Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português / Français
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
FacebookFacebook
recension

The Legend of Zelda: Tri Force Heroes

Efter att ha hårdtestat det nya Zelda-spelet har Jerrys förutfattade meningar om Links senaste 3DS-äventyr blivit krossade.

Detta är en annons:

När jag först såg E3-trailern för The Legend of Zelda: Tri Force Heroes i somras, förstod jag inte alls hur regissören Hiromata Shikata kunde verka så exalterad över spelets huvudingrediens: att stapla tre olikfärgade Link på varandras axlar för att på så sätt kunna lösa de olika pusslen. Det kan väl knappast vara särskilt kul? Tji fick jag, för efter att ha tillbringat de senaste två veckorna med spelet, kan jag säga att jag faktiskt gillar den nya spelmekaniken.

Detta är en annons:

Premissen har vi hört cirka tio miljoner gånger förut, inte minst när det gäller Nintendo och då framför allt Zelda-sagan. Prinsessan är tillfångatagen och det är upp till Link att rädda henne. Men i Tri Force Heroes är det en historia med modifikation, eftersom prinsessan ifråga inte heter Zelda utan istället Styla, och hennes hemland är inte Hyrule utan Hytopia. Styla är, som namnet antyder, en modemedveten tös och hennes passion för snygga kläder genomsyrar hela landet, där det enda som folket tycks bry sig om är kläderna de har på sig.

The Legend of Zelda: Tri Force Heroes
Som vanligt börjar Links äventyr i skogen. Denna gång har han med sig två kopior av sig själv. Eftersom jag har lirat spelet ensam inför recensionen, har de två Link jag inte kontrollerat stått fullständigt stilla medan jag styr den tredje. Med ett tryck på touchskärmen kan jag växla fritt mellan hjältarna i trion.

Något fruktansvärt har dock inträffat, eftersom häxan från Drablands - området som omringar Hytopia - en dag gav Styla en present som innehöll en förbannelse. Vips blev prinsessan täckt från topp till tå i bruna, fula kläder. På grund av hennes fåfänga stänger hon därmed in sig i sitt slott och vägrar komma ut, varpå kungen utlyser en allmän vädjan om att tre hjältar med tjocka polisonger, mittbena och spetsiga öron (någon som Link med andra ord) ska ta hand om ohyran som finns i Drablands, övervinna häxan och således göra att förbannelsen över Styla bryts. Detta så att prinsessan återigen ska kunna bli sitt vackra jag och Hytopias invånare återigen vågar bära snygga plagg...

Till skillnad från Ocarina of Time, Twilight Princess och nu senast A Link Between Worlds, känner jag mig inte det minsta intresserad av Tri Force Heroes billiga berättelse. Den känns bara som en otroligt framkrystad ursäkt för att jag och mina två medspelare ska ha något att kämpa för, men kom igen: mitt uppdrag är i grund och botten alltså att rädda en ytlig prinsessa från sina fula kläder, så att det ska kännas bra för invånarna i det modebesatta Hytopia att bära sina fina skrudar igen? Nja, då tar jag hellre blåsinstrumentet från 1998...

The Legend of Zelda: Tri Force Heroes
Alla som har spelat A Link Between Worlds kommer genast känna igen spelkontrollen. Den är nästan identisk med föregångaren och fungerar suveränt även i Tri Force Heroes.

När jag ser förbi den värdelösa handlingen, upptäcker jag dock att Tri Force Heroes är förvånansvärt underhållande. Totempålen som fick sådant fokus på E3, visar sig snart vara en trevlig nyhet. Att stapla de tre Link-figurerna för att kunna lösa pussel och slakta fiender på olika höjder, känns som ett fräscht koncept på samma vis som hur det var att plötsligt kunna smälta in i väggen i A Link Between Worlds. På tal om föregångaren, är Tri Force Heroes en regelrätt kopia både när det gäller grafiken och spelmekaniken. Skillnaden är förstås att Tri Force Heroes erbjuder ett välgjort flerspelarläge och att väggkrypandet är utbytt mot tre stycken Link som måste klättra på varandra för att lösa pussel och ta sig vidare till nästa bana. Men i övrigt är spelen väldigt lika, både när det gäller styrning, fiendedesign och grafik.

Egentligen är det tänkt att spelet ska avnjutas i vänners sällskap, men eftersom jag har fått en förhandsutgåva att recensera har jag endast kunna testa singleplayerdelen. Men spelet kräver ändå att det är en trio på varje bana, och innan jag ger mig av mot Drablands väcks mina två vapendragare. Eller, de blir snarare aktiverade. De väcks inte förrän jag med ett tryck på touchskärmen byter till den Link jag för tillfället vill kontrollera. Det går bara att styra en av hjältarna i taget, medan de andra två står orörliga på sina platser. Att mina doppels (namnet på de dockliknande Link-kopiorna) står stilla och inte tar någon skada när jag inte kontrollerar dem, är livsviktigt för att jag överhuvudtaget ska kunna överleva när fienderna blir många och jag endast tillåts styra en av figurerna.

The Legend of Zelda: Tri Force Heroes
Miljövariationen är stor i The Legend of Zelda: Tri Force Heroes och varje bana känns unik, med fiffiga pussel och klockrent 3D-djup.

Drablands består av åtta huvudområden med totalt 32 banor, där varje bana är uppdelad i fyra delnivåer. I den första nivån av en bana, utrustas jag och mina två kompanjoner med olika föremål som sedan kommer hänga med ända till banans slutboss är besegrad. Här finns klassiska redskap som pilbågen, vattenhöjaren och gripklon, men även nyare manicker såsom vindskjutaren dyker snart upp. Alla föremål fungerar utmärkt för att lösa pusslen och tillfredsställelsen när jag klarar en nivå är om möjligt ännu större än i A Link Between Worlds, eftersom jag har klurat ur vad hela tre olika Link ska ta sig an och var deras respektive föremål ska användas.

Jag saknar inte alls valfriheten från de tidigare Zelda-spelen, utan det känns faktiskt bara mer fokuserat att låta spelaren använda de tre specifika föremål som presenteras i början av en bana; detta istället för att, som i tidigare Zelda-titlar, ha en hel arsenal av meningslösa vapen till sitt förfogande. För när det gäller Zelda brukar ett visst föremål ändå bara användas i en specifik grotta, vilket gör att Tri Force Heroes variant känns mer genomtänkt. När jag plockar upp bumerangen på en bana, vet jag att den kommer komma till nytta alldeles strax.

The Legend of Zelda: Tri Force Heroes
The Legend of Zelda: Tri Force Heroes
Detta är en annons: