Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
FacebookFacebook
RECENSION

ALICE: MADNESS RETURNS

Den unga Alice har kravlat sig ur en helvetisk avgrund och försöker nu gå vidare med sitt liv. Lättare sagt än gjort dock när ens hjärna är proppad av skruvade drömmar, blod och avkapade lemmar


1951 kom Disney med sin söta och färgsprakande tolkning av Lewis Carrolls saga Alice i Underlandet. Nästan 50 år senare tolkar speldesignern American McGee samma saga, på ett helt annat sätt. American McGee och utvecklaren Rogue Entertainment levererade en betydligt mörkare och mer ondskefull tolkning av den klassiska berättelsen. I American McGees Alice fick vi veta att Alices familj dog när deras hem eldhärjades, Alice var ensam överlevande och hon tog händelsen hårt. Mycket hårt. När vi fick träffa Alice för första gången låg hon inspärrad på mentalsjukhus med nysnittade handleder och ett totalt mörker inombords.

För där Alice normalt sett brukar följa en vit kanin ner i ett kaninhål och hamna i Underlandet, ligger denna plats här istället inombords i Alice själ. Då Alice klandrade sig själv för familjens olycka svärtades denna själ hela tiden ned av skuld och självförakt. När hon begav sig på en resa inom sig själv fann hon ett Underland långt bortom Walt Disneys glädjefulla saga. Istället var det en skärseld och Alice måste kämpa för att rena sig själv och sitt inre. När American McGees Alice släpptes år 2000 var det det första spelet EA gav ut som hade en åldersrekommendation på 18 år. Detta på grund av ganska mycket våld och otrevligheter, även om censur-saxen hade fått gå en runda och tona ned det värsta innan lansering.

Alice: Madness Returns

American McGees Alice var ett plattformsspel med en hel del action och fick ett bra mottagande. Elva år senare har American McGee valt att flytta till Kina, startat upp ett spelföretag i Shanghai som utvecklat bland annat Grimm-spelen. Skamligt nog måste jag erkänna att jag på förhand var mer än lovligt fördomsfull mot Spicy Horse, detta utan att ha spelat ett enda av deras spel.

När vi återigen träffar Alice befinner hon sig i en terapisession där hon besöker det fagra och vackra Underlandet som hon så starkt längtar efter. Alice är numera frisläppt från mentalsjukhuset och bor istället på ett barnhem för föräldralösa. Men bara för att Alice är ute i det fria, är hon inte fri från sina mörka sidor. Detta märks ganska snart då terapisessionen spårar ur en smula och den glada kaninen i Alices vackra Underland börjar läcka blod ur diverse kroppsöppningar. Det finns lite att jobba på - visar det sig.

Alice: Madness Returns

Alice ger sig snart ut på gatorna i Londons skitigare kvarter i jakt på lite schyssta piller från en apotekare, men det blir inte som hon tänkt sig. Äventyret börjar som en sockersöt barnsaga. Alice kutar runt i härliga miljöer med prunkande vegetation, proppfullt med skruvade detaljer och glada färger. Det fortsätter dock inte riktigt i samma stil och istället byts den lummiga idyllen ut mot sot, tjära, smuts och en palett bestående av brunt och grått. Underlandet är i kaos och Alice måste fixa detta en gång för alla.

Precis som sin föregångare är Alice: Madness Returns ett action-äventyr med en hel del plattformshoppande. I sin jakt på sin egen mentala hälsa reser Alice genom fem kapitel, alla med sitt egna tema. Till sin hjälp har hon ett par behändiga leksaker. Vorpal Blade, förskäraren från det första spelet gör comeback och den är fortfarande väldigt smidig för att ta hand om fiender på nära håll. Vill man ha lite mer kraft kan man använda sig av en käpphäst som fungerar som en stor superklubba, ett verktyg som även kan användas för att slå sönder delar av miljöerna och öppna upp alternativa vägar. Lägg här till två distansvapen, en tekanna som skjuter bomber och en pepparkvarn som...ja...pepprar och du har allt du behöver för att förpassa tusentalet slemmiga ruskprickar till dödsriket.

Alice: Madness Returns

Vissa av fienderna varierar från kapitel till kapitel men många standardskurkar förekommer genom hela spelet. Mest framträdande är de svarta tjärklumparna som går under samlingsnamnet "Ruins". Det finns krälande, flygande, gåendes och alldeles gigantiska variationer på dessa. Striderna utkämpas allt som oftast i områden som kan liknas vid arenor där fienden strömmar in från olika håll och kanter och Alice måste besegra dessa för att kunna ta sig därifrån. På ena sidan kan det kanske kännas lite stelt och trist, men ska sanningen fram har jag inget mot detta. Istället rådiggar jag striderna och den taktiska variation som krävs för att ta död på en hel hoper med olika fiender.

