Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Espaņol / Portuguęs
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
FacebookFacebook
RECENSION

TOMB RAIDER TRILOGY

Innan den kommande omstarten av varumärket släpper Crystal Dynamics sina tre Tomb Raider-spel på en och samma skiva till Playstation 3. Daniel har testat


Låt oss titta i backspegeln en stund. Det är trots allt tre gamla spel som nu har släppts tillsammans på en och samma skiva, så lite historik är på sin plats. Tomb Raider-spelen har tillsammans sålt över 35 miljoner kopior världen över, vilket gör serien till en av de mest framgångsrika någonsin. Brittiska Core Design med Lara Crafts "pappa", Toby Gard, i spetsen gjorde ett stort avtryck på spelvärlden när nördarnas nya sexsymbol Lara slog ned som en bomb på Sega Saturn, Playstation och PC hösten 1996. Den yppiga gravplundraren gjorde mycket gott för framförallt Sony och bidrog till framgångarna för deras Playstation. En sann ikon var född.

Toby hoppade därefter av Core Design, men studion fortsatte med fem uppföljare, varav den sista skulle bli den både spelmässiga och kommersiella floppen Angel of Darkness. Därefter tog den Kalifornien-baserade studion Crystal Dynamics över serien och släppte sitt första spel 2006, vilket döptes Tomb Raider: Legend. Året därpå kom deras remake av det allra första spelet, Tomb Raider: Anniversary, och 2008 släppte man Tomb Raider: Underworld. Nu är alltså alla dessa tre samlade på en och samma skiva till Playstation 3, något som också innebär premiär för de två förstnämnda till konsolen. Och snart ska Crystal Dynamics starta om serien, med ett äventyr kort och gott döpt Tomb Raider. Hängde ni med?

Lite snårigt är det. Lägg till två Angelina Jolie-filmer på det, en spin-off ā la nedladdningsbara Lara Croft and the Guardian of Light och en fräsch omstart är nog precis vad varumärket behöver för komma in i hetluften på allvar igen. Så. Med det avslutar jag min utläggning och ställer istället Tomb Raider Trilogy i fokus. Vi börjar med samlingens svagaste kort, Tomb Raider: Legend.

Tomb Raider Trilogy
Tyvärr nedlusas spelbarheten i Tomb Raider Legend allt för ofta av tråkiga strider och märkliga designval.

Tomb Raider: Legend blev nog inte riktigt den positiva injektion som Eidos hade tänkt sig när man satte Crystal Dynamics på jobbet. Det börjar ändå lovande när jag och Lara tar oss igenom bergig terräng i Bolivia. Förutom några små irriterande brister så är spelkontrollen i Legend-motorn kraftigt förbättrad från Core Designs tidigare spel. Jag klättrar, hänger och svingar mellan klippor och ruiner. Undviker ganska omgående min första rullande stenbumling. Tomb Raider har för mig alltid handlat om att utforska mystiska, uråldriga platser, undvika fällor och lösa problem, så inledningen stämmer alltså ganska bra in på mina kriterier. Men alltför snart stöter jag på motstånd i form av ett gäng legoknektar. Stela pistolfighter inleds och flamsiga karaktärer introduceras i storyn.

Striderna i Tomb Raider: Legend är verkligen mediokra. Det hela baseras på ett tradigt och omodernt system där man låser in siktet på fienderna och sedan pepprar järnet. Något man kan låta passera när striderna är sekundära och mot blodtörstiga vargar, björnar och fladdermöss. Men när striderna plötsligt tar upp hälften av speltiden och vildjuren byts ut mot maskingevärsbestyckade legoknektar, då fungerar det inte längre. Har man just spelat Uncharted (något som jag faktiskt gjorde parallellt med Tomb Raider Trilogy) är klasskillnaden i actionsekvenserna så plågsamt uppenbar.

Allra sämst är Tomb Raider: Legend när Lara i allt för uringad och söndersliten klänning skjuter japanska Yakuza-gangsters i ett byggnadskomplex högt ovan Tokyos gator. Då är allt som kännetecknar originalkonceptets storhet som bortblåst.

