Star Fox 64 3D

Weeoo, weeoo. Gåshuden är på gång. Fox McCloud, Peppy Hare, Slippy Toad och alltid lika bistre Falco Lombardi hör larmet och kommer direkt kutande till sina Arwings. Likt en effektiv brandkårsutryckning är de snabbt i rymden och redo att ta upp kampen med Andross som löpt amok i Lylat-systemet. Själv sitter jag bara och ler som ett fån med nostalgiflaggan hissad i topp. Redan här står det klart att Star Fox 64 3D kommer att leva upp till sin tokklassiska förlaga. Och mer därtill.

Man behöver inte spela många sekunder för att inse att Star Fox 64 3D med råge det snyggaste Nintendo 3DS-spelet hittills. Varenda millimeter av spelet har gjorts om och kantiga polygonmodeller och smetiga texturer har kastats ut till förmån för modern grafik. I synnerhet haven och explosioner är synnerligen läckra, och 3D-effekterna sitter som en smäck utan att spelet någonsin tappar i bilduppdatering. Ett imponerande arbete och en uppvisning i hur en riktig remake ska se ut.

För den som oroar sig för att allt detta skulle ha skett på bekostnad av originalets charm kan jag lugnt meddela att detta känns precis lika charmigt som Lylat Wars, och musiken är dessutom bättre än någonsin. Kort sagt, har du saknat ett spel för att verkligen demonstrera vad Nintendo 3DS går för så är det Star Fox 64 3D du ska satsa på.

Redan på Corneria känner jag att de gamla Star Fox-takterna sitter i när våg efter våg av fiender anfaller med vild frenesi. Överallt finns smala passager, valv och andra utrymmen att flyga igenom om man känner för att leta hemligheter. Tack vare den tredimensionella grafiken är det verkligen smidigare än någonsin att se om man ligger på rätt ställe i förhållande till omgivningarna. Något som kommer ännu mer till pass när jag sedan ska flyga igenom asteroiderna på bana två i hopp om att få dänga bossen Radgar.

Det är just sådana gånger jag tycker Nintendo 3DS kommer mest till sin rätt, när 3D-effekterna tillför något till spelet och inte bara är en flashig grej som ger mild huvudvärk. Tyvärr finns det lite migräninslag även i detta spel, för den som väljer att spela med den inbyggda gyron. Jag måste medge att McClouds Arwing svarar fantastiskt fint på mina rörelser, men man måste helt stänga av 3D-effekterna om man vill spela såhär eftersom man annars tappar fokuset och blir illamående.

Faktum är att jag tack vare all omgjord grafik och teknik till och med kan uppskatta att ratta omkring i åbäket Landmaster på markbanorna. Blue-Marine som alltid varit lite av en favorit är också roligare att köra och man vill bara brista ut i "havet är djupt" medan man tuktar fiender där nere på djupet.

Till skillnad från i Lylat Wars står det mig fritt att välja vilken väg jag vill ta genom Lylat-systemet i jakten på Andross. Konservativ gubbe som jag är väljer jag dock att först spela igenom den lätta sträckningen. När jag väl är klar med den den finns som vanligt mer utmanande vägar att välja med helt unika banor. Ett underbart sätt att utforma svårighetsgrad som Star Fox-serien fortfarande är ganska ensam om och som ger en väldig hållbarhet eftersom det tål att spelas igenom flera gånger.

En annan orsak till det är Score Attack, ett nytt spelläge där jag förväntas få så mycket poäng som möjligt från en given bana. Innan man hittat den bästa linjen och verkligen finslipat reflexerna och fått en highscore man är nöjd med, har man plöjt ned kriminellt mycket tid i Star Fox 64 3D. Det går även att spara frekvent, vilket gör det mer portabelt än tidigare och perfekt för kortare spelstunder.

En av de roligaste sakerna med Star Fox 64 var möjligheten att spela multiplayer, även den finns bevarad här och med bara en kassett kan man använda Download Play-läget för att rymdkriga på fyra personer. Flera spellägen står till förfogande och det finns till och med lite nya föremål som osynlighet att använda sig av. Dessa går dock att stänga av för puritaner som vill uppleva Lylat Wars som det en gång var. Dessutom kan man med kamerans hjälp se sina motståndare medan man spelar, en kul grej som tillför mer än man tror.

Av oklar anledning har Nintendo dock helt slopat det utlovade onlineläget man visat tidigare. Något jag själv sörjer och att lyckas skramla ihop tre polare för lite rymdbataljer var sannerligen inte det lättaste. Att inte ha onlinestöd för ett så roligt spelläge känns som en rejäl begränsning av livslängden för Star Fox 64 3D som ju även hade kunnat fungera som ett perfekt demonstrationsspel för onlinestöd till Nintendo 3DS.

Star Fox 64 3D är kort sagt en härlig nostalgitripp för både gamla och blivande Star Fox-fans och en perfekt demonstration av hur en bra remake ska se ut. Man får allt det nya, utan att behöva förlora något av charmen från det gamla. Synd på multiplayerläget bara. Det är ju inte alltid man har tre polare med Nintendo 3DS hemma i vardagsrummet. En onödig plump i protokollet för vad som i övrigt är ett måste i Nintendo 3DS-samlingen och ett givet köp.