Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
FacebookFacebook
RECENSION

RANGO

Mathias beger sig ut i ödemarkerna för att pröva på livet som sheriff i detta licensspel, och efter de sista uppdragen kommer han aldrig vara sig lik igen


Den datoranimerade filmen Rango visas just nu på biografer världen över, och med det släpper EA något så ovanligt som ett spel baserat på licensen. För dig som aldrig hört talas om filmen så kretsar den kring djur som leker Vilda Västern, och har en högmodig kameleont med röst av Johnny Depp i titelrollen.

Trots ett så pass klockrent upplägg är dock spelet Rango inte särskilt mycket att hurra över rent storymässigt, och lär göra fans besvikna. Spelet tar vid där filmen slutade, men kräver ingen tidigare kunskap från spelaren. Det lyckas dock ändå vara filmen trogen till en början, genom smart användande av dess atmosfär och stående skämt.

Här berättas alla banor som flashbacks. Tyvärr är Rango inte den mest pålitliga berättaren i västern, och åhörarna tvingas komma med rättelser mitt i. Detta leder till att små som stora detaljer kan ändras i banorna, och det är faktiskt rätt så underhållande.

Rango och hans vänner är djur från ödemarkerna, och det kan då vara riktigt fränt att stöta på vardagliga föremål från vår värld i spelet, så som en cowboystövel eller en bil som är flera hundra gånger större än vår hjälte. Denna charm försvinner dock snabbt då karaktärerna använder sig av kläder och vapen som ser precis likadana ut som människornas motsvarigheter.

Har du erfarenhet av TV-spel sedan tidigare bör du spela Rango på den högsta svårhetsgraden, då det är skämtsamt lätt. Inte nog med att Rango är kraftfull i närstrid, han har även en pistol som kommer med ett generöst autosikte och oändligt med ammunition. Samtidigt är fienderna extremt sega i allt de gör, och de som har skjutvapen verkar använda sig av någon slags slow-motion ammunition som lätt undviks genom att ta ett steg åt sidan.

Det spelar därför ingen roll att Rango är väldigt utvecklad för att vara en karaktär i ett licensspel. Han må ha många manövrer att dra till med, och en ännu fler uppgraderingar att låsa upp, men de behövs aldrig. Här finns heller ingen brist på hälsa, då nästa varje besegrad fiende tappar ett livpaket. Bosstriderna är precis lika lätta, men det hade inte ens spelat någon roll om de varit svårare. Spelet insisterar nämligen med att berätta hur man ska gå till väga för att besegra dem, utan att ens ge spelaren en chans att lista ut det själv.

Att strida är dock inte det enda Rango gör, spelet är minst lika tungt på plattformande. Tyvärr är det väldigt linjärt och guidat sådant, där blåa kanter markerar var du kan klättra och osynliga väggar blockerar dig från att utforska. Det finns även några plattformsbaserade pussel här, men de kretsar alltid kring att knuffa en låda på en närliggande knapp. Något som är varken svårt eller roligt att utföra, endast tidskrävande.

Det låter säkert som att jag fullständigt hatar Rango just nu, men sanningen är den att jag njöt av spelet till en viss grad. Visst är det för lätt och saknar substans, men det lyckas ändå vara kul på ett avslappnat sätt, likt LEGO-spelen. Här bjuds det på högt tempo, charmig atmosfär, halvroligt manus och några riktigt sköna musikstycken.

Rango lyckas även leverera ett antal spännande och riktigt effektfulla spelsekvenser, och som bäst är det när Rango måste hålla sig gömd från en människa som letar efter honom. Tyvärr hanterar inte spelet de mer ambitiösa sekvenser särskilt väl, på grund av ständiga problem med bilduppdateringen, kantutjämningen och texturer som är sena med att laddas. Rent grafiskt är Rango något av en röra helt enkelt.

Allt det som skrivits hittills kanske många väntade sig från ett typiskt licensspel. Halvvägs in i Rango sker dock något extremt oväntat. Allting jag kommit att förvänta sig av spelet vänds plötsligt upp och ner, och under ett av de sista uppdragen lämnas jag mållös. Helt plötsligt har jag bjudits på en av de mest surrealistiska spelupplevelserna jag någonsin varit med om, och ingenting av detta går att relatera till filmen som spelet bygger på.

Det är nästan som att utvecklarna insåg att ingen skulle nå så långt och bestämde sig för att göra något helgalet med tiden de hade kvar, och jag vill inte veta vad de inmundigade under den processen. Om det är så det ligger till skulle det även förklara varför spelet endast är fyra timmar långt och saknar allt som heter återspelningsvärde.

Jag vet faktiskt inte vad jag ska tycka om upplevelsen jag bjudits på, om det är någonting som i slutänden gjort spelet bättre eller sämre. En sak är dock säker - jag kommer inte att glömma Rango i första taget tack vare detta.

Rango är faktiskt inte ett helkasst spel, men det känns som att A2M inte tog alla punkter i utvecklingen på fullaste allvar. Den första halvan gör jobbet som licensspel, och låter dig ta del av världen från filmen, men är det spelbarheten som intresserar dig så finns det mycket bättre alternativ.

Detta är en annons:
Detta är en annons:
RangoRangoRangoRango
05 Gamereactor Sverige
5 / 10
+
Charmigt, skön musik, filmtrogen första hälft
-
Saknar substans, för lätt, för kort, tekniskt bristande

Medlemsrecensioner

  • Jokez
    Att hitta ett barnspel som faktiskt är bra brukar inte vara det lättaste, att hitta ett filmlicensspel brukar vara ännu svårare och nu sitter jag här... 7/10
Detta är en annons:
BETA +