Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
FacebookFacebook
RECENSION

NIN2-JUMP

När det vankas ninjor, sumobrottare, hög svårighetsgrad och kniviga plattformselement så vill vi vara med. Håller det nedladdningsbara Nin2-Jump måttet? Oskar har testat, och berättar allt.


Jag kastar mig vildsint och vanvettigt genom horder av fiender. Jag duckar för flygande sågblad, kastar min änterhake mot taket, och sprängs slutligen i en såsig explosion av vad som rimligtvis bör vara en ovanligt stor mängd blod för en helt vanlig ninja. Allt sker till ljudet av glatt barnajubel.

Japaner är konstiga ibland. Den meningen vågar jag faktiskt ta i helt utan tång i det här fallet. För det är, såhär några timmar efter att eftertexterna rullat över skärmen, fortfarande minst sagt oklart kring vilken publik Nin2-Jump riktar sig till. Silhuetter av tjoande barnansikten som täcker hela underdelen av skärmen skvallrar om ett spel för de lite mindre, medan den höga svårighetsgraden och mängden blod pekar på motsatsen.

Oavsett marknad så finner jag mig själv njutandes i stora drag av det på många sätt ultra-klassiska Nin2-Jump. Åtminstone några minuter in, när jag vant mig vid det märkliga grafiska utförandet och den oförlåtande spelkontrollen. Ett misstag, en millimeter åt fel håll i ett desperat försök att landa på en rörlig plattform, och ninjan landar istället på en spikmatta varpå den stackars protagonisten separeras från sin överkropp och låter mitt blodröda misstag välla ut över skärmen.

Nin2-Jump
Det grafiska arbetet med silhuetter skär sig tjusigt mot den färgglada bakgrunden, hela spelet igenom.

Det vill säga om jag misslyckas med konststycket att rädda mig genom att änterhaka min väg till säkerhet, samtidigt som jag undviker fåglar, apor, och annat otyg som vill hindra mig från att rädda prinsessan och samtidigt göra åskådarna lyckliga. Eller, jag utgår ifrån att de blir glada när jag presterar bra, men mig veterligen skulle de lika gärna kunna vråla "falukorv, huckle, mattant, Medelpad", för någon oral översättning från japanska har det inte lagts krut på alls.

Däremot finns storyn tillgänglig på knacklig, skriftlig engelska, vilket jag personligen bara finner charmigt på klassiskt 8-bits-manér. "It's dangerous to go alone, take this", någon?

Det hymlas inte heller med att det är en indie-produktion jag spelar. PSP eller Iphone hade med enkelhet klarat att driva grafikmotorn, och spelet är skamligt kort (eftertexterna rullade efter lite mer än en timme för mig) men införskaffas å andra sidan snabbt och lätt för ynka 40 spänn. Intäkterna går dessutom till att hjälpa katastrofoffer i Japan, så annat bör man faktiskt inte vänta sig.

Nin2-Jump
Den engelska översättningen lämnar en del att önska, på både gott och ont.

Har du alltid drömt om att slita ner Bionic Commando, Super Mario, och Okami från spelhyllan och bara mixa ner dem i en enda härlig röra så har du kommit rätt, för Nin2-Jump lyckas liksom vara lite av allt det vi älskar med vansinnig hand-öga-koordination, samtidigt som det tagit inspiration från tidigare nämnda stortitlar och i stort sett definierar japansk hardcore.

Korta banor med tidspress och high score är inte för alla, men personligen finner jag något meditativt och avslappnande när jag måste trycka fyrtiosex knapptryck per sekund. Har du en eller två timmar att undanvara på en kul utmaning som tar steget ifrån det vi är så vana att se i väst så tycker jag att du ska pröva dina vingar och slipa din katana. Glöm inte att kolla pulsen ibland bara.

07 Gamereactor Sverige
7 / 10
+
Välslipad spelkontroll, Utmanande boss-strider
-
Alldeles för kort, märklig engelsk översättning, förlegad grafik på sina håll
Detta är en annons:
BETA +