Jag vet inte riktigt hur man kommer på idén att bygga konstruktioner av slemklumpar, men jag är glad att idén dök upp. För dig som inte har spelat World of Goo på Wii eller dator ska jag sammanfatta det hela lite snabbt. I World of Goo-världen använder man klumpar av sörja för att bygga konstruktioner, allt för att ett rör ska suga i sig all oanvänd sörja. Spelidén är helt vansinnig, men samtidigt är den ytterst genialisk.

World of Goo är ett pusselspel som skulle kunna jämföras med någon av alla de brobyggarspel som finns gratis ute på nätet, men undantaget att istället för hårda och styva material, använder man sörja. Dessa sörja är i form av cirkelformade klot med ögon och som avger ljud när man drar i dem. De tuffar runt utan egentligt mål i livet antingen i en befintlig konstruktion, eller på marken i spelvärlden. När du plockar upp en klump ritas det upp streck som visar på hur du kan bygga med denna lilla klump. Sedan drar du dessa klumpar i olika riktningar och skapar en stabil konstruktion som kan användas för att slutföra banan.

Varje bana går ut på att du ska rädda ett visst antal klumpar med sörja och du måste överväga hur mycket du ska bygga för att kunna rädda det antal klumpar som behövs. Om du öser ut klumpar kommer du inte att klara av banan, men använder du för få kommer din konstruktion istället att vara instabil och riskera att rasa till marken och slås i bitar. För olika banor har du olika typer av sörjklumpar med olika funktioner, till exempel går vissa att bara placera en gång och sedan är de låsta där, medan andra kan man ta loss och fästa bäst man vill. Detta gör att World of Goo får ett extra taktiskt djup där olika typer av klumpar kombineras på en och samma bana.

Jag har spelat en hel del World of Goo på PC och något jag lade märke till där är att man ibland är lite för långsam när man använder musen. För ibland kan man i all desperation behöva dra en klump med sörja för att snabbt stabilisera en konstruktion som står och svajar som ett asplöv i en storm. På PC var detta inte alltid sådär jätte smidigt, men när jag spelar på Ipad märker jag att direkt fingerkontroll ger en ökad dimension av spelkontrollen och att man nu med lätthet kan rädda potentiellt ödesdigra situationer med lätthet och lite fingertoppskänsla så att säga.

Den stora delen i World of Goo är fysikmotorn, de levande klumpar med sörja som du drar i och bygger med har en ordentlig viskositet och när man bygger sina konstruktioner gäller det att man balanserar dem ordentligt då tyngkraften lätt vill suga åt sig en dåligt balanserad konstruktion. Om ena sidan är för tung kommer den att börja luta, då har man ett ordentligt jobb framför sig att börja balansera upp hela bygget. Det är här stora delar av det roliga med World of Goo ligger. Man måste tänka, fundera, fnula och planera sitt byggande. Den som bara klumpar ihop sörja på ett vårdslöst sätt kommer snabbt att bli bestraffad med en kreation som störtar mot marken och slås i bitar.

Ipad-versionen särskiljer sig genom att använda sig av multitouch, vilket betyder att du kan placera flera fingrar på skärmen och dra flera klumpar med sörja samtidigt och därmed få en bättre symmetri i det du bygger. När jag spelar World of Goo på Ipad börjar jag inse att detta antagligen är (utan att ha spelat Wii-versionen) den ultimata versionen av World of Goo. Fingerkontrollen känns överlägsen datormusen och World of Goo får liksom ännu en positiv aspekt, inte för att det egentligen behövde fler då det redan rörde sig om ett fullkomligt briljant spel.

Hela World of Goo känns som en saga, härligt vacker 2D-grafik i sköna färger och med underbar känsla och en hög mysfaktor, kombinerat med ett läckert soundtrack som kompletterar hela upplevelsen och man har ett fantastiskt spel som utmanar och tillfredställer både hjärnan och dina audiovisuella intryck. För två år sedan hyllade Jonas Elfving World of Goo till Wii och nu är det dags igen. World of Goo är en finslipad diamant, proppfylld med glädje och hjärta, ett spel med själ och som dessutom roar en hel del. Om jag ska klaga på något är det väl kanske att jag skulle vilja ha fler banor. Inte för att det är överdrivet kort, utan mest för att jag inte vill att World of Goo någonsin ska ta slut.

Dock kan jag ibland irritera mig ganska rejält på att det kan vara svårt att få ta på just den lilla klump man vill. Om det rör sig ett gytter med olika typer av livliga klumpar och du är ute efter en med speciell egenskap, kan man ibland få en hel annan och vill det sig illa kan man då behöva starta om banan om man har använd alla sina ånger-moves. Problemet med träffsäkerheten fanns där även på dator-versionen men blir än lite mer problematisk här där ett finger trots allt inte är lika finkänsligt som en muspekare.

Men detta förringar inte att World of Goo är ett fullkomligt lysande spel, oavsett format man spelar det till. Personligen föredrar jag Ipad-versionen framför dator-versionen, men oavsett om du har en Ipad eller inte, behöver du som gillar härliga pusselspel med härlig stämning, köpa World of Goo.