Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português / Français
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
FacebookFacebook
recension

Halo 5: Guardians

Nästa kapitel i sagan om ringvärlden har nått Xbox One. Mathias har satt betyg på den största spelmässiga revolutionen i seriens historia...

Aska och sot har fyllt skyarna. Det som återstår av himlen är en vild storm som varat i åratal, och solens strålar försöker tränga sig genom dess tjocka moln. Under himlavalvet sträcker sig en gränslös ödemark. Jorden är kal och hård - den är gjord av glas. Det knastrar lätt under mina fötter när jag vandrar längst bergsstigen. Nedanför mig fanns en gång en vacker sjö, men den ångade bort när planeten bombarderades av kokande plasma. Detta är Meridian, en av mänsklighetens yttre kolonivärldar. Kriget är slut sedan länge, och nu kan vi äntligen återuppbygga allt det vi förlorade. Enorma maskiner blockerar horisonten. Deras uppgift är att bryta sönder och smälta den glasade jordskorpan.

Människorna som bodde här gör allt de kan för att rädda det som en gång var deras hem. Överlevarna har förlorat allt, och de skyller sina förluster på mig och mina vänner. Jag går bland dem nu, bland de civila, men blir bespottad. Jag har fått se en ny sida av konflikten. Är vi, de oövervinnerliga spartankrigarna, verkligen de hjältar som propagandan fått oss att framstå som? Plötsligt börjar marken skaka. De civila drabbas av panik. Jag ser hur byggnader rasar ihop, jag hör skrik och gråt. Marken där sjön en gång vilat kollapsar, och ur avgrunden reser sig ett kolossalt metallmonster - en mytomspunnen varelse som gäckat Halo-nörden inuti mig i flera års tid. Frågorna ska äntligen besvaras. Halo 5: Guardians är äntligen här.

Halo 5: Guardians
Välkommen till Meridian, en av tusentals sönderglasade människovärldar. Det är här som ett uråldrigt artefakt ligger gömt som kommer förändra galaxen för alltid.
Detta är en annons:

Meridian är dock bara en av många fjärran världar vi får besöka under vårt letande efter svar. 343 Industries, det skräddarsydda drömteam som fick i uppgift att föra vidare Bungies arv, är väl medvetna om hur fina dessa miljöer är. Vid vissa tillfällen under kampanjen gör Halo 5: Guardians nämligen någonting som inget annat Halo-spel tidigare gjort: det stannar upp. Du rör dig inte längre framåt. Du kan om du vill, men det vore att kämpa emot. Det vore att missa hela poängen. Istället är det fritt fram för dig och dina tre kompanjoner - antingen tre datorstyrda karaktärer eller tre vänner över Xbox Live - att utforska dessa öppna miljöer och lära dig mer om din omgivning.

Detta är en annons:

Det kommer väl inte som någon större överraskning, men Master Chief och den majestätiska ringvärlden har aldrig sett bättre ut än nu. Detta är första gången ett nytt Halo-spel släpps till Xbox One, och redan när spelet utannonserades för två sedan meddelade 343 att man skulle låsa spelets bildskärmsuppdatering vid 60 bilder i sekunden. Helt utan undantag. Detta har man åstadkommit genom att använda en dynamisk upplösning, vilket innebär att grafiken blir lite, lite sämre när det sker mycket på skärmen istället för att bilden ska börja hacka och frysa. I stridens hetta av intensivt tunnelseende är hur många pixlar som renderas på skärmen det sista man tänker på, så 60 bilder per sekund är någonting vi välkomnar med öppna armar.

Halo 5: GuardiansHalo 5: Guardians
Två grupper hjältar, som två sidor av ett mynt. Konfrontationen mellan Master Chief och Jameson Locke har stått i centrum av marknadsföringen av spelet, men är underligt nog inte lika viktig i själva spelet.

