Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
FacebookFacebook
RECENSION

UNCHARTED 3: DRAKE'S DECEPTION

Nathan Drakes jakt på historiska artefakter och ändlösa rikedomar fortsätter i Naughty Dogs mastodontuppföljare. Läs Daniel Steinholtz dunderfeta recension om varför man gjort precis allt rätt...


"Stör oss, min Herre, när vi är alltför nöjda med oss själva, när våra drömmar har blivit sanna eftersom vi har drömt för lite, när vi ankommer säkert eftersom vi har seglat för nära land." - Sir Francis Drake, legendarisk sjöman och upptäcktsresande, i ett fritt översatt citat.

Man kan aldrig anklaga Naughty Dog för att vara alltför nöjda med sig själva. Trots en med all rätt hyllad tvåa i bagaget märks ett glödande driv att utforska nya möjligheter. När jag, någonstans i mitten av Uncharted 3: Drake's Deception, befinner mig på ett piratkontrollerat kryssningsfartyg blir det så tydligt. Tydligt att de otroligt talangfulla jänkarna på Sonys gunstlingsstudio inte räds att ge sig ut på okänt territorium för att uppnå sina visioner.

Uncharted 3: Drake's Deception
Kapitlet där man blir strandad i den arabiska öknen är atmosfäriskt, udda och lite flummigt.
Detta är en annons:

Regn och rusk pinar den slitna skutans däck, samtidigt som massiva, olycksbådande mörka vågor vaggar skrovet mot vad som ter sig kunna bli den slutgiltiga sömnen. Här kunde Naughty Dog tagit en genväg. En genväg som de allra, allra flesta skulle ha tagit. Nämligen att animera skeppets krängningar rätt upp och ned. Det man istället har gjort är att simulera ett hav, på riktigt. Vilket betyder att skeppets rörelser och alla objekt däri, alltifrån pirater och bråte till jättelika kristallkronor, agerar dynamiskt efter havets vilja.

Hade Naughty Dog nöjt sig med att hårdanimera hela scenen hade det säkert blivit bra, samtidigt som man antagligen skulle besparat sig själva en hel massa ångest och extra arbetskraft. Istället valde man att ställa sina egna förmågor på spets och förverkliga en smått galen idé. Resultatet är en av de mest dramatiska och fantastiska spelnivåerna, någonsin.

Uncharted 3: Drake's Deception
Valfriheten mellan att smyga eller skjuta finns ofta och till skillnad från i föregångaren fungerar stealth-mekaniken riktigt väl.

Innan charmören tillika Uncharted-seriens huvudperson Nathan Drake sätter sig i denna prekära situation, har så klart en del redan hänt. Äventyret börjar på en sjaskig pub i Londons mindre välbelysta kvarter. Han och Victor Sullivan, Nathans grånade mentor, är på plats för att sluta en mindre rumsren deal, innefattande både en portfölj med pund av högre valörer och en historisk artefakt. Föga överraskande viner snart både biljardköer och glasflaskor i ett fullfjädrat barslagsmål.

Upprinnelsen är den artefakt - den ring - som tillhörde Sir Francis Drake själv i egen hög person. På ena sidan står Nathan, på den andra Katherine Marlowe - maktgalen sektledare, iskall superbitch och huvudsaklig antagonist. Båda med fanatiskt intresse för just den ringen, som enligt myt ska vara nyckeln till staden Ubar, även kallad "Atlantis of the Sands". En legendarisk plats som ryktas ligga gömd i Arabiska halvöns väldiga ökenlandskap, sittandes på enorma rikedomar. Båda är fast beslutna på att ta sig dit, men av olika anledningar. Och så börjar kapplöpningen.

Ena stunden brister jag ut i skratt, andra i ren hänförelse. Historian som berättas i Uncharted 3 är så tight regisserad, snyggt berättad och så kärleksfullt begåvad med värme, humor och äventyrslusta. Det är lätt att fatta tycke för karaktärsgalleriet, där Victor "Sully" Sullivan bereds större plats än tidigare. Vi får bland annat veta mer om hans och Nathans förflutna, och hur han kom att bli den fadersgestalt han är för Nate. För min egen del är just skildringen av denna relation en av storyns allra största behållningar.

Uncharted 3: Drake's Deception
Grafiken i Uncharted 3 är fantastisk. Detta är världens just nu snyggaste konsolspel. Utan tvekan.

