Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
FacebookFacebook
RECENSION

L.A. NOIRE

Chefredaktör Petter Hegevall har tagit sin Mad Men-älskande, Frank Sinatra-diggande 40-talshjärna med sig på en underbar tidsresa tillbaka till Los Angeles anno 1947


Morgonsolen sipprar in genom persiennerna på Los Angeles Police Departments huvudkontor. Nyexaminerade krigsveteranen Cole Phelps rättar till sitt hölster, tar på sig polismössan och kliver ut genom dörren till en av de mest ambitiöst utformade spelvärldarna någonsin. På radion berättar Billy Holidays sammetslena röst om ett brustet hjärta. På andra sidan gatan ropar en välklädd dam i högklackat på en taxi. Välkommen till Los Angeles 1947.

L.A. Noire har varit under utveckling i över fem års tid. Team Bondi har under åren arbetat tillsammans med tre av Rockstars största team för att erbjuda oss en tidsmaskin till en förtrollad era, till en stad precis på väg att definiera sin egen identitet. Los Angeles 1947 präglas av korruption, rasism, sexism, homofobi och antisemitism. Poliserna styr staden. Politikerna skyr inga medel för att driva igenom sina beslut. I Hollywood blomstrar affärerna och amerikansk film är en stekhet exportvara.

L.A. Noire
Los Angeles anno 1947 har återskapats med en nästan äcklig detaljrikedom.

Cole, huvudkaraktären, är en rakryggad man med stora ambitioner. Han vill göra världen till en bättre plats. Hans höga moral och obevekliga syn på korrekt polisetik driver kollegorna till vansinne. Cole tar inga genvägar, han bryter inga regler. Samtidigt är han en plågad själ med ett förflutet som med jämna mellanrum gör sig påmint. På många sätt påminner han om Raymond Chandlers gamla deckarklassiker Philip Marlowe. På andra sätt inte alls.

För att vara en huvudfigur i en noir-historia är Cole en oväntat felfri och nobel typ vars alkoholvanor, svordomsbibliotek och cigarettmissbruk knappast för tankarna till genren som sådan. L.A. Noire undviker de värsta klyschorna från filmtypen genom intelligent manusarbete och fantastiskt skådespeleri. Los Angeles är dränkt i tunga skuggor och brottens natur rör inte sällan både sex och droger men i övrigt lyckas L.A. Noire vara ...både och. Både en klassisk polishistoria i ett soldränkt Hollywood och en sotsvart berättelse om korruption.

L.A. Noire
Cole måste hela tiden plocka upp och undersöka mängder av olika objekt för att ta sig vidare i sina pågående utredningar.

Äventyret är indelat i fem kapitel. Varje del berättar om brott av olika natur medan Cole befodras och klättrar på karriärstegen inom polisväsendet. Efter den inledande timmen börjar ledtrådarna från en rad brutala kvinnomord kopplas samman och det tar inte lång stund innan Cole börjar misstänka att staden har en seriemördare på halsen. Polischefens tvivel samt Coles arbetsskygga partner gör att den ambitiösa polismannen tvingas släppa flera lösa trådar och fokusera på flera snabba fällande domar och erkännanden, allt för att hålla stadens politiska styre nöjda och belåtna.

Team Bondi har kryddat de mer linjära utredningarna av spelets brottsplatser med en beroendeframkallande känsla av frihet då Los Angeles, i sin helhet, är redo att utforskas. Bilkörningen och de sidouppdrag som existerar inom stadens gränser påminner om Mafia II och i symbios med äventyrsinslag som brottsplatsutredning, förhörsteknik och diverse snillrika pusselelement är detta en underbar mix av flera riktigt lyckade spelmoment.

L.A. Noire
I början av äventyret arbetar Cole som vanlig patrullpolis och hamnar i en jobbig sits då han tvingas försöka stoppa ett pågående bankrån.

Äventyrets första timmar berättar om Coles tid som patrullerande polis samt hans insatser på avdelningen för trafikrelaterade brott. Det handlar om att att samla ledtrådar och jaga småskurkar medan man senare i spelet ger sig in på djupare vatten och så småningom börjar nysta i en enorm konspiration som kan komma att ställa hela staden på kant.