Nästan varje fiende behöver bekämpas på olika sätt och när du stöter på en samling av olika karaktär gäller det ofta att hålla tungan rätt i munnen. Detta ger en extra dimension till striderna och det ser till att konceptet faktiskt fungerar, även om det är lite gammalmodigt designat i grunden. Vapnen hjälper även de till och under äventyrets gång kan du uppgradera dessa genom att samla på dig och spendera tänder (ja du läste rätt, gaddar är valuta).

Spelkontrollen är mjuk och följsam och jag förvånas konstant över hur bra designat Alice: Madness Returns faktiskt är. Attacker kombineras med lätthet och jag känner aldrig att spelkontrollen begränsar eller hindrar mig. Jag saknar ingen finess och blir heller aldrig frustrerad över hur Alice beter sig. Men man dör, en hel del.

Alice: Madness Returns

Om du mitt under ett hopp trycker än gång till på hoppknappen utför Alice ett lufthopp. Om du håller in hoppknappen svävar hon istället sakta ned mot marken, det är bara att styra henne dit du vill. Som väntat kan Alice göra sig mindre för att kunna ta sig genom nyckelhål och liknande. Med ett tryck på L1-knappen krymper hon till pyttestorlek och när du släpper upp knappen igen är hon direkt tillbaka till sitt vanliga själv.

Pilar och tecken ger tips på vad Alice kan hitta på härnäst, men kanske viktigast av allt är det faktum att osynliga plattformar blir synliga för vår hjältinna. En hel del tid kommer att spenderas som lilla Alice, då det kryllar med små avstickare och hemliga platser hon kan ta sig till. Under spelets gång kan man nämligen samla på sig massor av minnesfragment som hela tiden ger ny information gällande branden som tog hennes familjs liv. Ibland måste man se till att vara lite påhittig för att finna dessa delar, det är inget tvång att leta reda på dessa men det ger en mer komplett bild av händelsen.

Det enda stora problemet med Alice: Madness Returns är det faktum att grafiken är väldigt ojämn. Medan Spicy Horses uppföljare allt som oftast präglas av en väldigt tilltalande och läcker estetik med förvridna och överdrivna former, håller grafiken en låg teknisk nivå istället. Medan Alice är otroligt välgjord är alla sätt och vis, håller andra karaktärer ofta tvivelaktig kvalité. Miljöerna är inte sällan fulla av svagt polygonarbete klädda i smetiga texturer.

Alice: Madness Returns

Alice: Madness Returns är ett riktigt härligt spel. Med en skruvad, mörk och ryslig stämning imponerar McGee ännu en gång. Som en uppföljare till American McGees Alice är Alice: Madness Returns ett spel som lyckas på mer eller mindre alla punkter. Ett riktigt bra äventyr som förvaltas på ett utomordentligt sätt. Jag är imponerad.

08 Gamereactor Sverige
8 / 10
+
Solid spelkontroll, bra plattformsektioner, fantastisk variation, skön estetik, härlig atmosfär
-
Smetiga texturer, polygonfattiga miljöer

En andra åsikt

Daniel Steinholtz
Även om jag, liksom Jesper, imponeras över hur skruvad designen i Madness Returns är - är det svårt att blunda för svagheterna som Spicy Horse Games anonyma uppföljare lider av. Undermålig grafik, förvirrande bandesign och aningen repetitiva strider gör att jag tröttnar på Alice. 5/10

Medlemsrecensioner

  • CupcakeZombie
    Alice: Madness Returns handlar om Alice Lidell. När hon var barn så omkom hennes föräldrar och syster i en hemsk brand. Hon var den enda som... 9/10
  • SpamKnugen
    Jag både älskar och hatar Alice Madnesss Returns, jag älskar det för en av de mest atmosfäriska plattformarna på länge och den skumma handlingen. Jag... 8/10
  • weirdwolf81
    Jag är definitivt inte sen till festen. Det var faktiskt ett tag sedan jag spelade igenom detta förbisedda och underskattade lilla underverk. Men det... 8/10
  • zwqase
    Ni vet alla de där konceptbilderna som spelutvecklare så gärna retas så smått med när ett nytt spel ska utannonseras? Alla de där bilderna någon med... 9/10
  • Zoiler
    Kan också med bättre layout läsas här: http://www.minhembio.com/spelrec/2343 Galet? Ja, galet bra! Alice: Madness returns är uppföljaren till... 9/10
BETA +