Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
FacebookFacebook
RECENSION

RIDGE RACER 3D

Ilsnabb racing, perversa bredställ och nitro nog att spränga halva jordklotet. Som brukligt vid hårdvarulanseringar är Ridge Racer med vid premiären, och vi har testat 3D-inkarnationen...


Ridge Racer 3D är ett av de spel jag själv sett mest fram emot till Nintendo 3DS-premiären. Simulatorracing är inget för mig och således har jag inte tagit en enda achievement eller trofé i varken Forza Motorsport 3 eller Gran Turismo 5. När jag spelar bilspel så startar jag hellre Sega Rally, Ridge Racer 7 eller kanske allra helst sorgligt underskattade Sonic & Sega All-Stars Racing för att pressa varvtiderna med någon millisekund till.

Jag föredrar bilspel som snarast saknar realism, där bromsen mest är att betrakta som kuriosa och där hög fart och feta bredsladdar är det enda som tar dig någon vart i rankinglistorna. Det vill säga arkadracers. Och Ridge Racer är herre på täppan när det kommer till den saken. Och det tar mig inte många meter över mållinjen i mitt första Grand Prix innan jag inser att Ridge Racer 3D inte kommer förändra den saken.

Vi snackar nämligen klassiska Seaside Route 765 med hysterisk japansk techno och den gapigaste kommentator man tänka sig kan. Vips känns det som 1995 igen där jag satt med min nyinköpta Playstation och jagade den svarta bilen längs just 765:an för att erövra den, så att jag själv kunde få använda njuta av vrålåket.

Ridge Racer 3D
Rykande däck är som vanligt en naturlig del av Ridge Racer där man spenderar mer tid med bredställ än att köra rakt.
Detta är en annons:

Bara något hundratal meter framför mig kommer tunneln och på andra sidan väntar den vykortsvackra synen med bron, vattenfallet, kamerahelikoptern, solstrålarna och de starka färgerna. Jag kan det här, tänker jag för mig själv och levererar ett bredställ så grovt att det sannolikt bara finns några enstaka gummimolekyler kvar av vad som en gång var däck.

Med hjälp av att bredställa mycket, ofta och länge bygger man sakteliga på sin nitro, som är upplagd som en trestegsraket. Antingen använder man dem en och en sedan man fyllt på dem med en klick på R-knappen, eller så tar man två på en gång med hjälp av L. Lyckas man fylla upp alla mätare kan man avfyra den fruktade trippelturbon genom att trycka in både L + R.

Detta är en annons:

Det ska sägas direkt till alla som inte spelat Ridge Racer tidigare: det här går undan. Alltså på riktigt. Hastighetsmässigt är Ridge Racer närmare besläktat med F-Zero än med Need for Speed: Shift och det är så ögonen nästan tåras när man susar fram i hastigheter en bra bit över 300 i snortajta kurvor med helt sinnessjuka bredställ. Allt utan att tappa ens en liten sekund medan speakern gapar om att man slipstreamar bilen framför.

Ridge Racer 3D
Omgivningarna påminner om tidigare Ridge Racer-spel och Outrun 2. Det är färgglatt, snyggt och ser ut som japanska arkadspel när de är som snyggast.

Det är exakt såhär ett bra arkadspel ska fungera. Speldjupet och möjligheterna att bättra på rekorden är snudd på oändliga, trots att det är om möjligt ännu mer lättspelat än Mario Kart. Att lära sig traktera sin bil i vad som upplevs som närmast överljudshastighet kräver fiberoptik i nervbanorna, och det går överhuvudtaget inte att tänka medan man tävlar. Man blir närmast ett med racingen och uppnår ett behagligt nirvana-liknande tillstånd, vilket förstärks ytterligare av den typiska urjapanska spelmusiken som pumpar ur mina hörlurar.

Ridge Racer 3D gör skäl för sitt namn och har riktigt snygga 3D-effekter. Både bilar och banor tål att granskas och att få det där extra djupet gör mycket för körkänslan. Enda haken jag kan komma på är att i ett så löjligt stressigt spel som Ridge Racer 3D så är det en utmaning att hålla händerna så stilla som krävs för att man ska kunna se perfekt 3D hela tiden. Jag säger inte att jag sitter som en pensionär och styr med hela kroppen, men... ja... som sagt... Ridge Racer är... stressigt.

Även om Nintendo 3DS inte direkt är något prestandamässigt monster, så är bilarna tjusigt detaljerade och känns så högupplösta som den lilla skärmen tillåter. Designen och färgvalen har återigen närmat sig originalet från Ridge Racer Type 4 och Ridge Racer V där designen var mer realistisk. Här är det grälla neonfärger, läckra omgivningar och fantastiskt tjusiga riskokare och muskelkärror som står till förfogande.

Ridge Racer 3D
Namco har använt flera funktioner med Nintendo 3DS, inte minst kameran som man använder för att ta en bild till sitt körkort. Det syns sedan ovanför ens ega bil och rymmer även info om hur bra man är och hur långt man kört.

Man nästan önskar att någon biltillverkare skulle låta Namcos designers göra karossen till en egen kärra, de har uppenbarligen talang. Bilarna kan med enkla handgrepp uppgraderas och färgas om, men det är inget djupt system och fyller inget egentligt syfte. Något jag är tacksam för, Ridge Racer 3D är en arkadracer ut i fingerspetsarna och låter helt körkänslan föra dess talan. På samma sätt är banorna ett hopplock från tidigare, vilket jag dock bara ser som positivt. Det allra första Ridge Racer hade bara en enda bana och spelades mer än de flesta andra spel till konsolen. Hemligheten består i att göra banorna nog bra, och just sådana banor finns det gott om.

Därför är det nästan svårt att lägga ifrån sig Nintendo 3DS, man vill fortsätta tävla, låsa upp de bästa bilarna och pressa tiderna om och om igen. Det finns dock en gravallvarlig brist i Ridge Racer 3D som gör att spelet inte kan få den nia det annars hade varit förtjänt av: det saknar nämligen multiplayer.

Namco har nämligen valt att göra Street Pass till det multiplayer-stöd som finns. Träffar du någon annan människa som också har Ridge Racer 3D, som också har sin enhet i standby-läget och som har spöktider de vill dela ut, så får du hem deras utmaningar att slå. Men att alla dessa moment ska klaffa i Sverige ser jag som uteslutet. Att man efter en promenad längs Kungsportsavenyn i Göteborg eller några timmar på ett kaffe vid Lilla torg i Malmö ska ha fått ett spöke att tävla mot är nog fullt jämförbart med att vinna Färgfemman i Bingolotto.

Ridge Racer 3D
Gör du ett extra bra varv går det att spara sin framfart på minneskortet. Dessa repriser kan man sedan avnjuta ur bästa tänkbara vinkel.

Det hade naturligtvis behövts riktigt onlinestöd. Nu kan man förvisso spela mot varandra, men bara lokalt. Och det ger mersmak kan jag meddela. Man vill ha mer och att kunna köra online mot polarna hade varit underbart.

Lyckligtvis är spelet så pass välfyllt att det inte är någon katastrof, och jag plus redaktionskollegor har turats om att spela och tävla om att slå varandras tider. Och man kan inte annat än fascineras över att det faktiskt är precis lika roligt än idag att sätta de där kilometerlånga bredställen och med skrikande däck och full nitro glida förbi ettan och ikläda sig ledartröjan innan man till den hysteriska kommentatorns vrål glider över mållinjen.

Ridge Racer 3D lyckas leva upp till praktiskt taget alla mina förhoppningar, minus ett fläskigt onlinestöd. Det är fortfarande hysteriskt underhållande och, tack vare att det är så lättspelat, snabbt och smidigt en perfekt reskamrat att plocka upp och köra skiten ur när helst man behöver lite underhållning. Ridge Racer var det perfekta premiärspelet till Playstation när det begav sig, och faktum är att det fortfarande är lika klockrent till Nintendo 3DS, 16 år senare.

08 Gamereactor Sverige
8 / 10
+
Fantastisk körkänsla, sinnessjuka hastigheter, snygg grafik, bra 3D-effekter, grym spelkontroll
-
Saknar multiplayer online, menlös Street Pass-funktionalitet

Medlemsrecensioner

  • Albertoz
    Ett roligt racing spel till 3ds tycker jag. Grafiken är bra och ljudet är också hyfsat. Det finns många snygga bilar, och det går riktigt snabbt när... 8/10
Detta är en annons: