För min del har ett av de spel jag sett fram emot mest i samband med lanseringen av Nintendo 3DS varit Pro Evolution Soccer 2011 3D. Den anrika serien fotbollsspel har varit en favorit i många år och jag såg fram emot att se om PES-motorn skulle klara av steget till Nintendos glasögonfria 3D-konsol.
På det gröna fältet är det mesta bekant. Den stabila spelmekanik som är seriens fundament känns omedelbart igen, om än i något förenklad form. I och med detta är spelets viktigaste byggsten på plats. De många olika situationer som uppstår på planen är helt enkelt trovärdiga och spelkänslan är bra rakt igenom.
Givetvis blir själva fotbollskänslan lite som att spela på juniormodellen i jämförelse med de stationära seniormodellerna, men detta är tveklöst en godkänd fotbollsdebut på 3DS. Bollkänslan är som den ska och att testa målvakten med en pressad vrist blir aldrig tråkigt.
Något annat som höjer njutningsgraden är hur snyggt spelet är, speciellt stjärnspelarna är detaljerat avbildade. Men Nintendos ambitioner sträcker ju sig längre än så. De hävdar att 3D-effekten är så bra att det nästan ska kännas som att befinna sig på plats. Riktigt så överväldigad känner jag mig dock inte. Jag sitter på kontoret med den lilla bärbara i handen och tror väl aldrig riktigt att jag befinner mig på San Siro. Avsaknaden av total inlevelse till trots, visuellt imponerar både grafik och den lilla skärmens 3D-effekt.
Under match är en förändring som omedelbart märks av att kortpassningarna sker utan kraftmätare. Passningssystemet med mätare gav soffornas trequartistas mer frihet och större precision, men det är förståeligt att man valt att förenkla det hela till Nintendo 3DS. Att offra ett precisionskrävande system för något mer automatiserat passar faktiskt det bärbara formatet väl.
För att slå långbollar behöver man dock handskas med en kraftmätare, så förbered dig att träffa stolsrad 16 några gånger innan känslan sitter där. När man väl hittat rätt precision i fingrarna fungerar systemet riktigt bra, varpå långa smekande krossbollar sätter alla backlinjer i skräck.
Allt sammantaget är ju förstås stereoskopisk 3D det mest utmärkande för detta spel, jämfört med andra fotbollstitlar. Och att spela med 3D-djup är emellanåt fantastiskt. Särskilt då man avnjuter repriser och andra händelser med kameran tätt inpå. 3D tillför verkligen något extra. Allt är dock inte frid och fröjd, ibland leder faktiskt 3D till helt nya utmaningar.
Till att börja med har Konami valt att använda en dynamisk kamera som följer efter spelarna som standard. Kameran befinner sig över spelarnas rygg och ger spelet en mer actionbetonad prägel. Detta demonstrerar 3D-effekten föredömligt, så det är lätt att förstå hur utvecklarna har resonerat. Problemet är bara att det är hopplöst att få någon överblick av spelet från den vyn - den blir därför värdelös annat än som gimmick. Följden blev att jag valde ett mer traditionellt sidoperspektiv - mindre spektakulärt, men mer funktionellt.
En annan 3D-relaterad utmaning är kravet på att hålla konsolen stadigt. Under matchens gång blir det lätt så att man hamrar på knappar lite varstans på enheten, så det är lätt hänt att den inte hålls helt fixerad under spelandet. Detta leder dessvärre till att djupeffekten går förlorad. När det sker behöver ögonen en kort stund för omställning innan djupet kommer åter. Något som inte är helt lyckat mitt i brinnande fotbollsallvar. Möjligen lär man sig hantera detta med tiden, men i nuläget är kravet på att hålla enheten stilla den största svagheten med djupeffekterna i Nintendos konsol.
Totalt sett är Pro Evolution Soccer 2011 3D en behaglig upplevelse. Tack vare den kompetenta spelmotorn kan du se fram emot massor av gastkramande matcher och höjdpunkter. 3D-effekten för utan tvekan med sig några utmaningar, men också något positivt i form av en spännande ny visuell stil. Det är kort och gott oerhört trevligt att sparka läder i 3D. Allsvenskan rullar igång om en vecka och letar du efter ett fotbollsspel att plocka fram ur fickan mellan halvlekarna är detta ditt bästa alternativ.