Det är lustigt hur hårt förankrade Tetris-instinkterna är i ryggmärgen. Allt som avviker från normen där klossar består av fyra mindre bitar, där ens redskap faller lodrät och där de avlånga bitarna är ens bästa vänner - ja, det kan man lätt avfärda som "konstigt". Det är nästan så att man som trumpen, konservativ gamer dissar allt som inte är ackompanjerat av ryska toner.
Men så hopplös är jag faktiskt inte. Jag minns med glädje när Lumines var den självklara killer appen till PSP och hur den moderna musiken blev ett med spelupplevelsen. När Chime kommer till PSN i form av Chime Super Deluxe fungerar det på ett snarlikt sätt: du placerar klossar i ganska många olika former på ett rutnät och en lodrätt "beatline" sveper konstant över skärmen. Gör du en tillräckligt stor fyrhörning försvinner den, du får poäng och du lämnar kvar en annan färg på rutnätet. Minst halva spelplanen ska fyllas av denna färg är det tänkt, och du har begränsad tid på dig att lyckas med det.
När du väl fattat konceptet är det inte särskilt svårt. Vill du ha någon slags utmaning i Time Mode (ett av de två singleplayer-spellägena) rekommenderar jag att du ställer in den kortaste tidsfristen, tre minuter, vid varje bana. Det roliga ligger i musiken, och hur den växer allteftersom du täcker mer av skärmen. De tio banornas tio spår är av skiftande stilar, men är alla i stort sett instrumentella . Här finns flöjter och klockspel i första banans "Brazil" av Philip Glass och blipp-blopp och en jädra massa "yeah" i Mobys magnifika "Ooh Yeah". Det blir mer av en förfest än en spelsession när du drar igång dessa bitar, och alla lär hitta en favorit.
För den som vill slippa stress är Free Mode, där du får pussla tills du är klar, ett bra val. Här fungerar rutnätet till och med som en enkel sequencer och du kan placera ut klossar för att skapa egna beats och varianter på låten. Ung, målmedveten och stilig som jag är vill jag dock ta completion-procenten till 100, och har sålunda inte lekt så mycket med just den funktionen - men jag har hippievänner utan vare sig riktning och bekymmer här i livet som uppskattar det.
Visuellt är Zoë Modes spel smått hypnotiskt på ett Lumines-liknande sätt, men även lite rörigt. Ibland är det lätt blanda ihop bakgrundsfärg med "avklarad" färg och då klossar ligger kvar och döljer de områden du inte täckt ännu, kan viss förvirring kring var du bör rensa upp uppstå.
Multiplayer bjuds det också på. Fyra spelare kan samarbeta för att rensa en skärm så snabbt som möljigt och du kan även tävla mot en kompis och se vem som täcker mest av spelplanen. Detta är ett kul tillskott och då man som sagt mer än gärna stampar takten till låtarna blir det mer av ett softande än en aggressivt tävlingsinriktad soffbatalj.
Chime Super Deluxe är ett ännu fetare spel än PC- och XBLA-utgåvan från förra året och något du definitivt bör överväga att lägga en slant på - om inte annat för att överskottet går till välgörenhet. En solid pusselidé, riktigt bra musik och ett smått vanebildande upplägg väntar dig. En kvart med spelet och ryska dängor har effektivt trängts bort ur skallen.