Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
FacebookFacebook
RECENSION

DIRT 3

Split-screen, Gymkhana och finsk grusrally. Codemasters har frångått sitt framgångsrika X-Games-koncept och istället återvänt till Colin McRae Rally-seriens tidiga glansdagar. Petter är imponerad och besviken, på samma gång


Colin McRae är död. Hans namn är därmed bortplockat från titeln. Colin McRae Dirt har blivit... Dirt. Men hans ande lever kvar. Inte minst eftersom Codemasters delvis återgått till sitt gamla recept där grovgrusbaserat skogsrally dominerade studions rallyspel, och inte X Games-präglad rallycross. Varför vet jag inte. Jag trodde att X-Games-grejen var ofantligt populär.

Men... tydligen inte tillräckligt. Lite konfunderad blir jag allt när jag för första gången startar Dirt 3. Borta är den extremsportdoftande presentationen, borta är även den där mysiga husbilen som man utgick från som aspirerande rallykung, samt garagesystemet där man enkelt och smidigt kunde glutta genom sin radda med rallykärror. Enligt mig en viktig del av Dirt 2 som Codemasters absolut inte borde ha plockat bort från uppföljaren.

Dirt 3
Nytt i Dirt 3 är den där gröna linjen på vägen från Forza-spelen. Varför man skulle behövas den då man redan har en kartläsare vet inte vi, men den ligger i alla fall där, mitt i vägbanan, och ser oförskämd ut. Som tur är kan man välja bort funktionen med ett enkelt knapptryck.
Detta är en annons:

Jag minns dock att jag gnällde lite på husbilen i Dirt 2. Till en början var jag lite tjurig främst eftersom det tog sån tid att ladda in hela hubben snarare än att bara låta mig välja "next race" från en snabbladdad textmeny. Men jag förlikade mig med tanken och började älska atmosfären i Dirt 2. Husbilen spelade en viktig roll för själva inlevelsen och jag njöt av att klättra runt bland den stökiga inredningen, välja tävling, kolla repriser och leva livet som Rallycross-stjärna.

Detta är en annons:

En annan viktig detalj typisk för Dirt-serien, som raderats från den glättiga, turkosfärgade yta som Dirt 3 förpackats i, är Ken Block och Travis Pastranas uppmuntrande vägledning genom spelets karriärläge. Istället för Travis smöriga röst möts man nu istället av en brittisk brud som ibland avbryts av en manager vars insats är så meningslös att man nästan storknar. Menyerna är vita, med lite grönt i. Man väljer race i form av trianglar som svävar i luften. Det är estetiskt läckert men tråkigt. Överhuvudtaget känns det här spelet mer som en återgång till de gamla Colin McRae Rally-spelen än en regelrätt trea i Dirt-serien. Jag saknar redan Dirt 2.

Dirt 3
Snöbanor är en av nyheterna i Dirt 3 och även om vi på Gamereactor älskar snö, är fysiken och körkänslan på detta underlag ganska tråkig i Dirt 3, tyvärr. Det känns lite som om Codemasters inte riktigt bestämt sig om huruvida man har mycket grepp eller lite på snön.

Finska barrskogar, norska snöbanor, en brittisk kartläsare samt en stilistiskt minimalistisk meny som andas Colin McRae Rally 3. Jag känner mig förvisso hemmastadd, men lite besviken, på samma gång. Sen dundrar karriärläget igång, och Codemasters bevisar än en gång varför de dominerar en stor del av racinggenren. Första tävlingen äger rum på finska skogsvägar. Det går fort, såklart, och det är rysligt snyggt. Kvällssolen dränker barrskogen i HDR-ljus som bidrar till de snyggaste skuggorna jag sett i ett racingspel, någonsin.

Att Dirt 3, till skillnad från föregångaren, innehåller 65% rally (istället för 25%) är något som fansen önskat sig. Rally är mer underhållande än buggyracingen och lastbilsdisciplinen som överbefolkade de båda föregångarna, även om rallydelen känns en gnutta för opersonlig i Dirt 3. Sägas ska också att bilfysiken tvingar mig att ändra körstil och delvis lära om från mina oändligt långa Dirt 2-sessioner.

Dirt 3
Gymkhana-delen är fullständigt genial och hade med enkelhet kunnat vara ett helt eget, fristående, spel.

Man kan inte längre åka lika brett som man kunnat i de två föregående spelen, inte längre provocera ut bilens bakända lika mycket utan uppmuntras istället till ett snålare och snabbare val av linje genom kurvorna. Den främre diffen i samtliga av spelets bilar är hård och bromsverkan påverkar framdäcken mer än vad jag vant mig vid, vilket i slutändan känns en aning tråkigt.

En stor del av tjusningen med framförallt Dirt 2 var ju att lägga ut sin topptrimmade Evo X på ett idiotfett förställ för att sedan, vid kurvans intro, parera och snedställa bilen över hela vägbanan i en enda gigantisk, kontrollerad supersladd. Något som inte går i Dirt 3 så till vida man inte vill tappa stora mängder fart och/eller skicka ned sin Mitsubishi i ett meterdjupt krondike.

