Det känns inte som att det var närmare ett decennium sedan som Gears of War först släpptes till Xbox 360, kickstartade vad som skulle komma att bli en av Microsofts viktigaste spelserier och förändrade en hel subgenre för alltid. Men så är det - i höst fyller serien nio år. Det var en tid innan varenda människa och deras mammor ägde smartphones, tidernas bäst säljande spel, Wii Sports, hade inte landat på hyllorna än och Robert Downey Jr var fortfarande relativt okänd bland världens nördar.
Gears of War var ett oerhört viktigt spel på flera sätt. Inte bara för att det moderniserade "cover"-systemet (något som otaliga spel efteråt efterapade skamlöst) och inte bara för att det hjälpte Microsoft att sälja konsoler på löpande band - utan även för mig personligen.
En gång i tiden var jag exklusivt lojal mot Nintendo. Visst sneglade jag avundsjukt mot Metal Gear Solid på Playstation och Halo: Combat Evolved på Xbox ibland men det räckte med att titta tillbaka mot det senaste Zelda- eller Metroid-släppet för att jag ändå skulle känna att det minsann var jag som hade dragit det längsta strået när allt kommer omkring. Gears of War var dock spelet som fick bägaren att rinna över. Jag förälskade mig omedelbart i Epic Games diamanthårda actionrökare och spelade inte mycket annat på flera månader. Jag minns hur logiskt och intuitivt det kändes att med ett simpelt knapptryck slänga sig in bakom skydd för att undvika att bli sönderpepprad av de vildsinta Locust-fienderna, en grej som var nyskapande i en värld av shooters där du istället skuttade omkring i cirklar som tungt beväpnade kaniner.
Och vem kan glömma grafiken? Gears of War var mest troligt det snyggaste spelet som existerade när det släpptes och drog givetvis på sig mycket uppmärksamhet enbart av den anledningen. Men den som satte sig för att spela det kom även snabbt fram till att Gears of War var så mycket mer än yta. Det var ett varierat och väldesignat äventyr med sanslöst bra tempo och minnesvärda karaktärer som dessutom gjorde sig perfekt i samarbetsläget med en kompis, både på delad skärm och över Xbox Live. Det var helt enkelt en solklar kandidat till årets spel 2006 för väldigt många.
Och det är givetvis hur kul som helst att få återbesöka Marcus Fenix krigshärjade värld på Xbox One i och med Gears of War: Ultimate Edition. Återutgivningen har fått betydligt mer uppmärksamhet och kärlek än exempelvis God of War III: Remastered, där en buff i upplösning och bilduppdatering tydligen räckte gott för Sony. I det här fallet har dock spelet fått sig ett genuint ansiktslyft (bokstavligen, då karaktärsmodellerna gjorts om från grunden). Även om Gears of War var vrålsnyggt för nio år sedan har det givetvis åldrats rent tekniskt men med Ultimate Edition lyckas man med bedriften med att få det att se ut som ett sprillans nytt spel för 2015.
Filosofin bakom designen i Gears of War var, som fansen vetat länge nu, "destroyed beauty". Spelvärlden var en grå, död och krigshärjad sådan och det är lätt att komma att tänka på bilder av europeiska städer under andra världskriget som man sett genom åren. Men det är samtidigt lätt att se att miljöerna man färdas genom en gång i tiden måste ha varit fantastiskt ståtliga och den uppgraderade grafiken hjälper till att förmedla detta på ett vackert sätt. Visst kan ögonen bli trötta på den överväldigande dominansen av grått efter ett tag men lyckligtvis finns det även lite livligare banor med vackert solljus och vegetation. Bilduppdateringen i kampanjen är låst till 30 bilder i sekunden och tyvärr dippar den då och då när det händer mycket på skärmen men överlag håller den sig stabil nog.
I multiplayer-läget skruvas det dock upp till hela 60 bilder i sekunden, vilket känns som en hälsosam kompromiss (en kompromiss som exempelvis Killzone: Shadow Fall gjorde och en som jag definitivt tror vi kommer få se mer av i framtiden). För mig har Gears of War alltid varit extremt lovande i multiplayer, men det var först till den tredje delen som jag kände att det löftet infriades på ett tekniskt plan. Det är alltså härligt att se originalets flerspelarkomponent realiseras så fint på dedikerade servrar och känslan av att använda det ikoniska motorsågsmonterade Lancer-geväret för att strimla någon stackars dansk över Xbox Live kommer mest troligt aldrig bli gammal.
Ultimate Edition kommer med en hel drös av olika multiplayer-lägen, både gammalt såväl som nytt och skeppas med hela nitton kartor, inklusive DLC-kartor samt de som en gång var PC-exklusiva. Och på tal om det - även kampanjen har fått tillskott i form av ett par nya kapitel. När PC-versionen av originalet lanserades nästan exakt ett år efter Xbox 360-versionen hade Epic Games slängt in en extra kampanjsnutt som kulminerar i en Brumak-fajt som nu alltså även går att spela på Xbox One. Detta tillägger en halvtimme eller timme av extra speltid beroende på svårighetsgrad och jag, som aldrig spelat materialet förut, blev glatt överraskad över hur väl det passar in i resten av spelet.
Det är oerhört lätt att rekommendera Gears of War: Ultimate Edition, särskilt för folk som aldrig spelat originalet, men även för veteraner som undertecknad. Kampanjen är helt enkelt fortfarande riktigt bra (särskilt i gott sällskap), multiplayer-delen är lika beroendeframkallande som unik och The Coalition har gjort tillräckligt mycket för att fräscha upp originalet att Gears of War: Ultimate Edition ska stå sig som en grym deal. Visst är det synd att bilduppdateringen i singleplayer inte alltid håller sig stadig och kampanjen är lite kortare än jag vill minnas den som men jag har i slutändan mycket mer gott än ont att säga om denna remaster. Köp med gott samvete.