Efter att ha löst situationen på USG Ishimura och Aegis VII i det första Dead Space längtade huvudrollsinnehavaren Isaac Clarke efter en riktigt lång och skön semester. Liggandes i solgasset på en skön sandstrand med en smarrig drink i handen och azurblått hav max en meter från fötterna. Så blev inte riktigt fallet. Istället har Isaac suttit inspärrad på mentalinstitution på rymdstationen Spawl, byggd kring resterna av en av Saturnus månar. I tre år har han varit där och blivit till bredden fylld med otrevliga droger så till den milda grad att han inte längre vet varken ut eller in.

Intresset för vad som egentligen hände på Aegis VII och USG Ishimura har varit stort, den allsmäktiga regeringen på jorden har gjort en hel del efterforskningar i ärendet. En del av dessa efterforskningar har såklart inkluderat Isaac och hans hjärna. Självklart är det bara en tidsfråga innan ännu en Necromorph-utbrott sker och de är precis ika arga som förra gången. Isaac blir frigiven från sin fångenskap och hamnar mitt i hela helvetet. Det väller ut svinarga, otrevliga varelser som mest ser ut som en klase åderbråck med sylvassa utväxter och alla är de ute efter att få riva sönder lite människor. Till en början är Isaac ensam, obeväpnad och fast i en tvångströja. Sakta men säkert kommer han över vapen och utrustning som ger honom de färdigheter han hade i det förra spelet och genast blir oddsen lite jämnare.

Sprawl faller sönder runt omkring dig och som om inte det var nog, är en tvättäkta fullblodsgalning med ett helt set lösa skruvar ute efter din hjälp. Ni är båda nyckeln till den lilla situation som har uppstått på Sprawl och ni behöver varandra utan att egentligen veta hur. Stället fullkomligt kryllar med dreglande Necromorphs i alla de former och skepnader. En psykopat och en skock med hungriga muterade monster är en jobbig lista med problem man behöver övervinna och det tar naturligtvis inte slut där.

Isaac jagas nämligen även av Sprawls säkerhetsstyrkor med rymdbasens högste chef i spetsen. Saken är att Isaac vet en hel del som inte riktigt får komma ut till allmänheten. Jordens regering anser att trots att Isaac besitter viktig information är det mycket bättre att han är död och tyst istället för levande och har möjlighet att berätta hemligheten bakom Aegis VII, Marker-artefakten och Necromorphs.

Till din hjälp har du en kvinna vid namn Daina som leder dig framåt mot säkerheten och en säker biljett bort från det infekterade helvetet som Sprawl har blivit. Dania fyller samma roll som Hammond och Daniels gjorde i det första spelet och hon kommenderar runt Isaac i Sprawl för att kunna hjälpa honom bort från den livsfarliga rymdstationen. Farorna är såklart många och det finns en hel del att göra på Sprawl innan du är färdig.

Dead Space 2 är likt sin föregångare proppfullt med skräck, överraskningseffekter och fiender som kan dyka upp precis när som helst från var som helst. Att en Necromorph slår upp ett medelstort hål i en tjock metallvägg och gör sitt yttersta för att tömma dig på tarmar och blod är inget ovanligt och man måste hela tiden vara på sin vakt. Den som slappnar av är nämligen dödens lammunge. Ett ögonblick som står ut utspelar sig ett par timmar in i Dead Space 2. Jag befinner mig i Unitology-kyrkan och ett område avspärrat av grindar öppnas plötsligt och jag hör något jag inte hört tidigare. Att det är en Necromorph är självklart, det verkar vara en hel flock dessutom.

Men jag ser inget. Skuggor dansar runt i hallen, nervositeten infinner sig direkt och jag pressar ryggen mot närmsta vägg för att dra ner på antalet håll de kan komma från. Svetten och nervositeten infinner sig i mig. MEN JAG SER JU INGA FIENDER! Jag hör bara deras läten och deras rörelser. De... kommunicerar, de omringar mig och plötsligt dyker ett litet huvud fram bakom en pelare och försvinner lika snabbt igen, avtryckarfingret har aldrig någonsin känts långsammare och nu är jag rädd på riktigt. Hela situationen känns som Velociraptor-scenerna i Jurassic Park. Smarta, snabba, starka fiender som har ett ordentligt övertag på mig, de vet precis var jag är och hur de ska anfalla mig, jag vet ingenting.

Tempoväxlingar finns det gott om och det varvas friskt med stridsintensiva stunder och perioder av relativt lugn. Det finns speciellt en episod där man i panik snurrar och spanar, bara väntandes, och nästan hoppas på att något ska anfalla en. Men Visceral suger på den karamellen extra länge bara för att bita den och spelaren i småbitar när allt brakar loss på allvar.

Just detta avsnitt är långt mycket mer skrämmande än resten av spelet och variationen bryter av äventyret på ett perfekt sätt, Visceral anspelar på en hel del känslor, vad låter jag bli att säga, du får upptäcka det själv helt enkelt. Denna episod är dock till en början det absolut bästa i Dead Space 2 och jag har aldrig varit så rädd för ingenting sedan jag spelade Silent Hill 2, spelet jag anser är det bästa skräckspelet. Någonsin, utan att ens nästan ha någon konkurrent.

Något jag störde mig lite på i Dead Space var det faktum att man aldrig verkade kunna komma framåt, utan endast i sidled. Varje gång man utförde ett uppdrag, reparerade något till exempel, gick något annat på USG Ishimura sönder och då var man tvungen att gå dit och fixa det problemet och så fortsatte det genom mer eller mindre hela spelet. Hur bra Dead Space än var och är störde jag mig på att spelaren sällan belönades med annat än en ny, liknande uppgift. Dead Space 2 är utformat på precis samma sätt, skillnaden här är att jag upplever att man rör sig i alla fall framåt när man har utfört en uppgift. Du får kanske testa på lite varierad spelbarhet, du får något användbart, kanske en andningspaus eller upptäcka nya miljöer på ett annat sätt än man fick göra i Dead Space.

Självklart är upplägget i Dead Space 2 identiskt med sin föregångare, men variationen är betydligt bättre, större bredd på miljöerna och Visceral Games har sett till att finjustera konceptet en smula så spelaren slipper känna att man blir konstant motarbetad av ödet eller speldesignern. Skillnaderna är små, men de ger en så mycket bättre upplevelse och en bättre inlevelse att det slutar vara ett störningsmoment.

Är det något som utmärker Dead Space så är det finslipningen som genomsyrar hela spelet. Spelkontrollen är smidigare och du har mer och bättre kontroll över Isaac och hans förmågor. Du behöver inte längre gå in i menyn för att fylla på "Stasis"-mätaren då den dels fyller upp sig själv med tiden, dels kan fyllas upp på samma sätt som hälsan med ett enkelt knapptryck. Omladdningar kan du göra även utan att behöva sikta och lägg här till att Isaac nu kan spetsa Necromorphs med vassa föremål i omgivningen, eller till och med kapade kroppsdelar från deras artfränder.

Nollgravitationspartierna är såklart med och nu kan Isaac sväva runt fritt och röra sig på ett helt annat sätt. Tryck in ena analogspaken och Isaac lättar från marken och här kan du låta honom sväva runt på vilka sätt rummet nu tillåter. Borta är alltså det lite klumpiga sättet att hoppa runt i miljöerna och istället kan Isaac fräsa på med en extraboost om så skulle behövas.

I det första spelet fick du uppgradera din rustning i ett flertal steg innan du var riktigt fullt utrustad, här har man ändrat lite på det och istället får du tillgång till olika typer av rustningar. Varje rustning utökar dina inventarier och ger dessutom en bonus till någon av Isaacs egenskaper. Precis som i Dead Space har du möjlighet att uppgradera både vapen och utrustning med hjälp av Power Nodes som du finner runt om i spelet. Att få klä Isaac i olika rustningar är också det en smart detalj och det piggar upp lite när man får en ny dräkt istället för samma gamla hela tiden. Min personliga favorit är den dräkt som normalt sett är reserverad för säkerhetsstyrkorna, riktigt snygg.

På vapenfronten har det inte hänt sådär jättemycket. Jag tillhör ju skaran som spelade igenom hela Dead Space med endast Plasma Cutter som vapen och det gick ju alldeles utmärkt, jag kände i ärlighetens namn aldrig något behov av ett annat vapen. I Dead Space 2 får du tillgång till ett par nya möjligheter såväl som de gamla. Till exempel kan du använda Javelin Gun för att spetsa Necromorphs för glatta livet, lite som pålpickan i Painkiller. Seeker är ett renodlat militärvapen som levererar en smäll som nästan kan liknas vid en hagelbrakare, med den lilla skillnaden att du kan zooma in och använda det på avstånd. För den som vill vara lite taktisk finns även ett vapen som kan släppa ut minor som kan stympa fienden ganska ordentligt om de trampar fel.

Dessa nya vapen gör ett alldeles utmärkt jobb i att plocka sönder smutsiga Necromorph-kroppar och precis som i Dead Space är uppföljaren en orgie i avkapade utväxter och kroppsdelar. Inte nog med att det gamla gardet av vidriga typer är tillbaka, de har dessutom fått ordentlig förstärkning. Här kan man skönja att någon på Visceral har en stark aversion för små barn i olika former.

Inte mindre än två stycken vidriga små monster baserade på barn återfinns i Dead Space 2 och kombinerat med den barnbaserade Necromorph som fanns i det första spelet (och fortfarande finns kvar i tvåan) och de odöpta barnen i Dantes Inferno så funderar man om det inte någon på EA som har haft en traumatisk barndom. Exakt vad som har fått stå modell för killen som kräks våldsamma kaskader vågar jag inte ens tänka på, men en sådan Necromorph finns med denna gång, tillsammans med ett helt gäng nya otrevliga bekantskaper.

Handlingen tar betydligt större plats denna gång och Visceral har gjort ett gediget jobb med att få allt att kännas trovärdigt, oavsett vilka halsbrytande strapatser man hänger sig åt. Isaac visar regelbundet sitt ansikte och han har nu även en röst och han pratar en hel del till skillnad från det första spelet. Grejen är dock den att Isaac inte mår bra, faktum är att Isaac är riktigt horribelt tvärsänkt efter upplevelserna på USG Ishimura och efter alla droger han fått proppad i sig.

Lägg här till att Marker-artefakten har haft en väldigt konstig inverkan på hans psyke. Det händer faktiskt att Isaac är en ganska stor fara för sig själv. Handlingen rullas ut i ett perfekt tempo och likt resten av spelet går allt i vågor. Jag finner mig själv sitta och bita på naglarna och försöka klura ut varför saker och ting utspelar sig på det sätt de gör, jag lyckas dock aldrig förutse vad som ska hända härnäst och jag blir ofta överraskad.

Sedan finns det ju som bekant också en onlinedel också. Här ska fyra spelare ta rollen som människor och fyra spelare kontrollerar var sin Necromorph. Människorna ska utföra ett uppdrag och Necromorphs ska rätt och slätt hindra dem. Banorna är utformade så Necromorph-spelarna ska kunna lurpassa och anfalla motståndarlaget på de slugaste sätt de kommer på. Onlinedelen är helt okej, om man känner att Dead Space 2 behöver onlinemöjlighet kommer man säkerligen att gilla Dead Space 2 online. Personligen spenderar jag dock nästan all min tid ensam med Necromorphs.

Dead Space 2 är mästerligt på alla plan och det håller mig konstant i ett järngrepp. Det är snudd på omöjligt att sluta spela och man hänförs av den vackra grafiken, det underbara ljudet de läckra miljöerna, välgjorda mellansekvenserna och den genomarbetade storyn. Dead Space 2 är en resa som gör köttfärs av hela känsloregistret, du känner dig aldrig lycklig, säker, odödlig eller bekväm, samtidigt är hoppet heller aldrig ute och Isaac har en överlevnadsinstinkt som utskåpar de flesta andras.

Självklart finns det lite brister också en sådan är det faktum att Visceral Games har gått ut och lovat ett spel som är längre än det förra, något som jag inte tycker stämmer. Där min första genomspelning av Dead Space klockade in på tolv timmar, klarade jag av Dead Space 2 nästan exakt tio timmar (och tre minuter). Det är visserligen fler episoder, men de är oftare kortare än de i originalet. Dock bjuds det på mycket bättre variation.

Sedan stör jag mig på att man under spelets första timmar behöver fjanta runt med sitt inventarieutrymme i den mån som ibland behövs. Innan man har fått nya dräkter är utrymmet att förvara saker på ganska snålt tilltaget och då jag avskyr att behöva sortera bort och växla saker i inventariet blir detta till ett irritationsmoment. Dead Space 2 är ett lysande skräckspel som verkligen engagerar spelaren, att det kombineras med ljuvlig teknik och härlig spelbarhet gör det hela ännu bättre. Skräck blir nästan inte bättre än såhär.