Rage
Allt som ögat ser är öken, ödelandskap och hopplöst ogästvänligt. Till råge på allt är det svårt att ta ett steg utan att ett gäng banditer eller muterade missfoster ska lägga sig i. Chrille har laddat hagelbrakaren och skjutit sig igenom Rage...
Det dröjer inte många sekunder innan jag med knapp marginal undgår döden för första gången av många. Mina funderingar kring samband - vem jag är och var jag är, nedprioriteras. Istället hoppar jag upp i passagerarsätet intill min nyfunne vän och räddare, slänger eftertanken i baksätet och förstår att där jag befinner mig är överlevnad ingenting man tar för givet. Väl framme i ett litet ökensamhälle puttrar handlingen småskaligt vidare. En trevlig typ här, en otrevlig typ där. Några utförda uppdrag senare har jag ett mindre antal skjutvapen som talar alla språk jag kan tänkas behöva, samt ett fordon som kan ta mig varhelst jag önskar.
Då mina önskningar främst handlar om att hitta nya spännande sätt att skjuta mutanter i huvudet på är det dock inledningsvis pistolmynningen och inte förgasaren som går varm. Skytte av banditer och förvrängda humanoider kan utföras lite varstans, men spelets alla kampanjuppdrag är att föredra för ändamålet. Detta huvudspår i handlingen består av ganska traditionellt utformade actionbanor, insprängda i den relativt öppna världen.
I takt med att nya områden låses upp, särskilt de två större hubbstäderna, får detta pärlband av handling dock allt mer konkurrens om uppmärksamheten från olika sidouppdrag och minispel. Spelets racinginslag har dragit till sig mest uppmärksamhet på förhand, och det är också där mycket av min tid investeras. I organiserade tävlingar mot tre konkurrenter slåss jag om förstaplatser för att på så vis kunna byta segrarna mot uppgraderingar av min växande fordonspark, genom den speciella racingvalutan.
Jag ska inte sticka under stol med att körkänslan inte hör till det mest magiska jag upplevt, oavsett om jag rattar en fyrhjuling, en buggy eller ett inferno av stål, flammor och hästkrafter. Underlaget påverkar inte körningen en tiondel så mycket som det borde, men styrningen är funktionell. Att mitt fordon gör som jag vill är egentligen allt jag begär från ett actionspel. Särskilt som powerups och skjutvapen är nog så viktigt att hålla koll på.
Det finns även fyrhjula utmaningar som inte är lika organiserade till sin natur, utan som dyker upp här och var när man rattar runt i ödemarken. För övrigt en av få anledningar att verkligen bry sig om att upptäcka världen, tråkigt nog. Dessa utmaningar består dels i att genomföra dödsföraktande och högst spektakulära hopp mellan klippor, sanddyner och raviner. Dels så handlar det om att spelvärlden består av många fler personer med bestyckade bilar, varav exakt alla vill en illa. Att skjuta dessa konkurrenter i sank belönas i reda pengar, medan hoppen genererar prylar av alla de slag.
Tråkigt nog får detta en liten bieffekt. Att snabbt och enkelt kunna samla på sig ammunition och andra förnödenheter går stick i stäv med det ödsliga och karga landskap alltsammans utspelar sig i. Det bryter inte bara med designen i övrigt, utan gör också spelet en aning för lätt för den som är villig att ta sig lite tid. Det som börjar som smarta överlevnadsstrategier övergår snabbt till exploateringar av sviktande spelbalans. Ett annat tydligt exempel på detta är systemet för mekaniska hemmabyggen.
Såväl affärer som långt mindre gästvänliga platser innehåller en begränsad mängd ritningar, ja nästan recept, på ammunition, granater, attackrobotar och allt annat som hobby-MacGyvern kan tänkas önska sig. Konceptet är det naturligtvis ingenting fel på. Att efter en hård eldstrid hitta den där viktiga plåtbiten som gör att hagelgeväret kan fyllas med exploderande ammunition en tid framöver är naturligtvis en skön belöning. Men när man inser att lite planering och smarta inköp leder till ett överflöd av dödsvapen uppstår tråkigt nog valet mellan att spela bra och att spela som det är tänkt.
Smarta idéer med gott utförande, men som brister i någon mer eller mindre viktig detalj är lite av Rages signum. En av spelets mer klanderfria kvalitéer är dock variationen. Utöver bilburen underhållning hinner jag sugas in av allt ifrån krypskytte till kortspel. Spelvärlden känns helt enkelt både levande och väldesignad, trots en mer linjär uppbyggnad än den vill göra sken av. Det bästa betyg jag kan ge variationsrikedomen är att jag så gott som alltid väljer nya sidospår och spelformer inte för att jag måste eller för att det gynnar mig, utan för att jag vill.
- SIDA:
- 1
- 2
- Format:PC, PS3, Xbox 360
- Genre:Action
- Utvecklare:id Software
- Utgivare:Bethesda Softworks
- Antal spelare:1
- Antal spelare online:1-4
- Åldersgräns:Från 18 år
- Premiär:07 oktober 2011
- Hard Reset PC
- Crysis 3 Multi
- The Last of Us PS3
- Halo 4 Xbox 360
- Warface PC
- Bulletstorm Multi
- Killzone 3 PS3
- Crysis 2 Multi
- Crysis Multi
- Doom 4 Multi
Vad vore din drömutannonsering på E3?
Gamereactor since 1998 - Published by Gamez Publishing A/S Toftebæksvej 6, 2800 Kongens Lyngby, Denmark +4545887600
