Fallout: New Vegas - Honest Hearts

Jag står mitt ute i Mojave-öknen, varför vet jag inte riktigt. Jag var säkert på väg någonstans, tröttnade på det och stängde av. När jag dammar av Fallout: New Vegas är det fortfarande med en lite bitter smak i munnen. Senast jag spelade det var i samband med Dead Money-expansionen, då dog mitt intresse helt. Nu är jag dock tillbaka och min Pipboy har funnit ett inspelat radiomeddelande. Ett karavan-företag söker pålitliga medarbetare. Sagt och gjort reser jag till Mojaves norra ände och jag får veta att vi ska till Zion.

Zion är ett bergigt område norr om Nevada och här huserar ett flertal stammar. Ett par av dessa är tämligen vänliga mot vanliga människor, medan en stam livnär sig uteslutande på att döda människor och stjäla deras förnödenheter. Det tar inte lång tid innan karavanen jag eskorterar hamnar i ett bakhåll. Mina arbetsgivare sprängs till pizza-skinka runt omkring mig och snart befinner jag mig ensam mot en hoper vildsinta hedningar iförda höftskynken och automatvapen. Det är självklart inget stort problem, med ett lätt maskingevär tömmer man snabbt livskraften ur ett par otrevliga semi-nudister.

Jag träffar på lite vänligare personer och får förklarat för mig att det pågår ett krig i Zion. Två av stammarna lever i fred med varandra, medan den tredje mördar allt och alla urskiljningslöst. Detta kan man såklart inte leva med och på ett eller annat sätt måste stammarnas överlevnad säkras. Handlingen håller tyvärr inte samma nivå som den i huvudäventyret, men jag störs inte speciellt mycket av detta. Efter det hemska och usla Dead Money vill jag bara kunna slappna av och göra det jag gillar mest. Springa runt i öppna miljöer, upptäcka platser, samla på mig prylar och strida som jag aldrig stridit förut.

Honest Hearts utspelar sig återigen i öppna och fria miljöer. Starkt kuperad terräng där man får kravla runt på klippor, blöta ned fötterna i en flod och allt därimellan. För den som gillar vapen finns det lite nytt att få tag på, bland annat en riktigt bra hagelbrakare som spöar allt man fann i Fallout: New Vegas. Riot Gun som den heter har blivit mitt nya favoritvapen. 12 patroner i magasinet och starkare än man kan tro. Fiendekroppar förvandlas till sås och strimlor på bara ett skott eller två. Tänk dig då att få ett helt gäng fiender i ett trångt utrymme och avlossa alla tolv skott i snabb följd utan att använda VATS. Lyckan är total för en äcklig gammal våldsälskare som mig.

Jag får såklart i uppdrag att på ett eller annat sätt rädda de två vänliga stammarna. Som vanligt är det du som spelare som väljer exakt hur dessa två vänliga stammar ska räddas. Skillnaden mellan alternativen baseras hur på grym du vill vara mot den gemensamma fienden. Varje stam styrs av ett överhuvud och du måste få dessa två att samarbeta. De delar samma vision för framtiden samtidigt som de har två vitt skilda tillvägagångssätt. Jag trivs som fisken i vattnet när jag övertygar vissa att det sättet jag vill ta hand om saker och ting är det enda rätta. Jag gillar som du säkert förstår, Honest Hearts skarpt.

Men det har inte bara varit bra när jag har spelat Honest Hearts. Mitt första försök slutade efter en dryg timma. Då hade jag gjort allt. Problemet var dock att jag inte hade gjort något alls. Jag hämtade en karta och sedan var jag klar. Detta är en bugg som baseras på att det går att mörda en central karaktär i spelet, nämligen den första vänliga karaktär du träffar. På mitt första försök i Honest Heart blir jag plötsligt beskjuten från en sten uppe på en kulle. Två personer står där och önskar livet ur mig, jag ser istället till att det är de som får ruttna i solgasset. Mitt i allt kaos missar jag att jag misslyckades med uppdraget.

Då får jag istället ett annat uppdrag helt magiskt och jag tror att allt är frid och fröjd. Att man kan mörda en central karaktär är självklart inte ok. Det kan man normalt inte, men i Honest Hearts förekommer det. Resultatet är också att ALLA stammar vänder sig mot mig, även de som det är tänkt att jag ska alliera mig med. Också en av cheferna anfaller mig helt oprovocerat men kampen mellan en mild bibelpredikant och en sadistisk massmördare blir ju dock ganska kortvarig. Återigen, det faktum att jag kan döda karaktärer som jag MÅSTE arbeta med är en riktigt dålig miss från Obsidians sida.

Det är ändå inte allt. Skriptade sekvenser sätter inte igång ordentligt och saker som ska ske, händer helt enkelt inte. Jag har dessutom varit med om att en viktig följare har fastnat i ett stenblock och kan inte komma därifrån. Utan honom kan jag inte fortsätta och jag måste ladda in en sparfil. Lägg här till att det har förekommit en bugg som dessutom har förstört folks sparfiler! Jag har själv inte varit med om denna bugg och Obsidian har sagt att de ska patcha bort den, men om man redan är drabbad är sparfilen förstörd för alltid. Så var väldigt noga med att spara ofta och i flera olika sparfiler. Om du har haft samma buggiga upplevelse som jag hade med Fallout: New Vegas misstänker jag att du har en lista full med sparfiler redan.

Honest Hearts är en bra expansion, den höll ungefär fyra timmar, effektiv speltid för min del och det finns en del trevliga vapen att lägga händerna på. Det är inget nytt på något sätt utan mer av samma sak som fanns i Fallout: New Vegas. Jag välkomnar detta av hela mitt hjärta då Dead Money försökte göra något annat och misslyckades fatalt. Honest Hearts är en bra expansion som tyvärr lider av buggar, men för den som gillade Fallout: New Vegas får man inte missa detta. Vänta tills det har kommit lite uppdateringar bara.