDonkey Kong Country ReturnsDonkey Kong Country Returns
08 Gamereactor Sverige
8 / 10
+
Charmig grafik, härligt utmanande plattformsbanor, skön musik, många hemligheter, rolig co-op
-
Mindre lyckade vift-inslag, inget stöd för classic controller

En andra åsikt

Daniel Steinholtz
Jag skulle vilja inleda med en enkel fråga: Under de senaste 14 åren, vad har hänt i ditt liv? Det korta svaret skulle nog bli: Rätt så jäkla mycket. En del av er som läser detta var inte ens födda då, och det är kanske perspektiv nog. För 14 år sedan tände Muhammad Ali med darrig hand den olympiska elden i Atlanta, Internet var knappt etablerat och Nintendo 64 var spelkonsolen på allas läppar. E-types "Free like a flying demon" var typ det hetaste på radion. 14 år känns som en smärre livstid.

Och det var då, under 16-bits-erans sista andetag, som vi senast såg skymten av Donkey Kong Country-serien. Därför känns det närmast högtidligt nu när mina favoritapor äntligen är tillbaka i gammal god form.

Fans kommer initialt kanske uttrycka bestörtning när de märker att det är en klan magiska Tiki-figurer som ligger bakom banannappandet den här gången, och inte den ikoniske K. Rool och hans Kremlings som i tidigare spel. Men lugn. Det är absolut inget att sura över. Den nya fiendefaunan är fantasifull, väldesignad, rolig och passar väl in i spelvärlden. Reptilpacket saknas knappt.

Jag hoppar, rullar, klänger, klättrar och svingar mig genom nivåerna med Donkey och hans kompanjon Diddy. Samlar bananer, ballonger och K-O-N-G-bokstäver. Flyger som en kanonkula mellan explosiva tunnor. Allt med en rytm och variation som enbart bevisar mästerlig bandesign. Det är som om Retro stoppar mig i ovan nämnda tunna och skjuter mig tillbaka de där fantastiska jularna -94, -95 och -96, då respektive del i Donkey Kong Country-serien till mitt kära Super Nintendo låg under granen. Och den (underbara) känslan förstärks av de nytolkade, klassiska musikslingorna som ljuder ur högtalarna. Och just när jag tror att jag inte kan våga förvänta mig mer fanservice, så smäller Retro på med ytterligare klockrena referenser och hyllningar till apans ursprung. Nostalgikern inom mig njuter gränslöst. Jag känner mig som ett barn igen.

Samtidigt som Retro står med ena benet i den gamla skolan, så utstrålar spelet en påtaglig fräschör. Nivåerna är inte bara underbart designade där prunkande djungler och fartfyllda gruvschakt ligger framför dig, utan de är även dynamiska och interaktiva på ett sätt som helt enkelt inte var möjligt på Super Nintendo-tiden. Dessutom är det ett riktigt, riktigt utmanande - ibland på gränsen till frustrerande - och innehållsrikt spel som kommer att hålla dig uppehållen länge.

En av de få saker jag har att invända på är att det blir lite mycket forcerat viftande ibland. Särskilt när man mappar en så pass viktigt rörelse som kullerbyttan till att skaka med handkontrollerna. Jag hade gärna sett ett alternativ att kunna spela med den klassiska handkontrollen. Det finns även ett par miljöertyper jag saknar, vilka förhoppningsvis får plats i en uppföljare (för en sådan räknar jag med).

14 år. Det är en väldans lång tid. Men den 3 december smäller det. Så gör dig själv en tjänst: släpp in världens bästa apa i ditt hem lagom till jul. Donkey Kong Country Returns är nämligen plattformsmagi i dess allra renaste form.

9/10

Medlemsrecensioner

  • the666
    Faktiskt ett utav de roligaste spelen jag har spelat, jag gillar mest first peson shooter spel men det här är riktigt kul, man har suttit länge och... 9/10
  • Runko
    Hade stor hype över detta spel. Donkey kong har jag väldigt många minnen av och dessutom att de återupplivar Country och dessutom i 2D. *Happy... 8/10
  • Litengunnar
    Jag har spelat apa i flertalet timmar, och jag älskar det. Min Wii har fått köra på hårdvarv och allt detta för att vår favoritprimat äntligen är... 9/10
  • oscarn
    Donkey Kong Country Returns är ett så klassiskt och traditionellt som ett plattformspel nästan kan bli. Är det bra eller dåligt? Det visar sig... 9/10
  • Freezard
    Bäst för en spelare. Vem kunde tro att Donkey Kong Country någonsin skulle återvända efter att Rare lämnat Nintendo och inga nyheter dykt upp om... 7/10
Detta är en annons: