We are LIVE Streaming

News + GR Friday Nights

Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
FacebookFacebook
RECENSION

CONDUIT 2

Sega och High Voltage följer upp sin Wii-skjutare The Conduit med en putsad, men inte problemfri tvåa. Elfving har laddat vapnen och undersökt hur hett alienstriderna är idag...


Det första The Conduit var inte "ett Halo för Wii". Det var inte heller lika snyggt som ett Xbox 360-spel och det var inte en spelkontrollmässig revolution. Det var emellertid bitvis rätt underhållande. High Voltage hade knåpat ihop alienvapen med festlig design och onlineläget stal en hel del timmar av mig den där sommaren för två år sedan.

När uppföljaren släpps är situationen inte riktigt densamma. HD-konsolerna har fått egna rörelsekänsliga tillbehör. Deras prestanda har kramats ur ännu hårdare och ännu snyggare spel har gjort Wii ännu mer föråldrad. Och Nintendo själva kommer inom kort att avtäcka en konsol som ryktas vara en teknikbest. Conduit 2 har alltså, på makronivå, ganska mycket emot sig.

Conduit 2
Alienpuffrorna återkommer från det första Conduit, och precis som då laddas vissa av dem om med vad som bara kan beskrivas som "skitstora ljusbollar".
Detta är en annons:

Men vi måste förstås zooma in på själva spelet om en rättvis bedömning ska kunna göras. I Conduit 2 får vi återigen spela som den hese hjälten från ettan, Michael Ford, och handlingen tar sin början direkt efter det förra spelets slut. Storyn följer samma B-filmsspår som sist och efter en rätt ointressant upptakt är vi snabbt inslängd i eldstrider mot alla möjliga fiender - denna gång börjar det med en smärre intressekonflikt med ett hungrigt havsmonster kallat Leviathan.

Denna strid blir en utdragen och riktigt maffig fight, men precis som musikalbum ofta har sin bästa låt som första spår, visar det sig vara ett narrativt knep. Uppdragens kvalitet dalar snabbt, och snart är jag tillbaka i trista korridorer där jag skickas ut på håglösa uppdrag. Jag skjuter några aliens, tvångsmatas med en trist mellansekvens och skjuter sedan några till. Visst, nu får vi resa runt hela jorden och med sidekicken Prometheus besöka Washington D.C., Kina, Sibirien och Centralamerika, men turnén känns väldigt pliktskyldig och opersonligt sammanfogad.

Conduit 2
Miljöerna är piffigare än sist, men när mycket händer på skärmen samtidigt visar Wii sin ålder - skärmuppdateringen dyker som hungrig fiskmås mot en pizzaslice.

Storyn i kampanjen (som kan klaras på 5-6 timmar) är komiskt tafflig och efter att ha hört historier om superskurkars lömska planer och Fords väsande one-liners 92900 gånger vill jag amputera öronen eller åtminstone stänga av ljudet. Mute-knappen är för övrigt rent allmänt en god idé, då ljudeffekterna är riktigt platta, röstskådisarna stelt bajsnödiga och musiken livshatande meningslös.

Spelkontrollen fungerar överlag fint, om du inte är allergisk mot att spela med Wii-fjärr och nunchuk, vill säga. Denna gång finns även stöd för Wii Motion Plus, något som i sina bästa stunder tar spelkontrollen till Playstation Moves exakthetshöjder. Saknar du två analoga spakar i nävarna finns även möjlighet att sköta skjutandet med en Classic Controller, men det kan jag egentligen inte rekommendera - responsen i siktet är på tok för hög även efter kalibrering, och vid flera tillfällen har jag behövt trycka på samma knapp för att herr Ford ska göra som jag vill.

Det främsta argumentet för att införskaffa Conduit 2 är multiplayer. Du kan spela med tre kompisar på samma skärm i co-op-läget Invasion, eller i något av versus-lägena. Här finns en hel drös spellägen, över tolv stycken faktiskt, något som (på ett bra sätt) verkligen inte känns som Wii. Här finns även komiska multiplayer-parenteser som ASE Basketball eller Balloon Battle. Den sistnämnda fungerar precis som i Mario Kart, varje spelare har tre ballonger eller "liv" över sina huvuden. Det är en kul idé att använda detta i en förstapersonsskjutare, men underhållningsvärdet räcker bara till några rundor. Ovannämnda Invasion är dock riktigt skoj och kan även sysselsätta bara en spelare.

Conduit 2
Det är multiplayer som gör Conduit 2 godkänt. Här finns många spellägen och även om onlinebestyr till Wii kan vara krångligt går det att få till några riktigt spännande matcher.

Man har också lagt en del energi på att konstant ge onlinespelaren nya morötter för att fortsätta krigandet. Du kan tjäna in krediter genom att med cyberögat ASE skanna objekt i kampanjen och sedan köpa nya vapen och ny utrustning. Online och offline är sammanlänkat, så det du gnetar ihop i det ena läget kan användas i det andra. Här finns även achievements att hämta för båda spellägena.

Observanta läsare noterar kanske att jag satte en sjua på The Conduit när det släpptes. Om Conduit 2 nu har förbättrats på flera fronter ser sexan uppe i hörnet kanske märklig ut. Men många av svackorna är tyvärr intakta i tvåan och tiden har som sagt kommit i kapp Segas actionsatsning till Wii. Om Wii är din enda konsol, om du inte redan kört Red Steel 2 eller Metroid Prime Trilogy, om du är i desperat behov av förstapersonaction - ja då kan du eventuellt få några roliga stunder med Conduit 2. I övrigt är detta en axelryckning.

06 Gamereactor Sverige
6 / 10
+
Nya miljöer, varierad multiplayer
-
Tråkiga strider, kort kampanj, trist musik och ljud, komiskt dålig story
Detta är en annons:
BETA +