Dramaturgin stannar inte vid spelets medryckande mellansekvenser. Man räds nämligen inte att laborera med kameravinklar vid utvalda tillfällen, tvinga ned tempot och deaktivera vissa rörelser när det kan ge en dramatisk effekt. Det gäller även plattformsmomenten där snygga animationer och marginaliseringen av frustrationsmoment sätts framför nitiska, millimeterexakta precisionshopp. Nivåerna är relativt linjära så någon omfattande utforskning är det inte på tal om.

Nej, dessa delar av Uncharted 3 är inte speciellt utmanande. Tonvikten läggs istället på upplevelsen såsom Naughty Dog vill att vi ska ha den. Kritik har tidigare uppkommit om att Naughty Dog, likt en välmenande men överbeskyddande mor, håller en som spelare lite väl hårt i handen. Medan jag kan förstå det synsättet, är saken den att jag har upptäckt att det emellanåt faktiskt är rätt trevligt att bli hållen i hand. Varför inte, när det är så här minutiöst uttänkt och effektfullt?

Uncharted 3: Drake's Deception
Precis som i Uncharted 2 är röstskådespeleriet och kvaliteten på dialogen något i hästväg.

De frekvent återkommande pusselmomenten är även de tillräckligt lätta för att man inte ska stå handfallen allt för länge. Samtidigt är de så pass smart utformade att man ändå känner en viss tillfredsställelse i den logiska hjärnhalvan. Jag tänker särskilt på en tempelkammare där ljus och skuggor används på ett sinnrikt sätt.

Det är istället vid striderna som spelet öppnar upp och sätter dina färdigheter på prov. I och med Nathans breda repertoar av rörelser är alternativen många. Innan man låter puffran föra ens talan är det ofta smart att blicka ut över området, navigera sig fram till en fördelaktig hållpunkt och plocka fienderna tyst, en efter en. Det kan handla om att vara så nedrig att man puttar ut en intet ont anande hejduk för ett stup, hoppar från en avsats för att överrumpla med en väldig kroppstackling eller slår till snabbt och skoningslöst från bakom ett hörn.

Till slut kommer dock dina motståndare ana onåd. Då finns det inget annat alternativ än eldutgjutelse och regelrätta slagsmål. Fienderna bjuder på hårt motstånd även på den normala svårighetsgraden. De flankerar, tvingar ut en från det skydd man tagit med granater och kommer i olika typer - allt från krypskyttar och armerade hagelgevärs-marodörer till enorma muskelberg som tål magasinvis med hett stål och tre pungsparkar innan de ger med sig. Som spelare tvingas man hela tiden att hålla sig i rörelse, söka nya skydd och använda alla medel möjliga för att överleva.

Uncharted 3: Drake's Deception
Mixen mellan äventyrande, pussellösande och traditionellt skjutande är bättre den här gången.

Tur då att en diger skara automatgevär, långdistansgevär, hagelbössor, pistoler, raketstrutar, granatkastare och handgranater finns till din assistans. Blir det närgånget blir det ofta tal om handgemäng, i ett system som kan beskrivas som en simplifierad variant av det i Batman: Arkham City. Gemensamt är de följsamma animationerna som även gör fighter mot större grupper läckra att titta på. Men som sagt är det ett relativt grunt system som snarare ska ses som en komponent i en större helhet, där de mångfacetterade striderna sällar sig till genrens absoluta topp.

Av absolut toppklass är även grafiken och ljudet. Ljuset den gassande solen kastar mot heta lerväggar i en uråldrig ruinstad i Rub al-Khali-öknen är bländande. Den täta växtligheten kring det där franska, övergivna slottet har aldrig varit mer levande (Sully är inte sen att påpeka att "det krävs en Nathan för att hitta en jäkla djungel mitt i Frankrike"). Den ena platsen som jakten på Ubar leder oss till är mer gastkramande än den andra.

Om den pittoreska bergsbyn i Tibet var den visuella höjdpunkten i Uncharted 2, så hittar jag minst ett par ställen som slår högre här. Tillsammans med förbättrade rök-, eld- och vatteneffekter har jag aldrig sett ett konsolspel vars gemensamma tekniska och designmässiga bedrifter är bättre. Röstskådespeleriet är även det trovärdigt och sympatiskt. Och även fast melodin i ledmotivet har slående likheter med den svenska väckelsepsalmen Pärleporten, så är det svårt att inte ryckas med i dess pampighet.

I grund och botten är det samma kvaliteter som överförs till Uncharted 3:s flerspelarlägen. Jag är en av dem som föredrog tvåans underskattade multiplayer framför Gears of Wars motsvarighet. Rörelsefriheten och det vertikala upplägget tillför en dimension som inte liknar något annat. Den potentialen har Naughty Dog nu tagit vara på. Enbart faktumet att man hade en publik beta för onlinedelen av spelet visar att man menar allvar denna gång.

Vi kan börja med att sortera ut vad som finns tillgängligt (häng med nu): Det finns både co-op och tävlingsinriktad multiplayer. Co-op kommer i två varianter. Äventyrsdelen som är en separat kampanj på sex uppdrag, samt arenaläget där man tar sig an anstormande fiender och uppdrag i etapper.

Uncharted 3: Drake's Deception
Det här slottet i ett lummigt Östfrankrike är underbart väldesignat och slutet på själva banan är något av det häftigaste man kan uppleva i ett spel, oavsett genre.

Äventyret utspelar sig i nivåer baserade både på Uncharted 2 (det första uppdraget är en batalj mot förra spelets antagonist Lazarevics trupper i Borneos djungler) och Uncharted 3. Det finns en svag röd tråd mellan uppdragen. Men några storymässiga produktionsvärden likt de i enspelarkampanjen är det inte på tal om. Vilket dock inte hindrade mig och redaktör Jonas Elfving, som jag spelade äventyrsdelen med, att ha ordentligt roligt tillsammans.

Lagarbete är verkligen nyckeln till framgång, och det är inte sällan man måste rädda varandra ur kniviga situationer. Det kan handla om att återuppliva sin skadeskjutna kamrat, eller ingripa ovänligt men bestämt om fienden lyckas ta ett strupgrepp på densamme. Varje enskilt uppdrag klaras av på knappa halvtimmen, så det passar bra att plocka upp både för kortare och längre partysessioner.

Arenaläget är som de flesta av er redan gissat Naughty Dogs svar på Gears of War-seriens Horde. Arena spelas på de vanliga multiplayerkartorna, och handlar rätt och slätt om att överleva så länge som möjligt gentemot anstormande AI-fiender. Men inte utan sin särprägel. Till att börja med dröjer det inte länge förrän motståndet blir riktigt tufft. Transportsträckan till utmaningen är kort. Emellanåt så ändras även villkoren. Ibland kan man enbart ha ihjäl fienderna från ett markerat område, medan man andra gånger blir ombedd att hämta en skatt från punkt A till B för att ta sig vidare.

Uncharted 3: Drake's Deception
Tittar man på enskilda delar i produktionen som stavas Uncharted 3 är Naughty Dog inte bara bra, de är utan tvivel en av spelvärldens bästa utvecklare. Tittar man på helheten är detta årets hittills bästa spel.

Förbättringarna man gjort i den tävlingsinriktade delen av Uncharted 3:s multiplayer sedan tvåan är massiva. Man kan nu skräddarsy sin onlinekaraktärs utseende med mängder av olika kläder och attribut, där man har två slottar för så kallade boosters och en för kick-backs. Kick-backs aktiverar man genom att samla på sig medaljer under matchens gång. Medan boosters är konstanta under hela matchen, handlar kick-backs om att få tillfällig tillgång till starkare vapen, till exempel en raketstrut. På samma sätt kan man uppgradera vapen med nya delar som ändrar dem både kosmetiskt och prestandamässigt. Allt det här kan man köpa mer av allt eftersom man klättrar i nivå och tjänar spelvaluta.

Det finns sju spellägen tillgängliga, där bland annat den gamla, goda dödsmatchalternativet Free For All gör efterlängtad entré. Även Three Team Deathmatch spås bli en given favorit, tillsammans fånga flaggan-varianten Plunder. Samtliga flerspelarlägen kan avnjutas på antingen delad skärm, online eller i LAN-miljö.

Som ni märker är Uncharted 3: Drake's Deception fullmatat med innehåll. Vill ni ha objektiva siffror på det, så var föregångaren 25 gigabyte stor, medan Uncharted 3 väger in på strax under 50 gigabyte. Den fantastiska kampanjen är bara början. I princip varenda aspekt av Naughty Dogs trea överträffar sina föregångare på alla punkter. Det säger inte så lite, det.

Uncharted 3: Drake's Deception
Spelsystemet för närstrider har förändrats en del. Det går smidigare att slåss och det finns fler specialmoves att tillgå, samtidigt har en quick time event-funktion tillkommit som inte tillför särskilt mycket.