Halo flyter nu på bättre än det någonsin gjort förr, och det blir svårt att gå tillbaka till tidigare delar efter detta. Tekniken hade dock inte spelat någon roll om det inte vore för den fantastiska designen. 343 Industries visade vad de gick för i Halo 4, med dess fantasirika miljöer, ljussättning och atmosfär - och den här gången är det om möjligt ännu bättre. De fantastiska platserna i Halo 5: Guardians är slående vackra och varierade.

Ena stunden går jag genom en smutsig gränd på Meridian, och ser hur det flimrande neonljuset från ovan speglas i vattenpölarna jag traskar genom. Därefter skiner en varm sol på mig, när jag ombord min Ghost viner genom en sandstorm på Eliternas hemplanet Sanghelios, bland uråldriga tempel och fördärvade stridsfält. Mot slutet av min runt åtta timmar långa resa, tittar tusentals stjärnor ner på mig från en främmande himmel. Medan jag ser upp mot dem vandrar jag genom en skog så utomjordisk att jag känner mig underlig till mods. Det är ofta dystert och lågmält, men alltid vackert.

Halo 5: Guardians
Det har inte tillkommit så många nya vapen i Halo Halo 5: Guardians, men många klassiker återvänder och de flesta har fått genomgå en hel del välkomna uppgraderingar.

Halo 5: Guardians är ett mörkare kapitel än vad vi är vana vid. Saker och ting är inte så simpla som de en gång var. Det är inte längre mänskligheten mot covenanten, det är Master Chief och hans Blue Team mot Jameson Locke och hans Fireteam Osiris. Locke lärde vi känna för ett år sedan i miniserien Halo: Nightfall, och här får han i uppdrag av de förenta nationernas rymdorder att leta rätt på John-117, Master Chief, som trotsat en direkt order. John har nämligen lämnat militären för att försöka besvara frågor som Halo-fans ställt sig i tre års tid nu.

Halo 5 bjuder på några rejält oväntade twister, från början till slut, så ju mindre du vet om storyn desto bättre. Låt mig dock bara säga att det slutar lite... tvärt... Om du minns kontroversen kring Halo 2 för cirka tio år sedan så vet du vad som väntar dig här. En sak är åtminstone säker; ingenting kommer någonsin vara sig likt i detta universum, och min hype inför Halo 6 har redan börjat... Förhoppningsvis behöver vi inte vänta ytterligare tre år, för 343 Industries har sagt att deras planerade Reclaimer Trilogy (Halo 4, 5 och 6) växt till någonting större. Kanske nästa kapitel är närmre än vi tror? Det får tiden utvisa.

Halo 5: Guardians
Detta är en Kraken, covenantens ess i rockärmen. Ungefär som Scaraben i Halo 3, fast den kan flyga. Och ja, självklart är det ditt uppdrag att ta dig ombord och förstöra den i ett ytterst episkt kampanjuppdrag.

Det är som vanligt mycket mytologi hålla koll på i Halo 5: Guardians. Spelet är en direkt uppföljare till händelserna i Halo 4, där den uråldriga Forerunner-rasen återvände för att utrota mänskligheten. Men medan 343:s debutspel från 2012 bjöd på en väldigt personlig story om relationen mellan Master Chief och Cortana, handlar Halo 5 om en konflikt på mycket större skala. Det finns totalt åtta spelbara karaktärer i spelet, och ett antal fanfavoriter från tidigare delar återvänder för första gången på många år. Det är riktigt kul att se hur deras egna äventyr börjar vävas samman på nytt.

Är det något negativt som ska sägas om kampanjen i Halo 5 så är det dock hur pass lite vi får se av Master Chief. Han och Locke har marknadsförts som jämlikar, men räkna med att spendera mycket mer tid med Locke än John. Detta kanske inte är så konstigt när man tänker efter, då utvecklarna trots allt försöker introducera en helt ny huvudkaraktär cirka 15 år in i spelserien. Uppfriskande nog kunde Locke och Johns personligheter inte skilja sig mer, och de bästa ögonblicken i kampanjen är när de båda ställs öga mot öga.

Halo 5: Guardians
Ett skepp kommer lastat med en ett ton tung spartan, rätt i nyllet. Det nya rörelseschemat i Halo 5: Guardians får en att känna sig som en superhjälte.

