Förmodligen var den långa pausen för Street Fighter på drygt tio år bra för både fightingspelen och Capcom. De tvådimensionella fightingspelen var i överljudsfart på väg att bli så komplicerade att det inte längre gick att avnjuta dem som glad amatör. Men med Street Fighter IV föll allt på plats. Det var ju precis det här vi hade väntat på. Ett lättspelat fightingspel med ett härligt persongalleri där enkla men genialiska Focus-funktionen gav löjligt mycket speldjup för den som ville förkovra sig.
Att det sedan var grisigt snyggt gjorde ju inte saken sämre och när man sedan släppte superpolerade Super Street Fighter IV förra året var saken biff. Capcom hade på nytt skrivit fightinghistoria med ett av de bästa spelen i genren någonsin. Street Fighter IV har sedan dess konverterats till Iphone med varierande resultat, medan Wii blivit utan. Prestandan fanns inte där, var det officiella beskedet. Men hur är det då med Nintendo 3DS som i allt väsentligt har samma prestanda som Wii?
Jomen alldeles utmärkt, tackar som frågar. Capcom har klämt ned alla 35 figurer och fått dem att se direkt oförskämt bra ut i 3D. Det mest märkbara man offrat är att bakgrunderna nu bara är stela kulisser utan rörelse, vilket ser lite extra komiskt ut på banor med mycket folk där det ny ser ut som att någon satt upp mannekänger i bakgrunden. Folk är liksom fångade i rörelsen.
Petitesser dock i det stora hela. Det handlar ju trots allt om slagsmål och i slutändan är spelkontroll och precision allt som betyder något. Och det säger sig självt att Nintendo 3DS inte är någon fullstor arkadstick med svindyra komponenter för millimeterexakt spelande. Det har Capcom löst genom låta spelaren välja mellan Lite eller Pro, två lägen som styr hur avancerad spelare man är.
Oavsett vilket alternativ man väljer delas den nedre skärmen i fyra delar dit man kan lägga olika funktioner och attacker. Skillnaden är att man i Lite kan sätta dit sina värsta Ultra Combos och special-moves. En Lite-spelare med Zangief kommer alltså aldrig att riskera att missa en viktig Spinning Piledriver, helt enkelt eftersom han utför den med ett enkelt tryck på en av de fyra rutorna.
För mig är det ett tecken på att fightinggenren fortfarande dras med lite dåligt självförtroende. Capcom tror helt enkelt inte att gemene man är villig att investera den här tiden i ett fightingspel. Omsätt tankegångarna till andra spel så ser du hur bisarrt det är. Eller vad tror du om ett fotbollspel där man med ett knapptryck kan skjuta de bästa skott man tänka sig kan rakt mot mål, helt automatiserat? Eller ett bilspel där de värsta hårnålarna undviks med lite autopilot som tar kurvorna så bra som det är mänskligt möjligt med ett knapptryck? Känns otänkbart, inte sant?
För mig är det här en styggelse utan dess like och en total skymf mot allt vad Street Fighter någonsin stått för. Lyckligtvis måste man ju inte spela Super Street Fighter IV 3D Edition på det viset, utan det finns ju även Pro att välja. De fyra rutorna kvarstå, men kan nu istället användas till genvägar för knappkombinationer. Något jag har betydligt lättare att svälja, och rent av skulle kalla en god idé.
Det är som sagt inte direkt någon arkadstick (en bra sådan kostar nästan lika mycket som en Nintendo 3DS) man har till sitt förfogande. Därför känns det klockrent att ändå kunna göra Focus på kommande, få till kast smidigt samt använda trippel spark och trippel slag, vilket är vad jag valde till mina fyra rutor. Tack vare det enkla greppet kan man spela Super Street Fighter IV 3D Edition på hyfsat hög nivå ändå, och dessutom slippa möta andra som missbrukar sönder Lite-systemet.
En annan nyhet som Capcom gärna talat om är möjligheten att spela Super Street Fighter IV 3D Edition med en helt annan synvinkel än det pannkaksplatta spel vi vant oss vid. Istället hamnar kameran strax ovanför ens axel. Tänk Punch-Out möter Shenmue, typ. Samtidigt som det är coolt som grafikdemo med riktigt maffiga 3D-effekter, är det mer eller mindre ospelbart. I synnerhet grapplers får problem och El Fuerte i synnerhet känns handikappad.
Den sista stora grejen Capcom satsat på är ett litet minispel med små troféer som slåss. Man samlar på sig ett gäng, aktiverar dem och tar en promenad på stan, varpå telningarna möter andra Super Street Fighter IV 3D Edition-ägares uppställning. Helt meningslöst och något som kanske kan fungera i Japan där jag gissar att det här kan bli en storsäljare, men att jag skulle kunna promenera på Storgatan, svänga av vid Stortorget och sedan ta en kopp kaffe i Badhusparken, och under tiden hinna möta andra ägare är nog otänkbart.
Nej, jag beundrar att Capcom försökt göra något nytt, fylla på med saker och liknande. Men i slutändan är det fightingen som gäller. Och då helst med 3D-effekterna avslagna. Det är som sagt Street Fighter och något extra lullull som stör finns det faktiskt inte plats för.
I grund och botten är det här fortfarande samma habila spel som finns till konsolerna. Den typ av kompromisser vi vant oss vid när det kommer till portabel fighting lyser med sin frånvaro. Matcherna är intensiva, explosiva och nätkoden känns också fullt godkänd. Det är något visst med att spela mot datorn och mötas av texten "Here comes a new challenger" som om någon hade matat in en femkrona, varpå en match äger rum.
Online blir matcherna stenhårda medan man dänger varierat motstånd. Jag har klappat trut på förnedrade amatörer och svettats i brutalt jobbiga omgångar mot någon okänd (förmodligen en japan född i en rökig arkadhall) spelare med svart bälte i alla finesser. Helt kompis är jag inte med styrkorset till Nintendo 3DS som är minimalt och sitter så illa att jag får kramp under längre spelstunder, men det är ju knappast spelets fel.
Någon ersättare till Super Street Fighter IV är inte Super Street Fighter IV 3D Edition, men väl ett trevligt komplement. I synnerhet för de som inte är riktigt lika noga med att allt måste kännas exakt perfekt rätt och ha maximalt flyt hela tiden. Super Street Fighter IV 3D Edition är förmodligen det bästa spelet vid Nintendo 3DS-premiären, även om det som sagt är ett spel som bäst avnjutes med 3D-effekten avslagen.