Gradius V

När Gradius släpptes var det en revolution för shoot'em up-genren. Visst, sidscrollande skjutaspel hade gjorts förut, men sättet som skeppet Vic Viper uppgraderade sina vapen på var helt unikt. För varje våg av fiender som tillintetgjordes kunde vi välja nya tillbehör från en lista med allt mer kraftfulla vapen. Det gällde att hushålla med vapnen. Kanske vore det praktiskt med extra sidgående missiler just nu, men å andra sidan var den eldkraftsfördubblande och svindyra Option nödvändig längre fram. Att fatta dessa beslut mitt under spelets gång bidrog till den stressiga och förstås extremt mysiga spelkänslan.

Treasure har sedan länge varit kända för actionrökare som det eftertraktade Radiant Silvergun till Saturn och Gunstar Heroes till Mega Drive, för att inte tala om Ikaruga till Dreamcast och Gamecube. Ursprungligen bildades teamet av folk från Konami, så det är en cirkel som sluts nu när de fått uppdraget att göra ett Gradius för 2000-talet.

Och det är ingen tvekan om att de har lyckats. Grafiken är av toppklass. Varenda föremål är extremt detaljerat och exploderar givetvis lika snyggt. Trots det traditionella perspektivet används den tredimensionella grafiken för att skapa än mer imponerande fiender och omgivningar, precis som i Ikaruga. Treasures berömda uppfinningsrikedom utnyttjar möjligheterna med 3D till max när du får flyga genom tätt packade asteroidfält, förbi enorma slemblobbar och genom ett gungande skepp fyllt med dödlig grön gegga. Lika välkända är bosstriderna som mer än någonsin fyller skärmen med död.

Som tur är har Vic Viper rejält med eldkraft för att klara sig. Du kan samla på dig upp till fyra Options, eller Multiples som de kallas här. När du sedan köper dig en massiv laserkanon som via Multiples kan riktas var som helst på skärmen är fiendeproblemet i stort sett löst. Fem laserstrålar bjuder på massor av ögongodis. Då återstår bara navigationen. Ofta är det millimeterprecision som gäller för att tränga sig genom smala passager, men samtidigt är kollisionshanteringen ganska generös. Det går ofta att klara sig trots att det ser omöjligt ut, vilket förstås också bidrar till adrenalinkickarna. En annan välkommen krycka för oss utan nerver av härdat stål är möjligheten att få samla på sig sina Multiples igen efter att ha dött, istället för att helt plötsligt stå obeväpnad inför en boss, för att inte tala om den gammaldags elakheten att få börja om från början av banan. Men visst, tycker du om att späka dig själv finns valmöjligheten där.

Gradius V lyckas, precis som Ikaruga, gå en balansgång mellan att erbjuda utmaning för hardcore-spelarna och faktiskt vara spelbart för vanliga dödliga. Det polerade utseendet och musiken bidrar till en helgjuten actionupplevelse som är alldeles unik i dagens utbud.