Sonic Advance

Igelkotten Sonic har en diger lista med spel han medverkat i. Få har blivit så älskade som de första plattformsspelen i två dimensioner. Nu är den tvådimensionelle Sonic tillbaka i bärbart format. Inget ont om de båda Sonic Adventure-spelen till Dreamcast. Men i mina ögon gör sig Sonic bäst när han susar igenom en tvådimensionell värld. I Sonic Advance är han tillbaka på gammal betrampad mark. Men detta till trots handlar det om ett helt nytt äventyr. Till skillnad från sin evige rival Mario, som hittills bara setts i uppsnyggade versioner av klassiska spel.

Sonic Advance bjuder på sex zoner med vardera två banor, fyra spelbara karaktärer samt ett gäng bonusbanor och en hemlig zon att låsa upp. Grafiken är av yppersta GBA-klass och spöar de gamla Megadrive-spelen med hästlängder. Detaljerat, snabbt och inspirerat. Banorna är uppbyggda på samma sätt som i Megadrive-spelen. Det finns flera vägar att färdas och detta bidrar till ökad hållbarhet. De olika karaktärerna, förutom huvudpersonen även Knuckles, Tails och Amy, skänker också varierande spelupplevelser. Tyvärr håller Amy inte riktigt måttet och det blir till att spela med killarna om man vill ha roligt. Ljudet är av klassiskt Sonic-snitt och den uppmärksamme lägger också märke till att vissa trudeluttar har lånats från tidigare spel.

Ett spännande tillägg till spelet är flerspelarläget. Länka samman några GameBoy Advance och tävla mot dina kamrater. Race och Chao Hunt kräver en kassett per spelare medan det räcker med en kassett för att tävla om att samla flest ringar. Likaså finns det minispel där man föder upp Chaos, en funktion som knyter ihop spelet med GameCube-versionen av Sonic Adventure 2. Matnyttiga bonusar även om det är plattformsäventyret som är huvudsaken i Sonic Advance. Trots all nostalgi, stora banor och härliga bossar så finns det några mindre lyckade delar av Sonic Advance. Svårighetsgraden är inte den högsta även om det kräver en hel del om du ska låsa upp och klara allt. Den som inte älskar att spela samma bana om igen och hitta nya vägar kommer relativt snabbt att tröttna på Sonic Advance. Men är du som jag som kommer att återkomma till spelet gång på gång. Som jag tidigare nämnt så tillför Amy egentligen ingenting. En karaktär utan fart som inte kan attackera med hopp är ingen höjdare i ett Sonic-spel. Så enkelt är det bara.

Men på det hela taget är detta ett av de bästa spelen som hittills nått Nintendos nya spelgosse. Jag älskar de nya miljöerna. Speciellt plus för snö och isbanan som i mina ögon är bland det bästa någonsin i ett Sonic-spel. Självklart är den första zonen i klassisk "green hill"-stil. Och det kan ju aldrig bli gammalt eller fel. Fienderna kan ibland vara så små att de knappt går att se. Ett gott betyg till upplösningen på den bärbara krabaten, men frustrerande om man susar fram i högsta fart. Något man gör allt som oftast gör i Sonic Advance. Men då coh då varvas farten med precisionshopp och passager som kräver lite tankemöda. Välbalanserat.