Locke och han spartaner, Tanaka, Vale och självaste Buck (från Halo 3: ODST) är alla spelbara här. När man väl får bekanta sig med Master Chief får man istället sällskap av ett återförenat Blue Team - den legendariska gruppen supersoldater bestående av den starke Fred-104, den blixtsnabba Kelly-087 och krypskytten Linda-058. Dessa karaktärer växte upp tillsammans och är kända för alla som läst böckerna, och att se dem för första gången i spelbar form är riktigt mäktigt. Däremot så är detta fortfarande sagan om Master Chief, så de andra spartanerna sitter för det mesta i baksätet och låter honom sköta snacket.

Fyra vänner kan således ta sig genom hela äventyret tillsammans över Xbox Live, men tyvärr är lokal co-op på samma konsol inte längre någon möjlighet. Detta är något som helst enkelt prioriterades bort under utvecklingen för att möjliggöra den låsta bildskärmsuppdateringen. Det är beklagligt men inte direkt någonting man bör stirra sig blind på med tanke på den utveckling som vår spelindustri tagit på senare år.

Halo 5: Guardians
Fred, Linda, Kelly och John lärde känna varandra i bokform redan år 2001 när Halo: The Fall of Reach släpptes. Spelare som inte engagerat sig i seriens utökade universum har en animerad version av romanen att se som idag släpps över Halo Channel.

Är man en ensamvarg går det självklart utmärkt att spela själv också. Då styrs de tre övriga gruppmedlemmarna av datorn, som imponerande nog lyckas göra ett bra jobb. Med D-paden kan man ge dem kommandon, som att plocka upp ett specifikt vapen, hoppa in i fordon, fokusera sina attacker på en viss fiende eller springa till en viss plats. Detta är extremt viktigt om man vill skapa ett bakhåll på de högre svårighetsgraderna, och du kan även be dem komma och hjälpa dig upp om du faller i strid, ett koncept som är helt nytt för Halo som spelserie.

Det är inte någon större revolution dock, det är fortfarande Halo vi snackar om här. Systemet fungerar riktigt bra och går väl ihop med seriens sandlåda av vapen, fordon och fiender. Utomjordiska hot som vi alla borde vara bekanta med nu återvänder här än en gång. Att smyga sig upp på en grupp Covenanter och inleda sin attack genom att avrätta en Jackal bakifrån, för att sedan kasta en plasmagranat i ansiktet på en Elite, och till sist prickskjuta alla Grunts som överlevde smällen, är lika roligt idag som det var för 15 år sedan.

Halo 5: Guardians
Säg hej till Warden Eternal, troligen en av de svåraste fienderna i Halos historia. Han kommer inte bara göra ditt liv surt i kampanjen, utan även i Warzone-spelläget.

Halos stridspussel, det där legendariska samspelet mellan närstrid, granat, skjutvapen och alla olika fiendetyper, är en välkänd formel som både Bungie och 343 fulländat i sina spel. Halo 5: Guardians är inget undantag på den fronten, däremot anser jag personligen är att det nu är dags för 343 hitta någonting nytt att skjuta på. Inte nödvändigtvis för att det börjar bli tråkigt att slakta Covenanter, utan snarare av storymässiga skäl - och det är som du kanske vet precis vad de gjort.

Halo 4 introducerade som bekant de artificiella metallbestarna Prometheans som fiender. De är såklart tillbaka i Halo 5, och denna gång är de mycket roligare att slåss mot. De stora, skräckinjagande Promethean Knights är farligare än någonsin, och det är kul att prickskjuta deras svaga punkt på ryggen och se dem förlora delar av sin rustning tills det inte längre finns någonting kvar av dem och de löses upp i tomma intet. Här finns även en ny typ av fiende kallad Soldier, en mindre men snabbare robot som teleporterar runt sig som en galning på stridsfältet, samt en bossliknande figur som är en mardröm på svårhetsgraden Legendary.

