I en veckas tid har jag levt på en ohälsosam diet av svordomar, vapenfett och grus. Jag har fått springa runt Tadjikistans landsbygd som en dåre och i öronen har jag konstant haft en förbannad officer som har gastat order och smädelser åt mig. Det har inte varit en lätt resa om jag ska vara ärlig, men Operation Flashpoint är samtidigt inte tänkt att vara samma typ av actionspel som sina genrekollegor. Istället för ett tight, skriptat och oerhört förutsägbart sådant som serverar spelaren allt på ett silverfat, är detta precis som föregångarna ett mer krävande actionspel.

Denna gång är handlingen förlagd till Tadjikistan och nu har en gruppering med rebeller flytt från Afghanistan och håller på som bäst på att etablera sig i området. När rebellerna börjar bli allt mer våldsamma rycker en enhet med marinsoldater från Afghanistan in och börjar bekämpa dem på Tadjikistansk mark. Ganska snart får Kina nys om detta och de blir ganska snabbt ganska nervösa. Kina invaderar samma territorium och vips så har vi ett krig med tre aktörer och ingen är speciellt sugen på att ge sig.

Du som har varit med ett tag vet med dig att det första Operation Flashpoint var en otroligt strikt och hänsynslöst realistisk infanteri-simulator. När Codemasters tog kontroll över Operation Flashpoint-namnet försökte de göra en modern anpassning av konceptet. De lyckades rätt bra med sitt Operation Flashpoint: Dragon Rising även om jag nu ett och ett halvt år senare kan känna att det känns väldigt stelt och bökigt vissa stunder. Det faktum att Codemasters försökte sig på att leverera samma upplevelse som Bohemia var uppenbart. Denna gången är det dock annorlunda, ganska markant annorlunda.

Grundkonceptet har Codemasters försökt behålla så gott det har gått och det lyckas det ganska bra med, även om de har sett till att föra in lite nya grepp i Operation Flashpoint: Red River. Det är fortfarande en väldigt utmanande upplevelse vi bjuds på, där du kan bestraffas på ett ögonblick om du släpper fokus från vad du håller på med. Att stå för länge och kika ut i nattens mörker från en upplyst hydda kan ge en fiendekrypskytt gott om tid att gröpa ur ditt kranium med sovjetisk överskottsammunition. Tadjikistans landsbygd är en farlig plats och du kan aldrig känna dig säker. Du är alltid utsatt, i farozonen och du och din enhet med är alltid i numerärt underläge.

Även denna gång tar du rollen som ledare för en grupp bestående av fyra personer och det går att välja mellan fyra olika klasser för såväl dig som för dina kollegor. Personligen valde jag att ta rollen som krypskytt och allt som oftast föredrar jag att plocka fiender på avstånd för att sedan få en lite lugnare väg genom landskapet. Det mesta du åstadkommer i fält ger dig erfarenhet och allt eftersom du stiger i graderna får du tillgång till nya vapen, påbyggnader och färdigheter som du och din trupp kan dra nytta av.

Codemasters har tagit delar av den infanteri-simulator som Dragon Rising var och mixat detta med en ganska stor dos Hollywood. Istället för den bitvis tråkiga, livlösa och opersonliga upplevelse som Dragon Rising bjöd på, fokuseras det här betydligt mer på karaktärerna. Istället för att föra stela konversationer med dina befäl via radio har du här alltid med en skitarg officer som konstant häver ur sig stereotypiska armécitat. Han smäder dig och dina kollegor mest hela tiden och fienden benämns ganska ofta som motherfuckers och annat mysigt. Denna gång vill Codemasters berätta en riktig historia om gruppens eskapader i främmande land och det breds på ganska tjockt med snack om sammanhållning och hur man ska bete sig.

Varje uppdrag inleds med att en general som låter fullkomligt bindgalen vräker ur sig i stora ordalag vad uppdraget kommer gå ut på. Att Operation Flashpoint: Red River har en helt annan ton än det förra spelet märker man ganska snabbt. Medan det är mer underhållande och knyter ihop helheten på ett bättre sätt märker man ganska ofta att det finns en hel del problem. Det absolut största problemet är med Red River är det faktum att intelligensen hos dina kompanjoner är fullkomligt horribelt usel.

Jag finner mig otroligt frustrerad över att jag måste använda micro-management för att få dem att göra som jag vill, trots detta blir det ofta nästan bara pannkaka av allt. Om jag ger en order att de ska ta skydd och hålla sin position, då tar jag för givet att de ska hålla sig skyddade så gott det går. Inte att de ska stå två meter vid sidan av skyddet som kollegorna häckar bakom. Att de står ute i det fria och blir ovanligt lätta mål för fienden är något som händer ganska ofta. När de inte står ordentligt skyddade ådrar de sig lätt skottskador, då måste du eller någon av de andra skynda till undsättning. Något som utsätter den som hjälper för fara och dessutom blir din enhet väldigt ineffektiv.

När detta upprepas nästan konstant i en eldstrid börjar man undra lite hur det står till med balansen i Red River egentligen. Men det blir värre, det är nämligen väldigt vanligt att dina egna soldater springer framför ditt sikte, något som ofta leder till att du skjuter ihjäl dem. Jag har under ett uppdrag skjutit ihjäl en hel enhet med fyra soldater då de sprang som yra höns fram och tillbaka över en väg i en liten by. När jag försökte i lugn och ro att plocka kinesiska trupper med min M14, fick jag nästan bara amerikanska soldater i siktet. När de dessutom dyker upp från ingenstans gapandes om att de springer framför dig, halvvägs över skärmen är det inte mycket som stämmer.

Det faktum att jag dessutom har varit med om att karaktärerna springer runt ett skydd och dessutom ställer sig framför det bidrar till en hel del frustration. Att vissa soldater helt och hållet verkar få totalryck och rycka fram och tillbaka är inte heller det speciellt imponerande. När detta kombineras med en sviktande spelbalans är allt som oftast frustrationen högre än njutningen. Codemasters skryter med att Red River är byggt från grunden och upp för att vara ett spel där man ska samarbeta med tre kompisar online och jag har full förståelse för att de vill att man ska samarbeta istället för att spela ensam. Men det är inte bara dina egna soldater som beter sig på detta vis, det är även de du inte har någon kontroll över.

Att samarbeta fyra stycken duktiga spelare är riktigt kul, även om vissa av problemet jag har nämnt tidigare fortfarande är kvar. Det är inte bara kampanjen du kan samarbeta dig igenom utan även ett spelläge som i det närmsta påminner om Firefight-läget från Halo-spelen. Ni är fyra soldater som slåss mot horder av anstormande fiender, överlev så länge som det bara går för att lägga vantarna på smaskiga poäng att skryta med. Precis som i Gears of War och Halo är detta ett mycket underhållande spelläge.

Även om Operation Flashpoint: Red River på många sätt är ett bättre spel än sin föregångare finns det för mycket fel för att jag ska bli riktigt nöjd. Balansen sviktar och slumpmässigt soldatbeteende gör att upplevelsen dalar mellan härligt intensiva eldstrider och fullkomligt kaos som inget gott kan komma ur. Teknikmässigt imponerar det dock med läckra och vidsträckta utomhusmiljöer dränkta i ett riktigt läckert ljus. Välgjorda karaktärsmodeller och godkänd textureringen utkämpar dock en kamp mot ryckiga animationer och urusla partikeleffekter. Jag hade hoppats mer på det här, den nya Hollywood-känslan som Codemasters har lagt till fungerar oväntat bra.

Detta utan att Red River någonsin känns lika ytligt som till exempel Call of Duty: Black Ops eller Homefront. Där du i dessa spel i det närmaste är en passiv marionett som åker med på en berg och dalbana, är du alltid själv händelsernas mittpunkt. Du måste själv jobba för att förbättra din situation och det är en konstant kamp. Synd bara att du som ensam spelare antagligen kommer ha ganska tråkigt. Medan du som samarbetar online nog kommer njuta ordentligt.