L.A. Noire är ett äventyrsspel med sandlådestruktur som effektivt blandar moment från gamla klassiker som Police Quest med mer nymodiga äventyrsinslag likt de i Heavy Rain. Uppdragen börjar alla på samma sätt och utgår från respektive polisavdelning där Cole och hans kollegor informeras om dagens brott och om vilka poliser som ska till vilka brottsplatser. Efter att man tilldelats dagens uppdrag kan man antingen promenera genom Los Angeles för att nå brottsplatsen, köra bil eller be sin kollega köra medan man själv antingen trycker bort transportsträckan eller helt enkelt spenderar ett par minuter med att njuta av omgivningarna.

L.A. Noire
Bilkörningen i L.A. Noire är riktigt bra med härlig bilfysik och perfekt tempo.

Väl framme på brottsplatsen handlar det om att undersöka ledtrådar som brottsplatsteknikerna redan markerat, samt leta efter saker som de missat. Detta kan röra sig om allt från väl gömda blodspår till tappade tändsticksaskar och det är av största vikt att man noggrant finkammar varje brottsplats i spelet. När man hittat samtliga ledtrådar samt undersökt eventuella döda kroppar börjar det roliga. Man får i rollen som Cole välja vilken av ledtrådarna man hittat som man ska börja utreda och det är här som spelet verkligen briljerar.

Ofta finns det en hel radda ledtrådar som måste granskas. En tappad servett från ett av mordoffren med ett telefonnummer på, en tändsticksask med namnet på en bar på, offrets chef, offrets man, offrets älskare. Cole måste prioritera smart och utreda varje liten misstanke. Det handlar om att intervjua och förhöra hundratals karaktärer för att ta sig vidare i uppdragen. Inte sällan, speciellt mot slutet av äventyret, är brotten komplexa och kräver timmar av hårt arbete för att man ska komma närmare en eventuell lösning.

L.A. Noire ger en underbart skickligt sammansatt känsla av att man faktiskt är en polis i 40-talets USA. Team Bondi har inte tagit några genvägar i utformande av spelsystemet utan låter spelaren ta del av varje enskilt moment som dåtidens polisarbete krävde. Det blir ibland långtråkigt, långsamt och enformigt. Men aldrig känns det som att man utför ett meningslöst jobb utan tvärtom, man tar sig hela tiden framåt, även om det ibland handlar om att finkamma ett enormt buskage på cigarettfimpar.

L.A. Noire
Black Dahlia-mördaren gäckar stadens poliskår och det är upp till spelaren att försöka få fast honom.

När man väl säkrat bevismaterialet samt intervjuat vänner, bekanta och eventuella vittnen till offret i fråga är det dags för Cole att arrestera de han anser vara misstänkta för det specifika mord han utreder. Väl tillbaka på polisstationen kan förhören av de/den misstänkta inledas och det är då som L.A. Noire slår i överväxeln och blir sådär knivigt svinsvårt som äventyrsspel av den gamla skolan brukade bli. Under förhören kan man efter varje svar från den misstänkte välja om man ska tro på vad personen säger, tvivla på hans ord eller kalla honom för en lögnare. Väljer man det sistnämnda gäller det att man har en ledtråd eller ett bevismaterial som kan understryka ens påstående, om inte är chansen stor att förhöret avbryts och skärmen fylls av en stor, fet Game Over-skylt. Tankarna går till Phoenix Wrights bästa delar under dessa bevissamlar- och förhörsmoment.

Det handlar ofta om att lyssna noga, detaljgranska alla föremål som upphittas på brottsplatsen samt stirra in i den misstänktas ögon under förhörets gång för att på så sätt kunna ifrågasätta sanningshalten i hans påståenden. Det är ett svårt arbete och det finns inga system som kan följas för att lyckas med flera förhör i rad. Motion Scan-teknologin som Team Bondi utvecklat gör att samtliga av spelets alla ansikten ser otroligt verklighetstrogna ut och det är alla de små nyanserna som gör den stora skillnaden. Det gäller att studera de misstänkta personernas alla tics när de svarar på dina frågor. Ofta är de subtila och snudd på osynliga, ibland tydliga. Hur det än ser ut - är förhörsdelen riktigt välgjord och otroligt spännande.