Halo 5: Guardians
Sanghelios, Eliternas hemvärld och Covenanternas sista försvar. Förhoppningsvis är detta det sista vi ser av dem som fiender, så att de kan göra plats åt någonting nytt och fräsch i framtida spel.

Promethean-baserade vapen som den ökänt obalanserade Boltshoten och den urusla Supresson fungerar förövrigt helt annorlunda nu än i föregångaren, och deras nya granat är en personlig favorit. Den lämnar nämligen überdödliga partiklar i luften efter detonation, som kan täcka en dörröppning eller läggas på flaggan i Capture the Flag så att ingen går i närheten av den. Sammanfattningsvis känns det som att hela Promethean-delen av Halo-sandlådan balanserats och jag skulle inte ha något emot om de tog över som huvudskurkar i Halo-serien.

Den här gången dyker även Prometheans (och Covenanter för den delen) upp i spelets multiplayerkompontent. En av de stora nyheterna stavas Warzone, ett spelläge som är något av en hybrid mellan Firefight från Halo 3: ODST och Invasion från Halo: Reach. Här möts två lag, med rekordmånga 12 spelare på vardera sida. Vid lansering finns endast tre spelbara banor i Warzone, men dessa är de största banorna i Halos historia. En av dem är inspirerad av det klassiska kampanjuppdraget Silent Cartographer från Halo: Combat Evolved, där Master Chief får storma en strand och sedan utforska en mystisk ö. I Warzone får de båda lagen först städa upp på varsin strand ockuperad av datorstyrda Covenants, och sedan kämpa mot varandra samtidigt som de försöker ta kontroll över tre olika baser på kartan.

Halo 5: Guardians
Promethean-soldaterna känns som den saknade länken. De är roliga att strida mot och kompletterar övriga Promethean-raser väl.

Under tiden som denna dragkamp pågår dyker unika fiender upp på för att röra om i grytan. Man kan få sällskap av en grupp med Elites, en aggressiv Wraith eller en stor, stygg bosskaraktär. Den som fäller en boss tjänar ihop en massa poäng till sitt lag, och det lag som först når 1000 poäng vinner matcherna. Vill man visa vilka det är som bestämmer kan man dock ta över alla tre punkter på banan för att öppna upp motståndarlagets hembas, och sedan förstöra deras reaktorkärna.

Detta är ett helt nytt sätt att spela Halo på. Det tar cirka 30 minuter att spela en Warzone-match, och ingen omgång är den andra lik tack vare allt fordonsbaserat kaos och alla slumpmässiga händelser som triggas allt eftersom tider går. Det händer oerhört mycket på skärmen under hela tiden, och över hela banan dessutom. Hoppar man in i en match helt själv kan det lätt bli överväldigande, men spelar man tillsammans med en grupp vänner resulterar Warzone ofta i några av de största och minnesvärda striderna i Halos multiplayerhistoria.

Halo 5: Guardians
Multiplayerbanorna demonstrerar 343:s förmåga att skapa unika, utomjordiska och vackra spelvärldar. Här ser vi den Silent Cartografer-inspirerade Warzone-banan, och en annan favorit är Regret. Jag får gåshud varje gång jag vandrar genom det atmosfäriska träsket, och ser hur moder natur omslutit sig kring den kraschlandade rymdkryssaren.

Spelläget är en naturlig utveckling av den klassiska spellistan Big Team Battle, men när det blir lite väl kaotiskt för min smak saknar jag banor som Valhalla, Blood Gulch och Spire från tidigare delar. De banorna var också stora, men fortfarande små nog för att ett välkoordinerat lag skulle kunna kontrollera hela spelfältet. Vid lanseringen av Halo 5: Guardians finns inga Big Team-banor i överhuvudtaget, men dessa ska släppas (gratis) via en framtida uppdatering, vilket är väldigt goda nyheter.

Halo 5: Guardians
Halo 5: Guardians
Halo 5: Guardians
Halo 5: Guardians
Halo 5: Guardians
Halo 5: Guardians
Halo 5: Guardians
Halo 5: GuardiansHalo 5: Guardians
Detta är en annons: