Svenska
Gamereactor
recensioner
Tembo the Badass Elephant

Tembo the Badass Elephant

Cicci har provat på livet som elefantviskare i Pokémon-utvecklarna Game Freaks första Xbox One-spel, Tembo the Badass Elephant. Kolla in vår mastiga recension...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Det är en vanlig vacker dag och du traskar omkring mellan djungelväxter i godan ro när det plötsligt börjar ringa ur det träd där du gömt din satellittelefon för de andra djungeldjuren. Du svarar. Med snabeln. Eftersom du är en elefant. Det är din gamle mustaschprydda general från din tid inom militären, Shell City har invaderats av ett gäng lilaklädda dansanta fiender med dödskalleliknande masker som kallas för Phantom och dina tjänster är ännu en gång behövda. Fixa krigsmålningen, på med bandanan och fram med granaterna. Tembo, Ramboelefanten, är på väg för att rädda dagen genom att totalförstöra precis allt som kommer i hans väg. Fienden, bilar, träd, hela byggnader... det spelar ingen roll, allt ska krossas.

Tembo the Badass Elephant
Ingen bil står säker när det kan finnas gömda jordnötter i dem.

Jag har väldigt svårt att bestämma mig för om jag gillar Tembo the Badass Elephant eller inte. Det är generellt väldigt ojämnt både när det gäller svårighetsgrad, banor och grafik. Något som jag dock uppskattade på en gång var den retrokänsla som Game Freak har valt att klä in spelet i. Det simpelt mysiga användargränssnittet tillsammans med 2D-perspektivet och det heroiska räddningsuppdraget tar mig några år tillbaka i tiden. Det fick mig att le på ett småfånigt sätt och bli glad rakt in i hjärtat vid flera tillfällen.

Även bredden på Tembos egenskaper är uppfriskande och förvånade mig faktiskt. Eftersom han är en krigisk militärelefant med några ton kring magen är det såklart vikten och snabeln som han använder i stridens hetta. Han rammar fienden med betarna, knockar dem med en slägga han håller i snabeln, rullar ihop sig till en liten boll och studsar sönder dem, slamdunkar dem med bakändan, glidsparkar med fötterna före och sprutar vatten på fordon och eld med snabeln. Tembos rörelsemönster är väldigt lekfullt och frambringar många leenden, särskilt hans försök att flyga vilket mest liknar ett enda hetsigt luftsprattel. Spelkontrollen flyter även på smidigt till min stora glädje. Trots sin storlek svävar elefanten i princip felfritt fram genom banorna och reagerar snabbt på mina frenetiska knapptryckningar.

Detta är en annons:
Tembo the Badass Elephant
Snabeln är ett utmärkt redskap mot eldskjutande pansarvagnar.

Färgschemat är väldigt brett och de många banorna har skiftande toner som passar väl till de olika teman som präglar olika kartdelar. Jag uppskattar det men det är även denna ojämnhet som blir aningen problematisk till slut. Detta eftersom den första världen helt enkelt inte var snygg. Färgschemat var tråkigt, matt och allmänt alldagligt medan spelupplevelsen blev en helt annan när den andra kartdelen dundrade in med sina trädbeklädda dalar och solskensvärmda bergstoppar.

Spelvärlden är dock mycket omväxlande och intressant vilket jag tycker är högst väsentligt med ett upplägg som i slutändan är ungefär samma rakt igenom. Springa, överlista fiender, klara av mindre pussel för att ta sig vidare och sedan göra samma sak på nästa bana. Ända fram till bossen som avslutar varje kartdel. Gradvis tar du dig ifrån stadens gator, längre och längre upp i bergen ända tills du hamnar i en lilaskimrande rymd med tusentals stjärnor över din lilla elefantknopp. Att ta sig igenom de olika miljöerna är ganska mysigt och jag kände hela tiden nyfikenhet gällande hur nästa bana skulle se ut. De stora miljövariationerna är nog också det som delvis räddar spelet för tyvärr blir det ganska plant efter några timmar av spelande. Det är lite som överraskar i upplägget och det känns generellt ganska förutsägbart.

