Räknar man samtliga versioner är Pokémon Black spel nummer 16 i ordningen bara till Nintendo DS. Men av dessa delar är alla andra antingen billiga spin-offs eller bara uppdaterade Game Boy-titlar. För det är trots allt så, även om nya monster tillkommit och små (små) förändringar tillförts, så är det få serier som varit så totalt oförndrade som Pokémon. Men med Pokémon Black har Game Freak äntligen gjort upp med historien och kastat ut allt gammalt bagage för att istället fylla äventyret med bättre spelbarhet och framför allt 156 helt nya fickmonster.
Därför känner jag mig lite vilsen när jag träffar professor Juniper i hemstaden Nuvema. Hon erbjuder mig en av tre Pokémons för att starta mitt äventyr. Jag har verkligen ingen aning om vad som väntar, och ratar förutsättningslöst reptilen Snivy och eldgrisen Tepig för att istället satsa på utterliknande Oshawatt. Med honom vid min sida väntar 200 timmar nya äventyr när jag ger mig av för att fylla Pokedexet ännu en gång.
Det tar inte många sekunder innan jag inser att allt är smidigare i Pokémon Black. Man rör sig snabbare, dialogerna är rappare och mer lätthanterliga och Pokecentres är numera även utrustade med ett Pokemart så man både ska kunna hela sina fickmonster samt köpa utrustning på samma gång. Lägg till detta att Technical Machines går att använda flera gånger nu så man slipper ångesten av att ha råkat ge den bästa prylen till någon Pokémon man minuten senare kommer på att man inte vill använda.
Det må låta banalt men att gå tillbaka till en tidigare del efter att ha spelat Black känns som att flytta in i medeltiden. Man undrar varför allt det här inte gjorts tidigare och först nu när Nintendo DS om två veckor ersätts av 3DS.
En annan smart sak är att man inte får träffa fickmonster från regionerna Kanto, Johto, Hoenn eller Sinnoh denna gång. Man måste alltså lära sig de nya figurernas styrkor och svagheter och använda dem hela tiden. Först när Elite 4 besegrats får man tillgång till de gamla favoriterna, vilket i mitt fall tidigare har gjort att jag använt samma monster genom alla spel, men denna gång har jag alltså "tvingats" (på det trevligaste av sätt) skaffa nya favoriter.
Men allt är inte frid och fröjd. Det grafiska är fortfarande väldigt ojämnt där vi ibland matas med ursnygga tredimensionella städer för att i nästa sekund ta del av helt bedrövligt fula strider. Dessutom känns det som att fantasin börjar tryta hos Nintendo när det kommer till att ta fram nya pokémons. Här finns bland annat totalt obegripliga stearinljuset Litwick och den om möjligt ännu gräsligare Vanillite. Sistnämnda baseras på... vaniljglass... Dessutom är märkligt många andra bara kopior av äldre figurer, inte minst Bouffalant som jag tycker bara är Tauros med peruk.
Denna gång kretsar storyn kring Greenpeace-liknande Team Plasma. De tycker det är fel att utnyttja de små monstren till att slåss, och vill att människor och pokémons ska leva separerade. Något jag tycker sänder dubbla budskap. Egentligen är tanken rätt bisarr, just att man tillfångatar vilda djur, tränar upp dem för slagsmål och sedan låter dem göra just det. Det vill säga slåss.
Jag tänker absolut inte moralisera kring det, men tuppfäktning är ändå olagligt på de flesta håll i västvärlden, och när vi läser rubriker om hur hundägare låter jyckar slåss om pengar eller hur byrackorna hetsas att bita sönder rävar/kaniner eller något annat blir det krigsrubriker. Nintendo gör barnspel om just detta och kommer lite magiskt undan med det, men när de onda dessutom blir de som vill förbjuda denna typ av slagsmål kan jag känna att det inte blir helt klockrent. Däremot vill jag dela ut pluspoäng för att alla personer i spelet denna gång just känns som personer och inte bara svart/vita karikatyrer.
Nintendo har även hårdsatsat på onlinestödet denna gång och i Pokémon Black finns därför alla möjligheter i världen att träffa andra tränare, slåss tillsammans och byta till sig figurer man saknar. Det är riktigt väl utbyggt och i sedvanlig Nintendo-ordning är allt pedagogiskt upplagt.
Att hitta alla nya monster är fortfarande en märkligt mäktig drivkraft. Favorit denna gång är Donkey Kong-inspirerade Darmanitan och det är kul att matcha honom mot andra nya bestar, i synnerhet mot andra Pokémon-tränare online. Pokémon Black hade kunnat vara ännu bättre än det redan är, men är i slutändan det självklara valet för alla nya Pokémon-jägare och ett absolut måste för veteraner.