Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
FacebookFacebook
RECENSION

MARIO SPORTS MIX

Volleyboll, basket, ishockey och spökboll trängs på samma Wii-skiva när Nintendo släpper partyspelet Mario Sports Mix. Elfving har undersökt om det luktar guldmedalj eller gammal svettig hockeysusp...


Visst, stämningen är god efter några rundor dodgeball. Vi är fyra virtuella spökbollsproffs, vi aktiverar fånigt kraftfulla specialattacker, vi skriker "vem vare som kasta" efter en praktträff i Yoshis gröna nylle, vi dricker bål. Men det goda sällskapet under min 4-player-runda är vad som ska äras, och inte nödvändigtvis Mario Sports Mix i sig. Efter att ha betat av de fyra grenarna finns ingen klar favorit och det byts raskt spel. Och även efter att ha testat spelet under lugnare förhållanden kan jag konstatera att detta är en mix med lite fattiga och märkliga ingredienser.

Dodgeball, ishockey, volleyboll och basket är den spretiga blandningen grenar som här klätts i bekant Mario-skrud. Det innebär ett karaktärsgalleri med rörmokare, prinsessor, apor och dinosaurier till skillnad från verkliga sporthjältar. Du kan också vänta dig superattacker, hockeymatcher där tvåsiffriga målantal är regel och ej undantag, och ett konstant virr-varr på skärmen.

Du kan antingen kasta dig rakt in i sportandet i Quick Match, eller ge dig på något mera omfattande i Campaign Mode. Alla grenar kan spelas i 2-mot-2- eller 3-mot-3-läge och datorstyrda spelare kan förstås ta plats för de vänner du inte har i närheten just då. Personligen upplever jag följande information likvärdig med att kaksorten Maryland Cookies nyligen bytte förpackning, men: du kan även spela som din Mii och låsa upp spelbara figurer från Final Fantasy-världen. Eller slime från Dragon Quest.

I vissa banor är arenan i sig en del av spelet, precis som vi sett i tidigare Mario-spel med sportinriktning. På Luigi's Mansion-banan blir det plötsligt mörkt, varpå en hord spöken släpps lös över oss skräckslagna spelare och när vi spelar volleyboll på Princess Peachs egna plan så är fontäner ivägen för oss när det ska blockas smashar. Dessa inslag växlar mellan roliga och irriterande, men lyckligtvis finns helt "rena" banor att välja.

Så hur roliga är de respektive grenarna? Börjar vi med dodgeball är det en halvrolig sysselsättning där du slänger iväg bollar mot motståndarlaget och försöker att undvika bollen själv. Blir man träffad sinar livmätaren och till slut hamnar ens karaktär bakom motståndarens planhalva. Att undvika (eller "dodga") bollen med en speciell manöver är märkligt nog inte möjligt, så försvararnas mål är att ta lyror.

Ishockeyn är min personliga favorit och här finns ett hyfsat spelmässigt djup, men det är knappast lättillgängligt som ett partyspel bör vara. I grenens tutorial-rutor presenteras manövrarna enligt en riktigt komisk utformad inlärningskurva. Regel 1: passa med A! Regel 2: skjut genom att vifta! Regel 3: ...och nio manövrar till! Nedsläpp! Hursomhelst, det är rätt kul att passa och skjuta mot Shyguy-målisen och jag får vibbar från det galna Mario Strikers: Charged.

Volleyboll är inte lika lyckat. Matcherna blir röriga när figurerna på din planhalva springer in i varandra och jagar samma boll, spelkontrollen känns otillfredställande ryckig och att spela färdigt en hel match (först till 2 set) tar en mindre evighet. Det finns inte heller så stor variation bland de olika skottyperna.

Basketen luktar av Mario Hoops 3-on-3 (ett Square-spel även det), har ett bra tempo och roligt överdrivna slam dunks. Men precis som i de övriga grenarna är planen vänd lodrätt med flack vinkel; ett aningen irriterande perspektiv då det alltid känns lättare att sätta bollar med motståndarmålet överst i skärm. Något annat som förekommer i alla grenar är för övrigt en riktigt korkad artificiell intelligens och att spela med datorstyrda motståndare är ännu tråkigare än det brukar vara, jämfört med när du har mänskligt motstånd.

Det blir alltså mycket vift och, för vad som känns som trehundrafyrtioåttonde gången, måste jag påpeka att det inte fungerar lika bra som vanliga knappar hade gjort. Att passa med A-knappen för att sedan skjuta genom att spela maracas är något som tar mig ur, och inte in i spelupplevelsen. Det går att spela med en horisontellt hållen Wii-fjärr, men då dras du i stället med en ganska otymplig styrning med styrkorset.

Mario Sports Mix kan döda några timmar för dig och dina kamrater, men helhetsintrycket blir ganska billigt. Billigt och fattigt. Nintendo hade behövt lägga till fler och bättre idrotter, en mindre gimmickartad spelkontroll och gärna en AI med IQ för att få en riktigt välblandad mix.

Mario Sports MixMario Sports MixMario Sports MixMario Sports Mix
06 Gamereactor Sverige
6 / 10
+
Hyfsat partyspel, ishockeyn, kreativa specialattacker
-
Få grenar, ojämn kvalitet, otight vift-kontroll, halvdan översikt, bristfällig A.I.
BETA +