Tembo the Badass Elephant
Precis som du klättrar fienden längre upp i skyn för varje bana.
Detta är en annons:

Komiskt nog är det jordnötter som du samlar efter banan. Dessa fungerar som poäng och när du lyckats skramla ihop 300 av dem blir det vips en burk med jordnötssmör. Dessa ger dig styrka och fungerar som extra liv när du dör, och du kommer att dö. Många gånger. När de tar slut är det bara att återvända till militärbasen med den lilla svansen mellan benen för att vila upp dig och sedan börja om banan på nytt. Längs vägen finns det även civila inspärrade i burar som du ska rädda för att få extra poäng. Dessa kommer att sitta på din rygg resten av vägen, skumpande försöka hålla sig kvar på ryggen när du hoppar omkring och trampar sönder allt du ser. De checkpoints som finns utplacerade efter banan är väldigt tacksamma när man dör gång på gång, så det tog ett tag innan jag insåg att de inte riktigt fungerar som de ska. Många gånger var jag nämligen tvungen att gå tillbaka i banan och hämta min senast räddade civila en gång till eftersom denne inte längre satt på min rygg tillsammans med de andra civilisterna. Av någon anledning sparas inte allt som du gjort innan checkpointsen, vilket gör dem mer eller mindre odugliga.

Tembo the Badass Elephant
En checkpoint bör spara allt som man åstadkommit innan den. Här fungerar det inte så.

I början av spelet gick allt otroligt lätt. Jag tog ner alla i min väg och började misstänka att spelet var menat för en lite yngre målgrupp. Men jag blev grundlurad. Strax efter min hybrisperiod, någon gång efter den tredje banan, blev det svårare. Sen ännu svårare och till sist blev det löjligt svårt. Jag skrek, vrålade och krossade nästan handkontrollen mellan mina händer när min dödssiffra började leta sig långt efter 100-sträcket. Kunde jag verkligen vara så här klappkass? Var jag bara ouppmärksam? Trött? Hade min hjärna börjat kollapsa eller hade jag dragit på mig någon åkomma som skapade ofrivilliga ryckningar i tummarna, för så här svårt kunde det väl inte vara på riktigt? Frågorna var många men töcknet av ilska som omgav mig gjorde att jag inte lyckades få några svar. Jag dog 166 gånger på cirka nio timmar. Sug på den summan. Sedan fick jag äntligen sträcka armarna i luften och gorma "Yeeeees, jag klarade det!" för sista gången med en enorm lättnad i hjärtat och ett endorfinrus som resulterade i en liten segerbreakdance.

Tembo the Badass Elephant
Minsta lilla misstag kan resultera i en förfärlig död. Särskilt när den rosa dödsväggen jagar dig.

Något som kan upplevas som aning irriterande är också skalan som ibland blir lite väl ombytlig och följande resulterar i en smått ologisk soppa. Exempelvis kommer du från att vara helt skalenlig i jämförelse med träd och byggnader helt plötsligt att stå i en enorm bowlinghall med bowlingklot gjorda för jättar. Dessa klot kommer även att följa dig genom hela spelet och stundvis spela en rätt central roll i pussellösande och fiendekrossande. Det är inkonsekvent och faktiskt ett överraskande element i detta fall, men tyvärr inte på ett bra sätt.

