Att ta sig an uppgiften att utveckla rebooten av en tjugoårig spelserie, som dessutom varierat kraftigt mellan flera olika stilar genom åren, kan inte vara en lätt börda, men det är precis vad svenska Ghost Games sysslat med de under utvecklingen av Need for Speed. Jag har under de senaste dagarna begett mig till Ventura Bay, där jag har byggt, trimmat och tävlat runt i mina bilar, allt för att se hur pass väl Ghost Games lyckats med sitt arbete.
Det har säkert funnits många svåra val som behövts göras under utvecklingen, men det fanns nog inget som var lika viktigt som att bestämma hur själva bilkörandet skulle kännas. Skulle man återgå till de tidigaste delarnas mer arkadliknande körstil, eller skulle fokus ligga på driftande som i de senaste delarna i serien? I slutändan så var nog Ghost Games lösning väldigt enkel, varför inte ha med båda. Snabbt och smidigt kan jag med några justeringar av olika mätare ändra däcktryck, bromsstyrka och en massa andra saker och på så vis själv avgöra hur min bil ska bete sig på vägen.
En av de viktigaste sakerna i Need for Speed är just förmågan för spelaren att själv få anpassa så mycket som möjligt hos sina bilar. Allt från utseende till val av bromsar, avgassystem och däcktyp går att anpassa efter egen smak. Tyvärr är urvalet av bilar något begränsat, men däremot kan du göra otroligt mycket med de som finns på plats. Vill du köra runt i en fabriksny Lamborghini så går det, men om du skulle föredra att ta en gammal Volvo och förvandla den till en fartmaskin på tusen hästar, så går det också.
Överlag är spelkontrollen lika smidig som intuitiv, och beroende på hur du har ställt in alla val på din bil, så kan spelkontrollen verkligen kännas annorlunda. Om du lirat större delen av spelet med en bil inställd på perfekt väggrepp och sedan går över till en som är byggd för drifting så kan det ibland kännas snudd på ospelbart. Men när man väl lärt sig att hantera spelkontrollen för de olika typer av inställningar man kan ha på sina bilar, är det verkligen underbart att dra fram längs stadens gator och flyga runt kurvorna uppe i bergen.
Bilarna känns ordentligt tunga och robusta när jag stampar ner foten på gasen. Efter att ha bemästrat alla olika körstilar får jag känslan av att om något går fel - så beror det bara på mig. Jag bromsade för sent, slet inte tillräckligt mycket i ratten eller gasade för lite. Man behöver kort sagt inte oroa sig för att bilen plötsligt ska få frispel och flyga in i en vägg. Och märker du att något inte riktigt stämde i senaste loppet, är det ju bara att ta bilen till verkstaden och experimentera med inställningarna.
Ett irritationsmoment de flesta kommer att stöta på under sin tid i Ventura Bay är däremot alla andra trafikanter. Att få sitt perfekta lopp abrupt avbruten av en söndagsbilist som fått för sig att hamna precis i vägen, kan få de lugnaste av spelare att vilja slänga handkontrollen i väggen. Även den artificiella intelligensen i tävlingarna kan vara stundtals galen. Extra irriterande är det under loppen där det ska samarbetas i drift-tåg och se till att ligga så nära alla andra som möjligt. När datorn då plötsligt får för sig att det hela går ut på att preja av alla andra från vägen, blir hela loppet meningslöst. Ventura Bay har även en poliskår som har den fula ovanan att aldrig finnas tillgänglig när man behöver dem, men lyckas däremot alltid dyka upp när man som minst anar det.
Några av de svårare uppdragen i spelet råkar vara de där man behöver fly från polisen så länge det bara går och därigenom bygga upp så höga böter som möjligt. Inte för att polisen skulle vara extremt bra förare eller för att de lyckas stänga in en med barrikader och spikmattor, problemet är istället att det allt för ofta är direkt svårt att hitta en polisbil att reta upp när jag verkligen behöver dem.
Att leta upp olika lopp i staden Ventura Bay är annars smidigt, du kan dessutom utmana andra spelare på spontana tävlingar om du råkar träffa dem på stadens gator. Om jag inte skulle känna för att köra igenom hela staden för att komma till ett specifikt race, så finns det som tur är en fast travel-funktion i spelet som tar mig direkt till de lopp jag är ute efter.
Det är stor variation på alla de tävlingar man kan ta del av i Need for Speed. Allt från gamla hederliga "först i mål"-lopp till tävlingar till att få högsta poäng i drift-tåg med ett gäng andra bilar bara hårsmånen från varandra. Det finns helt enkelt massor för spelaren att göra i Ventura Bay, och skulle du till sist tröttna på att tävla i med bilar finns det även en del samlarobjekt utspridda i staden. Samlarobjekten är inte allt för svåra att hitta, det rör sig om att göra "donuts" på vissa platser, hitta utkikspunkter för en fin vy på staden samt leta bildelar.
Alla tävlingar och lopp du genomför ger pengar och Rep, beroende på hur bra du lyckas. Pengarnas funktion i spelet är bara att användas till att köpa nya bilar och bildelar och Rep, som i stort sett bara är spelets version av erfarenhetspoäng, låter dig gå upp i nivå och låsa upp fler bildelar.
Spelets innehåll är uppdelat i fem olika kategorier som representerar olika delar av bilkulturen via lika många karaktärer. Spike är fartdåren som bara är ute efter hastighet, Manu vill bli den nya kungen av drifiting, Amys mål är att bygga den perfekta street racern, Robyn vill bara hänga och köra runt med sina vänner och Travis är ute efter adrenalinkicken man får av att jagas av polisen i höga hastigheter. Alla dessa kategorier har även verkliga personer, "ikoner", som en sorts bossar, för att bli den ultimata ikonen i bilvärlden måste man besegra alla de andra ikonerna på deras hemmaplan. En av "bossarna" är till exempel drifting-mästaren Ken Block.
Dessa fem karaktärer tar mig genom spelets handling, som i stort sett bara går ut på att imponera på de ovan nämnda ikonerna. All handling förmedlas genom telefonsamtal och förinspelade filmklipp med verkliga skådespelare för att ge det hela ett fäste i verkligheten. Det är ett gäng underhållande karaktärer man stöter på under sin tid i Ventura Bay, men tyvärr så lyckas de inte rädda handlingen, som inte är mycket att hänga i granen, det är bara ett gäng lama ursäkter för att få ut en på gatorna igen. Något som filmklippen däremot lyckas med är att näst intill sömlöst blanda verkliga skådespelare med datoranimerade bilar, och det ger det hela det lilla extra när man ser bilen man själv designat i bakgrunden.
Nu är jag ju ingen expert på hur gaturacers beter sig i verkligheten och hur hela den kulturen faktiskt är, men man får under spelets gång iallafall känslan av att den inblick man får Ventura Bays undre värld av biltokar faktiskt skulle kunna baseras på verkligheten, men deras liv verkar vara extremt tråkiga när de inte sitter bakom ratten på något vrålåk.
Att bygga upp Ventura Bay är något Ghost Games lyckats med väldigt bra. Det känns som en riktig stad. Övergången från stadskärnan till industriområden till serpentinvägar i bergen är en naturlig sådan, man får aldrig känslan av att världen bara vore ett kollage av vägsträckor som behövts för specifika lopp. När man väl spenderat ett tag i staden är det också rätt lätt att hitta fram på stadens alla gator.
Den bild av staden som spelet målar upp är riktigt snygg, som det mesta annan grafik i spelet. Gatlyktorna lyser stämningsfullt upp den permanenta natten som ligger över staden. Men nu är ju inte själva staden den viktigaste delen i spelet - det är ju såklart bilarna - och de ser verkligen bra ut. Jag har suttit i timmar och stirrat på bilen i verkstaden och funderat på vilka däck och fälgar som skulle passa bästa på just denna kärra. Det är nästan förargande att designa sin bil in i de minsta detaljerna, samtidigt vetandes att jag förmodligen aldrig kommer sitta bakom ratten till min drömbil, när den ser så verklig ut på skärmen.
Frostbite-motorn, som EA nu använder i de flesta av sina storspel, får nog verkligen spänna sina muskler för att visa upp allt i full prakt. Det är oerhört detaljerat, ända ner till saker som regndroppar som rinner längs bilen och färg som skrapats av efter några misslyckade drifts. Vi får även med lite av Frostbite-motorns signum i förstörbara miljöer i form av lyktstolpar, staket och lite annat bråte. Kolossalt snyggt, helt enkelt
Även ljudbilden är otroligt detaljerad. Allt från hur motorn ryter när jag drar fram i ett par hundra kilometer i timmen och däckens skri under handbromssvängar, ner till ljudet från växellådan och väsandet av lustgasen när jag trycker på boosten låter som man förväntar sig att det ska. Om jag blundar och bara lyssnar på spelet så skulle man kunna tro att jag faktiskt satt bakom ratten på ett vrålåk.
Need for Speed är ett mycket underhållande spel och tekniskt väldigt kompetent. Som tur är handlingen, som sällan är viktig i racingspel, spelets svagaste punkt. Resten är lyckas väldigt bra med sitt mål att vara ett underhållande racingspel. Djupet med alla anpassningsmöjligheter låter mig verkligen finjustera bilarna efter tycke. Är du ute efter att ta en sväng runt gatorna i en toktrimmad Volvo, dra runt i bergen med skrytiga neonfärgade Ferraris, eller bara vill ta och designa din drömbil, så finns allt man kan önska sig i Need for Speed.