Super Mario All-Stars: 25th Anniversary Edition

Super Mario All-Stars: 25th Anniversary Edition till Wii har inneburit en av de svåraste betygsättningarna jag stått inför någonsin. Hur kan man egentligen sätta något annat än full pott på en produkt som innehåller både Super Mario Bros och Super Mario Bros 3 - banbrytande, perfekta plattformsspel som fortfarande är oerhört roliga att spela? Det finns några anledningar.

Den första förklarar Nintendo själva, på baksidan av den tjusiga kartongen med den snitsiga 25-årsjubileums-loggan. "The content of this game is the same as the original SNES game". Och det stämmer ju. Inte bara vad gäller de fyra speltitlarna, Super Mario 1, 2 och 3 samt den riktiga tvåan Lost Levels. Utan även 50 hz-läget, de svarta kanterna i sidan av skärmen och att man får tips om hur man ska använda sin Super Nintendo-handkontroll när man spelar. Detta är en återutgivning av en återutgivning, och jag hittar ingen extra polish eller bevis på att jag spelar på en Wii överhuvudtaget.

Det är förstås nostalgi som är den stora hooken, men även där kan man hävda att Nintendo gjort en miss. Jag får ut betydligt mer nostalgi av de faktiska originalen, inte av NES-spel som fått SNES-grafik och tillsnyggade musikslingor. På samma sätt som jag inte ser Star Wars CGI-saboterade "original"-trilogi som den äkta varan, är det något med de fjuttigare Super Nintendo-"plingen" när Mario plockar mynt som känns väldigt malplacerat i urklassikern från 1985.

Extramaterial då? Tja, du får med en 30-sidig booklet kallad "Super Mario History 1985-2010". Detta är en bilderbroschyr som bäst och bjuder på några skisser från utvecklingsstadiet för de olika Mario-spelen. Shigeru Miyamoto, Koji Kondo och Takashi Tezuka skriver kommentarer till varje spel, men då detta är som mest tre rader långa känns det verkligen fattigt.

Vidare får du med en CD med soundtrack från spelen, hela vägen från blipp-bloppet i Super Mario Bros till de smäktande stråkarna i Super Mario Galaxy 2. Detta hade kunna varit briljant, men utbudet är dessvärre väldigt smalt. Här finns 20 spår, men hälften av dem är 5-sekundersklipp med klassiska ljudeffekter som accenturerat extraliv, mynt och död. De övriga tio är huvudmelodierna till de olika spelen.

Super Mario All-Stars: 25th Anniversary Edition kostar dig cirka 260 kronor. Optimisten kan se det som halva priset av ett Wii-spel, jag ser det som ett Virtual Console-spel som blivit tre gånger dyrare. Som 25-årshyllning hade Mario förtjänat något pampigare än en hastigt ihopsatt SNES-konvertering.

Nu har jag ägnat större delen av den här texten till att klanka ned på denna återutgivning, och det är dags att motivera den där åttan. Det är helt enkelt så att tvådimensionellt plattformande fortfarande är ytterst aktuellt och trots Nintendos egna konkurrenter (New Super Mario Bros Wii, Donkey Kong Country Returns) håller dessa fossiler fortfarande. Att leta warpzoner och nita Lakitu är fortfarande roligt. Likaså luftfärderna med Super Mario Bros 2:s flygande mattor. Luftskeppen, Kuribos sko och rörvärlden i trean gör mig fortfarande munter. Historielektionen i Lost Levels är en enorm utmaning och, om du klarar det, något att sätta i gamer-CV:n.

Spelkontrollen är tight (du kan använda Wii-fjärr, Gamecube-kontroll eller Classic Controller) och uppfinningsrikedomen är total. Att kunna spara mitt i spelet är praktiskt och musiken enastående. Hållbarheten blir med fyra spel, varav ett som sagt apsvårt, något som lär räcka till påska. Och alla Wii-ägare är trots allt inte uppkopplade, så som alternativ till Virtual Console blir samlingen ytterligare existensberättigat.

Man kommer liksom inte ifrån det: Super Mario All-Stars: 25th Anniversary Edition innehåller trots alla yttre tveksamheter ett vackert, underhållande och matigt inre. Det finns inget annat att göra än spela några banor till och säga stort grattis på 25-årsdagen, Super Mario!