Något som också är väldigt inkonsekvent är grafiken. Den är inte bra. Den går från att vara väldigt detaljrik och genomarbetad i vissa delar till att vara suddig, kantig, pixlig och helt enkelt ful i andra delar. Hela första banan som utspelar sig i ett härjat Shell City är otroligt dåligt gjord. Där ser det ut som att en person har skissat på bakgrundsbyggnaderna, en på himlen och en tredje på fiendekomplexen för att sedan bara föra ihop det utan att jämföra sinsemellan för att se om det faktiskt går ihop (det gör det inte). Tembo sticker ofta ut med sina tjockare konturer men det är fortfarande väldigt svårt att se honom när det yr byggnader, fiender och fordonsdelar vilt omkring honom. Det blir ett enda myller av skrot och det hände flera gånger att jag undrade varför elefanten vägrade springa åt vänster när jag höll spaken åt vänster, för att sedan inse att jag försökte styra en trasig bil. Elefanten stod fortfarande kvar i mitten och blev sönderskjuten av en eldkastande pansarvagn. Grafiken känns varken genomarbetad eller sammanhängande, den är helt enkelt väldigt ojämn med en rätt dålig finish.

Tembo the Badass Elephant
Grafiken är inte vad den borde vara och resulterar ofta i en enda röra.

Handlingen är heller inget revolutionerande på något sätt utan ganska simpel, förutsägbar och sparsam. Jag log åt tanken om en krigisk Rambo-elefant från början men insåg ganska snabbt att jag redan visste exakt vad som skulle hända. Spelet blev heller inte bättre av känslan att man hade spelat mycket längre än man faktiskt hade gjort, denna kom krypande ungefär i mitten av spelet och fortsatte ända fram till slutet. Däremot följer en lekfullhet med genom hela spelet och designen skapar en serieliknande känsla som är väldigt trevlig. Genom serietidningsrutor som mellansekvenser förs handlingen framåt och denna seriekänsla förmedlas även genom de ljudeffekter som inte hörs, utan är textade i spelet. Mellansekvenserna hade jag gärna sett mer av, kanske hade då handlingen fått ett lite större djup och blivit mer intressant.

Tembo the Badass Elephant
Gigantiska bowlingklot kan ibland användas i krossandet av PHANTOM. Ologiskt måhända men mycket effektivt.

Lekfullheten speglas även i fienderna som gärna står och dansar, ibland ligger och sover, slåss med varandra och är allmänt charmigt dumma. De flyger som vantar genom luften när Tembo drar förbi och slår ofta irriterat näven i backen precis innan de upplöses i små lila dödskalleformade moln, men tillsammans bildar de ibland farliga dödskombinationer och då är de riktigt svåra att ta kål på. De komiska inslagen är något som höjer spelet och gör det lite mer värt att spela. Men trots sin lekfullhet samt mysiga retrokänsla är det här ett spel som kräver stunder av distans. Att spela långa perioder tär rejält på mig, trots att miljöerna är omväxlande och intressanta. Eftersom det stundvis är så pass lätt att dö är det bra med en paus då och då för att hålla psyket samt konsol intakt. Grafiken hade behövt lite mer arbete och likaså storyn till viss del för att spelet skulle ha blivit riktigt bra. Tembo the Badass Elephant överlever helt enkelt på lättsamhet, mysighet och komiska inslag. Ett helt okej roligt tidsfördriv men inte mycket mer än så. Är du ute efter ett spel som kan ge dig något mer innehållsrikt och faktiskt väcka lite djupare känslor är det här inte ett spel för dig.

Tembo the Badass Elephant
Den lekfulla serietidnings-känslan tillsammans med de charmiga fienderna gör mycket för spelet.
05 Gamereactor Sverige
5 / 10
+
Lekfullt, underhållande fiender, bra och smidig spelkontroll, omväxlande miljöer
-
Bristfällig grafik, förutsägbart, ojämn svårighetsgrad, värdelösa checkpoints, stundvis rörigt
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

8
Tembo the Badass ElephantScore

Tembo the Badass Elephant

RECENSION. Skrivet av Cecilia Fjällström

Cicci har provat på livet som elefantviskare i Pokémon-utvecklarna Game Freaks första Xbox One-spel, Tembo the Badass Elephant. Kolla in vår mastiga recension...



Loading next content