Hitman 2: Silent Assassin

Danska IO Interactive satte sitt namn på kartan redan för två år sedan och bevisade sin kompetens genom actionspelet Hitman: Codename 47. Spelet var välgjort, underhållande och innehöll ett spännande koncept. IO gick sin egen väg och var på rätt spår, men nådde inte riktigt hela vägen. Nu har IO Interactive arbetat flitigt med uppföljaren som återigen låter oss möta den framklonade yrkesmördaren med det kryptiska kodnamnet 47. Frågan är bara om Hitman 2: Silent Assassin och denna generations spelplattformar har resulterat i att spelhuset kunnat fullborda sina planer.

Spelet tar sin början kort efter föregångaren. 47 har hunnit lägga vapnen på hyllan och bosätta sig i ett kloster på Sicilien. Hans förflutna kommer dock snart ikapp honom då hans ende vän blir kidnappad och 47, som börjat utveckla mänskliga känslor, sätter efter förövarna i rent hat. Ungefär så börjar äventyret, som redan efter ett par steg känns bekant. IO Interactive har behållit det som fungerade bra i föregångaren och utvecklat sådant som kunnat bli bättre. Och det är faktiskt mycket som är bättre än tidigare, åtminstone till en början.

Det första uppdraget är nämligen helt suveränt och introducerar spelaren på ett fängslande sätt. Jag imponeras av den danska utvecklarens öga för detaljer och saker som tycks plockade ur de mest klassiska maffiafilmerna, till exempel hur man överrumplar blombudet, tar dennes kläder och infiltrerar högkvarteret för att slutligen ta kol på The Don. Tråkigt nog sjunker kvaliteten en aning för varje uppdrag och spelet är inte lika påhittigt rakt igenom. Miljöerna är dock omväxlande och spelets andra bana som utspelar sig i Ryssland är bra. Medan uppdragen i Afghanistan och framför allt Indien hör till spelets mest variationsfattiga, både när det gäller spelbarhet som miljöombyten. Lyckligtvis rycker Hitman 2: Silent Assasin upp sig mot slutet och upplösningen i 47:s hemtrakter är riktigt spännande.

Hitman 2 är i helhet väldigt välgjort, från presentation till övergripande modellering. Spelet känns som ett gediget hantverk och ett resultat av en liten utvecklargrupps öga för detaljer och hårda slit. Småsaker som genomgångarna innan varje uppdrag är välgjorda och framkallar en perfekt stämning, samtidigt som menyer, gränssnitt och laddningsbilder är smakfullt designade. Grafiken är stundtals ruskigt stilig. Spelet är givetvis snyggast på PC, men imponerar med tanke på förutsättningarna mest till Playstation 2. Här pressas Sonys maskin hårt och utan att Hitman 2 lider av någon som helst pop-up eller sjunkande skärmuppdatering har man klämt in stora och detaljerade miljöer, inte särskilt typiska för Playstation 2. Dessvärre sjunker den visuella kvaliteten ju längre man kommer.

Omgivningarna i Mellanöstern är dessvärre inte alls lika snygga som de i exempelvis Sicilien. Återanvändningen av texturer går nästan till överdrift i Indien och skapar ett kalt intryck mot slutet av spelet. Förutom att få en genomgång mellan uppdragen kan 47 också återvända till sitt kloster och vapenförråd emellanåt. Här samlas alla skjutdon som spelaren lyckas plocka på sig under äventyrets gång, och beroende på vad uppdraget kräver kan man välja mellan exempelvis bilbomber, prickskyttegevär och tunga kulsprutor. Det går nämligen lika bra att smyga och planera uppdragen noggrannare som att spela vansinnig actionhjälte och frenetiskt skjuta på allt som rör sig.

Hitman 2: Silent Assassin är bättre än föregångaren på samtliga punkter. Vissa delar är otroligt bra och tar genren till nya höjder. Men saker som obalanserad grafik, upprepning och ett stundtals virrigt upplägg gör att IO Interactive inte riktigt når ända fram denna gång heller.