Bäst blir det halvvägs in i äventyret då Phelps arresterat två yngre herrar, båda misstänkta för en utdragen knarkkupp som gäckat polisen i flera månader. Team Bondi blandar Riddarfalken från Malta med James Elroys suveräna noir-deckare LA Konfidentiellt då Cole hoppar mellan olika förhörsrum i jakten på sanningen. Den här delen, inklusive flertalet andra, bevisar tydligt att det faktiskt inte alls behövs en massa hårdnackade actionsekvenser för att göra en spännande och intensivt spel.

L.A. Noire
Efter att Cole plockat upp ett objekt kan man rotera det samt kika närmare på det genom att röra den vänstra analoga styrspaken.

Actionbitarna är få och sparsamt fördelade över det 20 timmar långa äventyret som singleplayerkampanjen erbjuder. En biljakt här, en kort skottlossning där. Ibland får Cole även jaga en flyende misstänkt till fots inklusive några rätt sporadiska knytnävsslagsmål. Man ska dock ha klart för sig att detta inte är ett actionspel och att man kommer att spendera merparten av speltiden med att vända upp-och-ned på tavelramar samt undersöka fotspår i gruset runt en naken, blodtäckt kvinnokropp.

Atmosfären är en av de absolut bästa delarna med hela spelet. Spelvärlden känns levande, dynamisk och spännande. Precis som i Grand Theft Auto IV får man hela tiden känslan av att Los Angeles är en fullt fungerande stad oavsett vad man själv som spelare gör, eller befinner sig. En härlig känsla av inlevelse infinner sig nästan instinktivt och det är sedan bara en ren njutning att ta sin marinblå Buick Town Car mellan de olika brottsplatserna.

Team Bondis grafiker spenderade flera månader på att detaljstudera gamla filmer, fotografier, ritningar och dylikt för att på bästa sätt bygga upp en så exakt version av 40-talets Los Angeles som det överhuvudtaget går. Amerikanska historiker samt arkitekter har tydligen redan visat intresse för spelet då Bondis version av LA anno 1947 tydligen är ruskigt lik verkligheten. Själv har jag såklart ingen aning om detta stämmer eller ej men berömmer mer än gärna spelets underbara atmosfär en extra gång. Att åka från poliskontoret mot Hollywoods kullar och väl där blicka ned över Hollywood Boulevard och alla hundratals veteranbilar som svischar förbi är en mäktig känsla, inte minst för en Mad Men-fanatisk Frank Sinatra-älskare som undertecknad.

Givetvis är den fantastiska grafiken en stor del av orsaken till varför det här spelet känns som en av de mest välgjorda tidsmaskinerna som någonsin sett dagens ljus. Rent tekniskt är det här spelet ännu en gigantisk triumf för Rockstar som under de senaste åren övertygat med sin egenbyggda spelmotor Rage. I L.A. Noire är modellerna ursnygga, texturerna ruskigt högupplösta och animationsarbetet strålande, rakt igenom. Tillkommer gör otroligt bra ljussättning, välgjorda skuggor samt en tidsenlig presentation som inte lämnar något att önska, alls.

L.A. Noire
Biljakter och eldstrider bryter av det annars otroligt lugna speltempot.

Till skillnad från flertalet andra spel som äger rum i en stor, öppen spelvärld existerar det inga pop-ups och jag märkte inte en enda gång under 20 timmars speltid att skärmuppdateringen sjönk. En bedrift som givetvis måste applåderas då L.A. Noire innehåller mer detaljer, mer animationer och snyggare ljussättning än självaste Mafia II.

