Gearbox manusförfattare, tillika internetkändis Anthony Burch bjöd nyligen på en väldigt intressant analys av det senaste spelet i Red Faction-serien, Red Faction: Guerrilla. Protagonisten du spelar som i Guerrilla får sitt hem invaderat och ockuperat av The Earth Defense Force, på grund av att jorden fått slut på resurser. Anledningen till att du går med rebellerna på Mars är för att din bror tidigare dödats av EDF.
Vilket betyder att du, även om det inte skrivs ut, spelar en terrorist. Varje uppdrag går i princip ut på att spränga och förstöra taktiska mål för rebellerna. Mot slutet av spelet ökar därtill svårighetsgraden så pass att du belönas spelmässigt för att spränga dig själv i luften. Eftersom det inte finns något direkt straff för att dö i spelet.
Visst är det en intressant analys? Fast tyvärr är den intressantare än något som Red Factions faktiska manusförfattare kastat ur sig. Att Red Faction har rolig skademodellering kan jag hålla med om. Att det eftersträvar ett komplext och nyskapande spelande genom ett smått kontroverisellt perspektiv, håller jag inte med om. Aldrig blir det mer tydligt än när jag spelar det nedladdningsbara spelet Red Faction: Battlegrounds.
Spelet släpps till Xbox Live Arcade och Playstation Network för att tandemsälja och marknadsföra det kommande Red Faction: Armageddon som släpps i maj, men Red Faction: Battlegrounds är ett lågbudgetspel. Tänkt att vara en småcharmig multiplayeraperitif god nog för några kvällar och med en billig prislapp. En tanke som förstås är god, men med en faktiskt smak allt annat än dito.
Red Faction: Battlegrounds är ett illa ihopvispat mischmasch av lastgamla speldidéer med ett dåligt genomförande. Du spelar som ett fordon som dödar andra fordon ur ett isometriskt perspektiv, (även känt som fågelperspektiv, även känt som "snett ovanifrån") och röjer runt online i en handfull standardiserade spellägen som capture the flag och varvar detta med att påta runt i ett obligatoriskt oinspirerat uppgraderingssystem för dina fordon.
Kontrollen stökar, banorna är inte mer än intetsägande små trista diken och grafiken en äcklig röd gröt som skickligt undviker all form av personlighet. Enspelarläget är otroligt tunt med enbart en timmes speltid och inte blir det bättre när flerspelarläget är många gånger sämre. För trots levande och antagningsvis någorlunda intelligenta motståndare, så lyckas Red Faction: Battlegrounds vara så bedövande simpelt och tråkigt att det inte tycks väcka leklusten hos någon.
Så nej, spela inte det här. Inte om du gillar isometriska bilmördarspel. Inte om du gillar Red Faction: Battlegrounds har om något snarare gjort mig osugen på kommande Red Faction: Armageddon än tvärtemot. Vilket på alla sätt måste ses som ett ganska ordentligt misslyckande.