Storheten ligger i både det lilla som det stora. De små förändringarna som att addera en sprintfunktion och karaktärernas mer fysiska interaktion med miljöerna - hur man rör sig och tar på omgivningen - ökar både spelbarhet och närvarokänsla. Och de stora, som att utöka flerspelarportionen till den best man gjort den till, förlänger livslängden markant.

Några större klagomål har jag faktiskt inte. Det som man möjligen kan kritisera är att split-screen-läget har fått det där fördömda formatet där knappa tredjedelen av skärmen består av irrelevant tomyta. Liknande det man såg i Resident Evil 5, ungefär. Därför underlättar en stor TV för att det inte ska bli allt för smått och plottrigt. Sedan märkte jag av en bugg i co-op:en som gör att fienderna ibland skippar dödsanimationen och försvinner i tomma intet. Men det är mycket möjligt att det ordnas redan till release.

Uncharted 3: Drake's Deception
Antalet pussel är högre i Uncharted 3 än i föregångaren och pusslen är dessutom knivigare. Vilket är ett mycket välkommet tillskott.

Nu kommer några stora ord: Uncharted 3 är det närmaste perfektion jag upplevt under hela 2011.

"Stör oss, min Herre, för att få oss att våga mer djärvt, att bege oss ut på vidare hav, där stormar kommer att visa ditt herravälde, när vi ej längre ser land, kommer att finna stjärnorna."

Jag kunde inte beskriva andan som genomsyrar Nathan Drakes eskapader och produktionen bakom mer målande (eller poetiskt högtravande) än Sir Francis själv. Naughty Dog går verkligen i bräschen på alla tänkbara tekniska, berättarmässiga och spelbarhetsmässiga plan. Och visst är Uncharted 3 den klarast lysande stjärnan på himmelen just nu.

10 Gamereactor Sverige
10 / 10
+
Fantastisk kampanj proppad med minnesvärda ögonblick, omfattande multiplayerkomponent, härlig co-op, genredominerande grafik, pampig ljudbild, underbart berättande
-
Stundtals puckade fiender

En andra åsikt

Petter Hegevall
Uncharted 2 var bra. Riktigt bra. Men Uncharted 3 är betydligt bättre. Tightare berättat, mer varierat, bättre balanserat och förbättrat beträffande det audiovisuella. Resan från Frankrike till Arabiska öknen går via Syrien och det är omtumlande, oförutsägbart, spännande, utmanande och larvigt välgjort. Tittar man enbart på enskilda produktionskvaliteter är Naughty Dog bäst i världen just nu. Kikar på man på det stora hela är Uncharted 3 ett av de maffigaste actionäventyr jag någonsin haft nöjet att avnjuta. Visst är fienderna onödigt puckade ibland och visst irriterar de nya quick time events-momenten som bakats in i närstriderna. Men i slutändan sitter jag och gapar och skrattar om vartannat då jag spelar Uncharted 3, och det om något är ett gott betyg. Det råder ingen tvekan om att detta är årets hittills bästa spel. 10/10

Medlemsrecensioner

  • Trucksplatter
    Den är riktigt bra, med en bra berättad historia, bra röstskådespel (älskar Nolan North), och snitsiga kameravinklar. Jag rekommenderar varmt detta... 9/10
  • putterman
    Är det tredje äventyret med Nathan Drake i huvudrollen lika bra som de två tidigare eller har han tillslut tappat stinget? Jag har i jakt på Sandens... 9/10
  • ovesmedberg
    Uppdaga sanningen. Följ med Nathan Drake på jakten efter det förlorade "sandens Atlantis". Ett gripande drama och storskalig produktion med... 9/10
  • Honored
    Londons grå gator ligger tunga och stagnerade under mina fötter i spelets öppningsscen. Nathan Drake närmar sig, tillsammans med sin mentor och... 10/10
  • SuperAdde97
    Ett fantastiskt spel som dock inte överträffar den klockrena tvåan. I Uncharted 3 får du följa Nathan Drake och hans vänner på ännu ett äventyr-... 9/10
  • Peddi93
    Warning: This review WILL contain spoilers and I highly suggest you ONLY read the Overall and Verdict part of the review unless you don't mind... 10/10
  • ChrillZor
    Nu har jag äntligen skaffat körkort. Dags för lite självbelöning, tänker jag för mig själv. Uncharted 3 blir det. Startskärmen visas och redan här... 9/10
Detta är en annons:
BETA +