Tomb Raider Trilogy
Tomb Raider: Anniversary är en remake på det allra första Tomb Raider och också det bästa spelet i samlingen.

Lara har dock några trick i bakfickan. Hennes behändiga änterhake är inte bara till för att ta sig fram i miljöerna, den kan också användas för att få fiender ur balans. För bästa (och för fienden mest smärtsamma) resultat vid en plötslig höjdskillnad. Hon kan även utnyttja sin akrobatik genom att hoppa upp på fiendernas axlar, skjuta ifrån och i en nätt bakåtvolt sätta några välförtjänta kulor i deras torson. Allt i skön slow-motion. Och det är väl häftigt de tio första gångerna ungefär, sen faller jag snart tillbaka i finesslös lock-on-trans.

Det finns tillfällen då Legend blixtrar till, främst när spelet koncentrerar sig på utforskande och äventyrande bland undersköna ruiner. Då är Tomb Raider: Legend rent utav bra. Dessvärre är det allt för långt mellan dessa ögonblick och tyvärr väger det inte upp trista strider, ett par riktigt dassiga fordonssekvenser och fjantiga antagonister. Men det blir bättre. Mycket bättre.

I Tomb Raider: Anniversary har man nämligen använt spelmotorn från Legend och omtolkat Toby Gards original. Resultatet är fantastiskt. Faktum är att detta är samlingens höjdpunkt. Den inledande Peru-banan är så vacker, farlig och klassisk på samma gång att jag får ståpäls. Allt från det gigantiska kugghjulspusslet till mötet med en viss skräcködla bara dryper av spelhistoria. Snillrik bandesign triggar min nyfikenhet från början till slut. Det är okonstlad äventyrsmagi så långt ögat når, utan någon irriterande legoknekt eller skrynklig Yakuza-boss som skymmer sikten. Allt Crystal Dynamics behövde göra var att återgå till rötterna.

Tomb Raider Trilogy
Det bästa med Tomb Raider-spelen är alla de spännande, uråldriga och mystiska platser man får besöka. Sådana finns det såklart särskilt gott om i denna samling.

Och på den vägen är det. Det färskaste spelet i samlingen, Tomb Raider: Underworld, är faktiskt det bästa Tomb Raider-spelet sedan originalet (jag räknar in Anniversary här), även om det inte riktigt når upp till samma nivå. Här har framförallt grafiken utvecklats något enormt (med dagens mått mätt är den dock inte mer än medelmåttig). Den hisnande Thailand-banan stegar enkelt upp som seriens vackraste någonsin. Även andra beståndsdelar håller hög klass. Pusslena är utmanande, musiken otroligt vacker - något som samtliga delar i trilogin har gemensamt - och mystiken ständigt tät. Gangstrarna, de stela eldstriderna och fordonssekvenserna har återvänt i viss mån, men tar lyckligtvis inte alls upp lika stor plats som i Legend.

Trots genomgående god kvalitet så märks det att spelen har tre-fyra, till och med fem, år på nacken nu. Både spelkontrollmässig, spelmekaniskt och grafiskt har man blivit omsprungna av ett antal titlar, med Nathan Drake och båda hans Uncharted-spel i spetsen.

Summan är ändå ett mediokert äventyr och två riktigt bra. Tomb Raider Trilogy är en eggande världsomsegling som innehåller många timmars relikletande tillsammans med vår allra mest kända TV-spels-hjältinna. Det är såklart fin valuta för pengarna, och ett solklart köp för den äventyrssugne som har missat Lara Crofts senaste strapatser.

07 Gamereactor Sverige
7 / 10
+
Många speltimmar, flera riktigt bra pussel, genomgående vacker musik, härlig äventyrskänsla
-
Tomb Raider: Legend är mediokert, känns aningen frånsprunget i dagens konkurrens

Medlemsrecensioner

  • ovesmedberg
    I Tomb Raider Trilogy får vi uppleva det storslagna mysteriet från Lara Crofts förflutna i remastrade versioner av Legend & Anniversary och det... 7/10
Detta är en annons:
BETA +