Stacking

Vissa säger att ett bra spel är som en lök, och de har förstås helt fel. Ett bra spel är som en matryoshka. Det har ett omsorgsfullt designat yttre, består flera lager, och du nöjer dig inte förrän du lekt dig hela vägen fram till kärnan. Double Fines nedladdningsbara pusselspel fyller alla dessa kriterier och är ett riktigt charmpiller.

Historien presenteras i stumfilmsformat, med textrutor och filmremse-kanter i sidan av bild. En stackars sotarfamilj blir utfattig och alla barn tvingas tvångsomhändertas. Bakom allt elände ligger en ond baron som inte bryr sig om barnarbetslagar om det vankas rediga förtjänster. Familjens minsting Charlie Blackmore - dockan som är så liten som det går - tar dock upp kampen mot baronen och det är du som styr honom för att rädda docksyskonen.

Charlie må vara liten, men hans förmåga att snabbt skutta in i andra dockor, de en storlek större, visar sig snart vara nyckeln till framgång. Om du kryper upp på en annan docka bakifrån är du bara ett knapptryck från att ta över dennes kropp och specialförmågor, vilka kan vara allt från förförelse till avancerat fjärtande. Eller att skrika "ur vägen". Eller att snurra runt på marken. Eller att smutta te.

Varje värld har unika dockor och som ett spel i spelet kan du ägna tiden åt att försöka samla varenda en av dem, varpå de hamnar i ett särskilt litet museum. Något jag faktiskt gör. Jag är vanligtvis en sådan spelare som rusar mot nästa pussel och bana så fort det går, men som i Double Fines tidigare spel får jag ut mycket av att bara stanna upp och lukta på rosorna. Det är ett lika fånigt som fantastiskt nöje att som gubbdocka med kraftiga gaser smita in på tågstationens damtoalett och skrämma bort en fin babushka-brud med mina kroppsfunktioner.

Designen sitter rakt i krysset, det anade vi redan när de första skärmdumparna lämnade Double Fines studio. Allt från själva idén att använda ryska dockor som spelfigurer, till hur de placerats i en viktoriansk era prydd av ånglok och snirkliga mustascher är lika unikt som väl genomfört. Och dockornas rörelsemönster, stelt men ändå smidigt, lär få dig att fnissa.

Stacking är inte ett svårt spel och rätt lösning på problemen känns aldrig särskilt långt bort. Skulle du ändå köra fast finns ett ledtrådssystem och med ett tryck på höger trigger stakas vägen till nästa viktiga plats ut med ett skimmer. Jag hade uppskattat lite tuffare utmaningar, men är samtidigt nöjd att ha sinnet, håret och handkontrollen intakt.

Så. Är du på jakt efter ett smart, humoristiskt spel med alldeles förträffligt mysiga omgivningar är det bara att börja shoppa. Double Fine har med både detta spel och Costume Quest visat att man behärskar konsten med matiga, unika nedladdningsbara spel. Ge Stacking en chans. Att leka med dockor är roligare än det låter.