Jag blir konfunderad, återigen. Varför? Nog för att dagens rallystjärnor inte åker så brett som jag avser att göra när jag spelar rallyspel, men å andra sidan är Dirt 3 ingen simulator. Långt, långt ifrån. För mig ska arkadrally vara överdrivet och med en 400 hästkrafter stark Impreza STi vill jag ligga på förställ i minst tio meter innan jag når apex för att sedan bara tvär-kasta bakändan åt motsatt håll och möta med maxgas. Men det går inte.

Dirt 3
Dirt 3 är snyggt. Sanslöst snyggt. Banorna och bilarna dränks i den underbara ljussättningen.

Codemasters vill att man ska åka snålt den här gången. Hög placering inför kurvans intro, snäv linje genom apex och broms i god tid innan. Går man på med för mycket fart plus handbroms kryper bilen ihop mot innerkurvan och kastar sig ut i skogsbrynet. Det handlar mycket mer om återhållsam körning i Dirt 3 än vad det gjort i de två föregående spelen. Så länge man pratar om rally, i alla fall.

Tur är det därför att Codemasters haft den goda smaken att inkludera Gymkhana-racing som ett enskilt spelmoment. Ken Blocks attitydsfriska lekstugeracing har förvandlats till spelets mest utmanande disciplin och ett underbart moment där man tävlar i snyggast donuts, stoppsladdar, hopp och regelrätta bredställ.

Gymkhana-delen erbjuder en betydligt mer sladdvänlig fysik än rally/rallycross-tävlingarna och det slutar med att jag nästan bara spenderar tid på DC Compound med Ken Blocks vråltrimmade Fiesta RS. Att sätta det där perfekta Gymkhana-åket och genom ett enkelt knapptryck snabbladda upp reprisen på Youtube är lika beroendeframkallande som det är snillrikt utformat.

Dirt 3
Rallycross-momenten finns kvar, men i ganska liten skala. Att tävla mot motståndare på samma bana är roligt och erbjuder en skön variation.

Jag tänker gå så långt att jag härmed utnämner driftingfysiken i Gymkhana-delen till den bästa jag någonsin känt på i något spel. Till en början är det utmanande att hålla kvar momentum och fart i sina sladdar och Gymkhana-utmaningarna känns övermäktiga. Men det tar bara några minuter innan man kommit på att gasen styr sladden och att allt handlar om smart placering samt nyttjande av handbroms.

Efter ett par timmar på DC Compound kan man med enkelhet utföra Ken Blocks vildaste stunts och det är en ordentligt fet belöning i sig att lyckas sätta det där perfekta åket med snygga hopp och precisionsbaserad drifting. Om Codemasters hade velat hade de utan tvekan kunnat göra ett racingspel endast innehållande Gymkhana-delen, så pass bra är den.

Dirt 3
Att lära sig sladda runt diverse objekt (för att samla poäng) är utmanande och roligt.

En annan välkommen nyhet i Dirt 3, som jag vet att Gamereactors läsare önskat sig, är tillkomsten av ett riktigt split screen-läge. På något outgrundligt sätt har Codemasters lyckats dela upp bilden och därmed rendera spelets idiotsnygga grafik två gånger utan att tappa allt för mycket av den grafiska kvaliteten. En bedrift som givetvis måste applåderas. Även onlineläget är riktigt välgjort med smidiga menyer och utmanande tävlingar.

Efter en dryg månad tillsammans med Codemasters efterlängtade trea är jag både imponerad och en aning besviken. Gymkhana-tävlingarna är briljanta, rakt igenom, och split screen-läget har även jag väntat på. Rallyfysiken är dock inte riktigt vad jag hade hoppats på och påminner stundtals mer om fjolårsfloppen WRC 2010 än Dirt-serien, något som gör att betyget får lov att stanna på en förhållandevis svag åtta den här gången.

08 Gamereactor Sverige
8 / 10
+
Grymt snygg grafik, god variation, balanserad svårighetsgrad, strålande onlineläge, briljant Gymkhana-racing
-
Stel rallyfysik, tråkig presentation, långa laddningstider

En andra åsikt

Jesper Karlsson
Till skillnad från Petter tycker jag inte att Gymkhanan i Dirt 3 är tillräcklig för att hjälpa upp det faktum att körkänslan i rallytävlingarna är stelbent och tråkig. Dirt 3 är ett bra spel med vrålsnygg grafik, tro inget annat, men jämfört med Colin McRae Dirt 2 hamnar det ganska långt efter. 7/10

Medlemsrecensioner

  • Jokez
    "Måste du jämt spela bilspel, pappa?" utbrister min dotter Saga när jag återigen drar igång en session av Dirt 3. Jag ler mot henne och... 9/10
  • ironmanken
    Jag vill att du tänker efter vad som är viktigt i racingspel, för din del. Denna recension är lika som min blogg, sånär som ett par ord, men... 7/10
Detta är en annons:
BETA +