Svenska
Gamereactor
recensioner
F.E.A.R. 3

F.E.A.R. 3

Utvecklarna bakom Mech Assault-spelen har tagit sig an Monoliths blodiga spelserie och förvandlat singleplayer-baserad actionskräck till ultraköttig co-op-fest proppad med monster, familjetrubbel och slow motion

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Döper man sitt spel till "R.Ä.D.S.L.A." är det såklart bra om det är läskigt. Riktigt läskigt, till och med. Något som dessvärre inte är fallet gällande Day 1 Studios försenade trea. Faktum är att F.E.A.R. 3 inte är särskilt mycket läskigare än exempelvis Crysis 2 eller Call of Duty: Black Ops. Det vill säga inte alls.

Tyvärr. Namnet på F.E.A.R. 3 borde istället ha varit F.J.Ö.S. Eller F.N.Y.S.

F.E.A.R. 3
Att använda slow motion-effekten är som vanligt viktigt. Gör man inte det kan fiendesoldaterna pricka ens skalle från 900 meters håll, trots att man gömt sig bakom en container.

Jag minns hur det hela startade. Jag spelade F.E.A.R. med ett krampaktigt tag om musen. Jag satt på helspänn med kissrysningar och kalla kårar som täta avbytare mellan svettningarna. Ettan var effektivt designad, mörk, cool, snabb, stor, stark och läskig. Alma var förvisso ett skamlöst plagiat på flickan från The Ring-filmerna men det spelade ingen roll. Atmosfären andades död, mystik och dödsskriken ekade i mitt huvud flera veckor efter min första spelsession avslutats. Det var ett grymt bra spel.

Detta är en annons:

F.E.A.R. 2 var klart sämre. Småfult, enformigt och proppat av slö bandesign, även om slo mo-dödandet fortfarande roade. Genren hade redan då börjat springa ifrån Almas envisa spökrutiner. Något som blir plågsamt uppenbart när Warner Games nu fortsätter att försöka skrämmas med exakt samma medel som i det sex år gamla originalet. Alma dyker upp i bland, som ett tjatigt litet rökmoln. Ibland blir bilden grådassig, geggig och ibland skakar det till och hela skärmen fylls av fult renderad blodrök. Ett avloppsrör lossnar, en dörr slås igen framför näsan på en. Tanken är att återskapa skräckmästarna Monoliths rysliga Condemned-doftande förstapersonsskrämsel. Men det fungerar inte. Alls.

F.E.A.R. 3
Har ni fest eller?

Day 1 Studios trea haltar, redan från start. Den första banan utspelar sig i ett fängelse och medan grafiken är jämnbrun, sparsamt belyst med gammal teknik och proppad av dumma fiender - är det bandesignen i sig som initialt känns som spelets största svaghet. Blockiga och små banor med gammaldags utformning skapar en känsla av att spelvärlden egentligen är en skjutbana uppbyggd av hastigt uppspikade plywoodväggar målade i passande bruntoner.

Slow motion-effekten fortfarande cool, dock. Jag önskar att jag hade ledsnat på den vid det här laget men inser att det mest troligt aldrig kommer att hända. Det är något visst med att rusha fram mot ett gäng fiender, kasta sig åt sidan medan man rycker fram automatgevär modell extra stort och i ultrarapid börjar skiva deras torsos likt en köksassistent. Det kaos som eldstriderna i den här spelserien alltid stått för är intakt. Även om Day 1 Studios helt enkelt inte kommer upp i samma klass som Monolith.

Detta är en annons:

När det gäller storyn i F.E.A.R. 3 känns det lite som att båda utvecklarna effektivt trasslat in sig i sin egen rätt tramsiga mytologi. Det som för sex år sedan började som ett helcoolt förräderi är idag en multitung story om snurriga familjeband, psykiska krafter, svek, förräderi, chokladmuffins, stryk, blod och annat krafs.

I början av spelet sitter Point Man fängslad och den inledande filmsekvensen visar hur ett par hårda grabbar från Armacham Security möblerar om spelseriens superhjältes ansiktsdrag. Detta är innan storebrorsan (och ultrapsykopaten) Paxton Fettel rycker in och slaktar säkerhetsvakterna. De måste nu rymma från finkan och i slutändan försöka täppa till Michael Becket och hämnas, en gång för alla.

F.E.A.R. 3
Point Man och Fettel är bröder, tydligen. Och i F.E.A.R. 3 hjälps de åt för att störta gubben som satte dem till världen.

Spelar man ensam börjar man alltid varje uppdrag i rollen som Point Man. Efter att man klarat varje kapitel kan man via huvudmenyn gå tillbaka och spela om uppdragen i rollen som brorsan Fettel. Väljer man att spela igenom F.E.A.R. 3 med en polare axlar spelare ett rollen som Point Man medan spelare två intar Fettel-form. Tillsammans blir man ett ganska dödligt team då Fettel förutom sina superkrafter (han kan skjuta röd rök samt lyfta upp fiender från marken och spränga dem till köttmos) även kan överta fiendernas kroppar.

I co-op är F.E.A.R. 3 roligare än på egen hand. Men allt är roligare med sällskap och även om man med hjälp av Fettel kanske kan ha ett större överseende med risig bandesign och enformiga eldstrider, är det i slutändan multiplayerdelen i det här spelet som gör att det passerar gränsen för godkänt.

F.E.A.R. 3
Medan Point Man låter puffrorna föra hans talan får storebror Fettel nöja sig med blodröksröda magi-strålar

Flerspelarkomponenten är nämligen snudd på strålande och en ordentlig överraskning. Framförallt är det spelläget "Fucking Run" som imponerat mest på mig. Här jagas man hela tiden av en ständigt växande dödsvägg som sväljer samtliga medspelare så till vida man inte hela tiden avancerar. Stressfaktorn är i det närmaste hysterisk och jag upplever en intensitet som få andra multiplayerspel kan stoltsera med. Ett annat mycket lyckat spelläge är "Contractions" som Day 1 mer eller mindre plankat rakt av från Left 4 Dead-spelen. Här handlar det om att överleva tillsammans med tre andra spelare mot horder av anstormande zombies. Lite som i Zombies-läget i Call of Duty: Black Ops, fast med möjligheten att sakta ned tiden samt skjuta av väl valda kroppsdelar.

Rent visuellt är F.E.A.R. 3 ett av de fulaste actionspelen på mycket längre. Ibland till och med fulare än Duke Nukem Forever (faktiskt!). Vissa av fienderna är förvisso väldesignade och ganska coola (de armerade supersoldaterna med hockeymasker rockar, till exempel) men spelvärlden är hopplöst tjatig och förutsägbar rent designmässigt och bedrövligt fult belyst av en grafikmotor som bevisligen sprungits ifrån för länge sedan.

F.E.A.R. 3
Vissa av fienderna är apcoolt designade (ovan). Andra är det inte (bild 39).

Singleplayeräventyret i F.E.A.R. 3 är inte dåligt. Inte alls. Men det är enformigt, generiskt och opersonligt på ett sätt som det första spelet i serien aldrig var. Skrämselmomenten fungerar inte alls, bandesignen påminner om actionspel från tidigt 2000-tal och grafiken är blek, som bäst. Istället är det multiplayerdelen som räddar betyget, för även om samtliga spellägen setts förut i spel som Call of Duty: World at War och framförallt Left 4 Dead så är de smart utformade med en personlig touch.

F.E.A.R. 3
Här kommer mamma. Hon åker rulltrappa.

För att spelserien ska kunna överleva krävs det dock att Monolith tar över stafettpinnen igen, och bygger storyn kring någon annan än den där förbannade ungen samt licensierar en modern grafikteknologi med en editor som tillåter en mer vidsträckt och mindre inrutad bandesign.

(Samtliga av bilderna är tagna från Xbox 360-versionen).

06 Gamereactor Sverige
6 / 10
+
Härliga multiplayerlägen, skapligt röstskådespeleri, bra miljövariation, stabil spelkontroll, skaplig co-op
-
Tråkig bandesign, enformiga eldstrider, slöa standardvapen, inte ett dugg läskigt
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

En andra åsikt

Jesper Karlsson
Att kunna spela igenom kampanjen med en kompis (eller som i det här fallet; en skjutglad chefredaktör) är lite av räddningen för det här spelet. För medan eldstriderna i sig skulle kunna vara plockade direkt från det föregående spelet och bandesignen från ett 1990-talsspel, är co-op-möjligheterna tillräckligt bra för att jag ska belöna F.E.A.R. 3 med samma betyg som vi gav till F.E.A.R. 2. 7/10

Medlemsrecensioner

  • tengel
    Första F.E.A.R.-spelet var fenomenalt. Jag älskade den smygande skräcken, "incoming unknown origin"-prasslet på komradion och den lilla... 7/10
  • killermm
    F.E.A.R 3 var en besvikelse om man jämför med ettan för mig men det fanns några roliga delar också men skulle velat ha mer av Fear 3. Ibland var... 6/10
  • Simon Eriksson
    F.E.A.R. 3 - Playstation 3 När Day 1 Studios tar över rollen som berättare efter Monolith dränker de sedvanligt väggarna i litervis av blod och... 6/10

Relaterade texter

F.E.A.R. 3Score

F.E.A.R. 3

RECENSION. Skrivet av Petter Hegevall

Singleplayer-baserad actionskräck har blivit ultraköttig co-op-fest proppad med monster, familjetrubbel och slow motion

9
Vinn Samlarutgåva av F.E.A.R. 3

Vinn Samlarutgåva av F.E.A.R. 3

NYHET. Skrivet av Redaktionen

Warner har varit trevliga nog att skicka oss en bunt samlarutgåvor av F.E.A.R. 3. Du kan nu vinna en av dem genom att visa upp dina skills i spelkunskap i vår skräcktävling:



Loading next content