En annan del av den tekniska briljans som här erbjuds är ljudet som inte bara lyckas förtrolla med fantastiska röstskådespelare och härligt tidsenlig musik, utan även när det kommer till ren ljudkvalitet. Jag kan räkna på min högerhand de gånger jag varit såhär imponerad av ett ljudspår i ett spel, något som självklart innebär att jag belönar L.A. Noire med vårt maxbetyg beträffande just ljudet.

Med den specialutvecklade Motion Scan-teknologin har Bondi lyckats skapa de bästa filmsekvenserna jag sett i ett spel någonsin, en livsviktig detalj i berättandet som med enkelhet krossar allt tänkbart motstånd. Varje del av ansiktet har detaljmappats och sedan överförts till spelets polygonmodeller på ett sätt som ingen annan utvecklare lyckats med. Munnarna rör sig exakt som de skulle göra i verkligheten. Varje ansikte demonstrerar varje liten känsloyttring. Det är i mångt och mycket som att titta på en lång och riktigt välgjord film.

L.A. Noire
Grafiken är superb, rakt igenom. L.A. Noire är ruskigt snyggt till båda konsolerna men om vi måste välja, väljer vi Playstation 3-versionen.

Sägas ska dock att ögonen ofta ser ut att skela på flera av spelets karaktärer samt att munnarna är betydligt mer uttrycksfulla än ögonen. Om jag ska kritisera något i det här spelet så är det nog just precis det då vissa av karaktärerna i spelet utrustats med ögon som för tankarna till en gammal zombierulle.

L.A. Noire är en 18 timmar lång kvalitetsthriller som börjar i ett makligt lugnt, nästan avslaget och aningen monotont tempo men accelererar sedan och förvandlas till en gripande, intressant, varierad och ytterst spännande historia som belönar spelaren rikligt, gång på gång. Presentationen är fantastisk, grafiken är strålande och musiken liksom röstskådespeleriet är briljant. Detta är, mycket riktigt, ett äventyr du verkligen inte får missa.

09 Gamereactor Sverige
9 / 10
+
Briljant berättande, otroligt välgjorda mellansekvenser, fantastisk grafik, spännande story, härlig atmosfär, strålande ljud
-
Aningen enformigt, saknar den där riktiga Noir-känslan

En andra åsikt

Jonas Mäki
Police Quest-vibbarna infinner sig redan efter några minuter. Det råder inga tvivel om att Team Bondi och Rockstar velat förnya äventyrsgenren med L.A. Noire. Detta har de gjort genom att blanda nymodern speldesign med traditionellt äventyrande. Ett lyckat resultat som hade varit ännu bättre om det inte hade varit för den stundtals plågsamma enformigheten. L.A. Noire är ett viktigt spel som jag i allra högsta grad njutit av att spela igenom. Lika bra som Heavy Rain är det dock ej. 8/10

Medlemsrecensioner

  • PhMan
    Efter att ha spelat storheter som "Grand theft auto 4" och "Red dead redemption" så var det med en viss förväntan jag drog igång... 8/10
  • ovesmedberg
    Spelad version: PS3, PAL En mörk & våldsam brottsthriller, med 1940-talets Los Angeles som bakgrund och som använder en revolutionerande ny... 8/10
  • Metrod
    Team Bondi, med hjälp från Rockstar Games, har i L.A. Noire valt att berätta en historia om den mörkare delen av Los Angeles på 1940-talet. Du spelar... 8/10
  • zwqase
    På frågan vad man kommer minnas mest från spelåret 2011 kan man givetvis svara oändligt många saker. Men ska jag gissa på något tror jag ändå att... 8/10
  • Captian Price
    Folk blir mördade, folk måste gripas och så gäller det att bura in rätt person i finkan. Låter väl inte speciellt svårt? Eller vad tror du,... 8/10
  • The Driver
    Los Angeles, 1947: Den nyanställda detektiven Cole Phelps kliver ut genom dörrarna till Hollywood Police Station. Han fick för en stund sedan ett... 9/10
  • Imperial scout
    Jag åker runt med min bil i Los Angeles, 1947. Dagen har än så länge varit lugn, och inga brottslingar har varit framme än. Men det är bara en... 9/10
BETA +