Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português / Français
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
FacebookFacebook
recension

FIFA 16

Hernborg har känt, klämt, vridit och vänt på årets fotbollsfest från EA, och har till slut kommit fram till ett betyg...

Att påstå att jag har en smärre fäbless för allt vad fotboll heter, vore nog att dra till med årtiondets mest grandiosa underdrift. Det skulle vara lite som att påstå att vår allas Zlatan Ibrahimovics välformade snok endast vore sådär lagom stor. Eller att vår käre redaktör Mäki endast vore lite finsk. Det skulle vara snudd på ett sämre aprilskämt, på sin höjd. Nej, fotboll är mitt allt. Jag har andats, svettats och levt med sporten sedan slutet av det ljuva 90-talet - endast tre äpplen hög - och har sen dess konsumerat virtuella fotbollsupplevelser i rent ohälsosamma mängder. Jag har sett Konamis Pro Evolution Soccer på den ena sidan av spektrumet åka omkring i en ständig berg- och dalbana präglad av ojämn kvalité, licensproblem, felprioriteringar och allt däremellan. Och jag har på den andra sidan samtidigt sett EA:s FIFA-serie gå från klarhet till klarhet med varenda upplaga som släpps sedan FIFA 06. Och årets upplaga är heller inget undantag. Var så säkra.

FIFA 16
Detaljrikedomen är - som vanligt - spektakulär i årets upplaga med frisparkssprej, ansiktsuttryck och publikens ljuvliga bakgrundssång i spetsen.
Detta är en annons:

FIFA 16 välkomnar dig precis som väntat. Det Windows 10-liknande menysystemet omfamnar en direkt med öppna armar och bjuder precis som förra året på stilren estetik när den är som allra, allra bäst. Att navigera sig fram är enkelt, bekvämt och i harmoni med den ack så öronbedövande indierocken i bakgrunden, precis som det ska vara. Alla spellägen vi känner till i form av karriärläget, Ultimate Team, Skill Games, Be A Pro, Seasons och Pro Clubs finns självfallet där, de nyrenoverade matchmenyerna från förra året är sig lika och allt genomsyrar i stort bara en härlig känsla av ren och skär bekvämlighet och hemtrevnad. Något som EA verkligen lyckas otroligt bra med år efter år. Horribel bakgrundsmusik och vackra matchmenyer i all ära dock, för i slutändan så avgörs ju faktiskt årets fotbollsfest väl ute på de soldränkta gräsplanerna längst med kvalens härliga golv. Och det går heller inte många minuter till spillo innan FIFA 16 börjar visa sitt sanna jag även på den fronten.

Detta är en annons:

För ett otränat öga kan det rent grafiska i årets upplaga ses som relativt identisk med förra årets. Något som nödvändigtvis inte behöver vara någonting negativt såhär på rak arm, då de rent visuella aspekterna i FIFA 15 var snudd på fantastiska. Men om man som rutinerad FIFA-spelare tar sig ett djupt andetag och kikar lite närmare på hur man i år har jobbat med just ljussättningen, spelarmodellerna och den generella grafiken så märks och känns skillnaden direkt, om än marginellt. EA har polerat, finputsat och snyggat till det redan urläckra FIFA 15 och gett FIFA 16 ett sorts lyster som tidigare upplagor av serien alltid saknat i min mening. Och det är något som värmer mitt pulserande fotbollshjärta att bevittna.

FIFA 16
Målvakterna dominerar verkligen sina straffområden vilket gör inlägg och hörnor till en konst att bemästra.

För i ärlighetens namn så finns det nog inget vackrare än att bara luta sig tillbaka en liten stund med ett par väl valda ostkrokar i famnen, till bilden av ett soldränkt Anfield Road framför sig med Gerry And The Pacemakers fantastiska "You'll Never Walk Alone" skanderandes i bakgrunden. Det ligger verkligen någonting magisk och speciellt i den fantastiska atmosfär och inramning som EA bygger upp inför varenda match i FIFA 16. Och då inte minst i Premier League och Bundesliga där de officiella matchpresentationerna förgyller helhetsintrycket till fullo under en lång säsong präglad av svett, blod och en hel del manliga tårar.

Spelet på planen har dock, till skillnad från de rent grafiska aspekterna som är tämligen subtila, fått sig en ordentlig renovering. Och då i synnerhet när det gäller det allmänna bolltempot som har dragits ner rätt så rejält till skillnad från det vi har vant oss vid under tidigare upplagor. Allt rör sig generellt sett lite långsammare och det läggs betydligt mer tyngd på spelarnas funktionella teknik, snarare än deras omänskliga snabbhet och uppumpade gladiatorstyrka i närkamperna. Något som i mina ögon ses som något väldigt positivt, då jag aldrig riktigt tyckt att olika spelartyper har gestaltas på ett likvärdigt sätt av EA. Förens nu då det vill säga.

FIFA 16
FIFA 16 är otroligt utmanande på de svåraste nivåerna, men samtidigt otroligt belönande när alla pusselbitar väl faller på plats.

Borta är nu dagarna där bollen konstant följer en röd tråd mellan spelarna på bordtennismanér i skyhögt tempo med snorsnabba spelare på flankerna som uträttar stordåd och bravader. Borta är nu dagarna där styrka och snabbhet endast är de två kriterierna som avgör vem som mer eller mindre står som segrare efter 90 minuter. Och borta är nu dagarna där min i särklass bästa anfallsspelare efter en halv säsong med Arsenal varken heter Alexis Sanchez eller Theo Walcott. Han heter istället Santi Cazorla, och där har du årets absolut största spelmekaniska förändring. Svart på vitt.

FIFA 16
FIFA 16
FIFA 16
FIFA 16
FIFA 16
Detta är en annons: