Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
FacebookFacebook
RECENSION

FIFA 12

Chrille har brottats och svettats för att få sina backar att uppföra sig just så som han vill. Efter viss möda har han bemästrat den dramatiska omdesignen av försvarsarbetet och berättar gärna om det, det matiga onlineläget, samt några anmärkningar av olika allvarsgrad...


Jag ska vara helt ärlig. Trots att jag vid den första uppstarten deklarerade för spelet att jag minsann är en erfaren polygon-Maradona som inte räds någon motståndare så hade jag till en början oerhört svårt. Det spelade ingen roll om mina elva kämpar hade aktade namn som Xavi, Gerrard eller Klose. Bollrackarn ville bara inte in. Och vad värre var, mina motståndare lekte med lätthet in tre, fyra bollar oavsett om de hette Ronaldo eller Ranégie. Då dessa förödmjukande uppläxningar i den nya spelmotorns konster utspelade sig på någon av de mittersta svårighetsgraderna visste min frustration inga gränser.

Efter att ha svurit på fyra språk, slängt handkontrollen i soffan och kylt min vrede med en hård och kall duschstråle, samt ett stort glas äppeljuice vågade jag mig tillbaka. FIFA 12 är på intet sätt helt omdesignat från grunden, men försvarsarbetet har aldrig tidigare i serien sett en lika dramatisk förvandling. Ett välkommet initiativ, då defensiven aldrig riktigt tagits på allvar tidigare, trots att den utgör halva sporten. Inledningsvis mycket mer än så faktiskt. Så det krävs ett antal matcher och viss envishet för att träna bort gamla mönster och ersätta dem med nya.

FIFA 12
Skador genereras mer dynamiskt i FIFA 12, något som får klassas som en mer subtil förändring, då brustna senor tack och lov ändå inte är vardagsmat.
Detta är en annons:

Uppgraderingen, för det är tveklöst tal om en förbättring, handlar i huvudsak om ökad realism och om nya sätt att belöna skicklighet på. FIFA-veteraner vet att kvicktänkthet och finess har belönats även tidigare, men ingen kan förneka att man kom ganska långt genom att endast hålla den knapp intryckt som fick försvararen att bete sig som en dobbförsedd målsökande missil. Nytt för i år är främst att denna funktion för automatstyrning visserligen finns kvar, men att den inte tar försvararen hela vägen in mot bollen. Den avslutande tacklingen måste spelaren själv avfyra vid rätt tillfälle.

Ett gott alternativ är annars att hålla avståndet till bollföraren och utnyttja funktionen som får närmsta medspelare att stöta fram. Inledningsvis är intrycket att det finns en eller två saker för mycket att hålla reda på. Men i takt med att allt sätter sig så infinner sig en känsla av att vara en gräsets general med fickan full av tricks. Svårt är det fortfarande, men lyckligtvis är det riktigt roligt att öva. För säg den lycka som är större än att veta precis hur frustrerad den motståndare som just tappat bollen för tjugonde gången i följd blir.

Som en följd av detta är självfallet anfallsspelet påverkat. Din polares backar kan söka understöd som aldrig förr, vilket både kan vara ett hot och en svaghet redo att utnyttjas. Nya medel skapar nya motmedel och inget konstigt i det. Om datorspelaren har tränat nya knapptryckningar eller bara legat på träningsläger under det senaste året vet jag inte, men också den opersonliga motståndaren känns väldigt annorlunda mot tidigare. Framför allt uppför sig backlinjen mer som en följsam enhet och visar prov på den höjda intelligens som EA Sports så gärna pratat om på förhand.

FIFA 12
Med tajming och reaktionsförmåga kan även den mest ärrade och tatuerade backlinje luckras upp med finter och dragningar.

När det gäller de egna lagkamraternas vidareutvecklade spelförståelse från ifjol är jag inte lika imponerad. Visst, om jag i karriärläget väljer att styra en fast position så märker jag en klar skillnad om min bollhållande mittfältskompis spelar i Brasiliens landslag eller i ett lindansargäng från Norrland. Men i det vanligaste fallet, där jag styr hela laget på klassiskt vis, kan jag sakna smartare och mer initiativrika medspelare. Kanske framförallt vad gäller djupledslöpningar, men också rent allmänt vad gäller understöd till en trängd bollhållare.

Näst på listan över marknadsförda nymodigheter hittas den mer realistiska fysiksimuleringen, med tillhörande skademodellering. Utvecklarteamet har tagit varje chans som givits att förklara att varje sammanstötning mellan fötter, bollar, axlar och annat är unika händelser. Istället för ett fixt antal möjliga animationer, och därigenom möjliga händelser, så beräknas följderna alltid på nytt i varje enskilt läge. På sikt är detta tveklöst rätt väg att gå för FIFA, men ännu sitter inte alla bitar helt på plats.

Mest märkbart blir detta i situationer som närmast kan beskrivas som buggar. Att varje händelse av vikt måste behandlas och förstås som en separat händelse ställer vissa krav på tolkningsförmåga hos spelare, kommentatorer och domare. Ofta blir följderna överdrivna och rentav komiska. Som den gången min back springer i Usain Bolt-fart mot en motståndare i eget straffområde och helt utan sinne för var bollen finns rammar honom med bröstet på ett sätt som skulle fått vilken buffelmamma som helst att tåras i ögat. Domaren friar, gissningsvis för att benen inte var inblandade.

FIFA 12
Stjärnspelarna är ofta välavbildade, vilket gäller såväl Zlatan som hans frisyr. Om håret förorsakade varningen förblir dock osagt.

Men sammanstötningarna fungerar i huvudsak väl. Spelet får en annan tyngd i och med att det andra lagets backlinje nu känns mer som fyra pelare av kött än som en samling målade polygoner. Naturliga motmedel mot buffliga backar är, förutom ett skickligt passningsspel, att mönstra råstarka forwards eller små kvicka typer med flinka fötter. De förstnämnda sätter hårt emot hårt och nyttjar den nya fysiken väl så bra som backarna, medan teknikerna har en hel del nya alternativ att bemästra på dribblingsfronten.

När nya taktiska försvarsmetoder och smidiga sulrullningar övats in är det givetvis hög tid att bege sig online. Utbudet av spellägen, alla med klar social koppling, är nästan svindlande. Det beroendeframkallande Ultimate Team finns där från start, vilket för egen del borgar för många förlorade, ähum, investerade timmar under det kommande året. Hela upplevelsen genomsyras dock av EA Sports Football Club, som belönar dig och ditt favoritlag med erfarenhetspoäng för stora och små prestationer. Det stora nöjet ligger sedan i att se till att just ditt lag har duktigare supportrar än övriga i landet eller världen.

Också "Head to Head Seasons" lär få sin beskärda del av nättrafiken med sina miniatyrsäsonger á tio matcher, som summeras i tabeller, med chans till såväl uppflyttning som deltagande i diverse cuper. En välkommen förbättring för den som inte nödvändigtvis vill spela som Barcelona, Holland eller Manchester United varje match är ett nytt matchmaking-system som hittar motståndare först efter båda valt sina lag. Det är således fritt fram att utmana världen med Hamlstads BK.

FIFA 12
Att göra karriär som tränare förenklas en hel massa av en stab skickliga talangscouter som plöjer igenom världen på jakt efter den skickligaste fjortonåringen.

Om man, liksom jag, tillhör den del av FIFA-kollektivet som inte nödvändigtvis måste känna gräsdoft i varje enskilt moment så kommer karriärlägets förbättringar som välkomna nyheter. EA Sports har i spelläget för tränare eller spelande tränare hittat en riktigt bra balans mellan realism och enkelhet. Den som vill ha en djupare och mer autentisk tränarupplevelse söker sig rimligen inte till FIFA, men vill man med några minuter mellan varje match skapa ytterligare lite sammanhang fyller detta läge väl sitt syfte. Till de välkomna nyheterna hör ett skojigt system för talangscoutning och större makt över löne- och transferbudgetar.

Vad gäller presentationen i stort har mycket lite hänt till FIFA 12, bortsett från ett menysystem som mest ser nytt ut, snarare än att imponera med något oändligt smart utformande. Kvar finns riktigt bra indiemusik, i år bland annat svenska Little Dragon, och bekanta kommentatorsröster. Samt en grafik som inte nämnvärt skiljer sig från förra årets. Snyggt animerade spelare rör sig på en ganska ful plan mot fula omgivningar, som vanligt. De kända spelarna är ofta porträttlika, något de mindre kända knappast kan beskyllas för. I en version som står för många små förändringar är det ändå förståeligt att grafiken består, även om det börjar bli dags för något att hända även på den fronten.

09 Gamereactor Sverige
9 / 10
+
Förbättrat försvarsspel, fullproppat med onlinelägen, enorm närvarokänsla, fantastisk social potential
-
Daterad grafik, småbuggigt

Medlemsrecensioner

  • caro campos
    Grym !!! men jag hatar att folk fuskar genom att logga ut ur xbox-live när man möter dem online och de håller på att förlora. Annars är spelet... 9/10
  • Octoberfrost
    Pang, bom, knak, ping, ding. Så kan det låta när jag spelar fifa. Både i spelet och i vardagsrummet. Mycket har hänt sedan föregångaren och nu är... 9/10
  • lolmanore
    Fifa spelen är de bästa spelen jag någonsin har spelat förutom året 2007 då PES 2008 kom ut. Då var fifa helt värdelöst. Fifa 08 en klar besvikelse... 10/10
  • putterman
    Årets upplaga av EA sports årliga fotbollspel utlovade en ny försvarsmotor och en fysikmotor som skulle förändra spelupplevelsen totalt. Har EA... 8/10
Detta är en annons:
BETA +