Svenska
Gamereactor
recensioner
Breach (2011)

Breach

Atomic Games ger oss en budgetvariant av en förstapersonsskjutare där vi ska mörda oss glada online. En värdig konkurrent till de stora pojkarna i genren eller bara meningslöst trams? Elfving har recenserat...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Att förklara upplägget i Breach för spelinsatta hedersknyfflar som er läsare känns som att förklara det här med gröt för en stjärnkock. Allt är bekant. Du väljer mellan klasser som Rifleman, Sniper, Gunner, Support och Recon (den sistnämnda klassen måste irriterande nog låsas upp). Du greppar varje klass respektive vapen och ger dig på andra krigslystna lirare online. 16 spelare kan panga simultant. Röda kvartscirklar pryder skärmen när det vankas bly.

I takt med att du spelar får du erfarenhetspoäng som du sedan kan shoppa vapenuppgraderingar för i spelets butik. Prylar som IR Sniper Detector, Bionic Ear, M79 Pirate Gun finns att införskaffa, men då det tar lång tid att levla tappar jag intresset att sträva efter grunkorna. Samma sak gäller för alla "perks" i Breach, inte helt ointressanta, men något som kräver en tidsinvestering.

Det mesta känns billigt. Jag hör samma dialogsnuttar gång på gång och jag har tvångsmatats med - i översatt form - repliker som "hynda, hur gillar du det där?" och "avföring, det var nära". När man ändå talar om presentation så svävar grafiken kring godkänt-strecket. Det beror liksom på vad man tittar på. Träden ser ut som utsnutna gröna blaffor, bergsväggarna är hyggligt snygga. Ljussättningen är märklig och platt, men det är halvimponerande att se broar raseras och falla samman.

Förstörelsen är för övrigt det enda som kan ses som någorlunda unikt med Breach. Du har goda möjligheter att grusa motståndarlagets planer genom att fyra av en raket i en bro eller byggnad (snorträden står dock stadigt för precis allt), eller genom att placera sprängladdningar på taktiska ställen. Jag ser nu att jag skrev "någorlunda unikt" om detta. Med tanke på förstörelsen i spel som Battlefield: Bad Company 2 eller Red Faction: Guerilla får jag nog ta tillbaka det. Dessutom förstörs taktiken i det destruktiva då det är väldigt godtyckligt vad som faktiskt kan förstöras.

Detta är en annons:

Under mina Breach-sessioner har jag dessutom slitit med en del tekniska krux, som inte tycks ha med lokala uppkopplingsproblem att göra. Regelbunden fördröjning och svårigheter att ansluta dyker upp i Breach, och när jag växlar till ett annat spel flyter det på fint. Det är enormt frustrerande när man äntligen får ett schysst läge att pricka någon i snedbenan, och sedan blir skjuten själv på grund av att spelet hickar till.

Call of Duty: Black Ops och dylika dundertitlar tittar på mig med roade-snedstreck-förvirrade blickar från spelhyllan när jag lirar Breach, och jag vet inte riktigt hur jag ska besvara deras kontaktförsök. Självklart, fullprisspelen må vara fyra gånger dyrare, men 1200 Microsoft-poäng är inget man slänger sig med hursomhelst.

Det är svårare att hitta en mer mättad genre än förstapersonsskjutare online, och Breach blir bara en skål gröt i slutändan - billigt och enkelt, men färglöst och överskuggat av mumsigare alternativ.

Breach (2011)Breach (2011)Breach (2011)Breach (2011)
05 Gamereactor Sverige
5 / 10
+
Halvroliga matcher, småintressant förstörelse
-
Karaktärslöst, halvdan grafik, fjösigt ljud, brist på innovationer, relativt dyrt, segt att levla
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

BreachScore

Breach

RECENSION. Skrivet av Jonas Elfving

Atomic Games ger oss en budgetvariant av en förstapersonsskjutare där vi ska mörda oss glada online. Nåt att hänga i krigsgranen?



Loading next content