Infinity Ward förändrade actiongenren med Call of Duty 4: Modern Warfare. Efter att varumärket blivit ett av de mest framgångsrika någonsin stöptes mallen om för hur ett actionspel ska se ut. Det var fem år sedan, sedan dess har det mesta stått stilla för Call of Duty. De flesta actionspelen som försökt ta sig an Activisions gigant har gjort det utan att egentligen vidareutveckla grundkonceptet som idag är spelvärldens absolut mest populära.
Activision har heller inte visat något större intresse att ändra på den mall som dagens krigsspel följer. Hur du ställer dig till seriens utveckling, eller brist på denna, avgör därför helt och hållet hur mycket du kommer att få ut av årets upplaga. Call of Duty: Modern Warfare 3 är nämligen det femte spelet på fem år i serien som använder sig av samma grafikmotor och exakt samma spelmässiga kärna. Det är mer av samma, helt enkelt.
I Modern Warfare 3 står världen inför ett nytt världskrig. Det är en ovanligt ond ryss som är ansvarig för det hela och endast spelaren kan ställa allt till rätta igen. Berättandet tar vid där föregångaren slutade, och lyckas faktiskt leverera ett tillfredsställande slut på trilogin som belönar de som engagerat sig i seriens ganska bleka karaktärer.
Precis som i tidigare delar bjuds det på exotiska miljöer i stor variation när spelet hoppar frekvent mellan hemisfärerna, och den globala konflikten skådas från fler perspektiv än tidigare. Serien är kanske inte känd för sitt starka narrativ, men är det något den kan så är det storslagna actionupplevelser i bästa Michael Bay-stuk.
På denna punkt lever Modern Warfare 3 upp till sitt namn med råge, och varje kapitel är en berg-och-dalbana av explosiva ögonblick. Resultatet är en varierad upplevelse som få andra spel kan matcha. Det kan dock även kännas överregisserat och förutsägbart. De två föregångarna var nämligen också varit fyllda med dessa scriptade händelser, och denna gång är det nästan som att de fått slut på idéer. Jag tröttnade efter att tag på hur bombastiskt extremsvulstigt Modern Warfare 3 försöker vara, trots att kampanjen endast varar i fem timmar.
När man spelar Call of Duty: Modern Warfare 3 är det svårt att tänka sig att nästan halva utvecklingsteamet lämnade studion för ett och ett halvt år sedan. Infinity Ward har nämligen tagit hjälp av Sledgehammer Games för att avsluta sin trilogi, och för att vara ett samarbete mellan två helt olika spelstudios känns spelet överraskande konsekvent. Varje bana visar hur man bemästrat grafikmotorn, och Modern Warfare 3 bjuder på de mest grafiskt imponerande utsikterna och effekterna i spelseriens historia.
Det hela renderas som vanligt i 60 bilder per sekund, och på ljudfronten har man lyckats förgylla det visuella genom att kombinera musik, explosioner och karaktärernas djupa röster på ett bra sätt. I de mest intensiva situationerna är Call of Duty: Modern Warfare 3 en fröjd för sinnena. I stridens hetta är det ingenting man tänker på, men när stannar man upp och ser sig omkring förstår man dock hur mycket Infinity Wards egenutvecklade grafikmotor åldrats de senaste åren.
Ljussättningen kan vara riktigt tafflig i utomhusmiljöerna, speciellt på vissa multiplayer-kartor där grafiken är märkbart sämre än i kampanjen. Detta, kombinerat med många lågupplösta texturer förstör lätt helhetsintrycket, men inte ens en grafikmotor med så här många år på nacken kan sabotera omgivningarnas vackra design, som är lätta att leva sig ni tack vare fantastisk atmosfär.
Det är dock inte bara det yttre som kan kännas bekant i Modern Warfare 3, ordet "bekant" definierar nämligen även det spelmässiga. Perks fungerar som de alltid gjort, vapenbalansen är densamma och det är fortfarande lika intensivt och beroendeframkallande som det var för fem år sedan. Visst tillkommer det en handfull perks, några nya (absurda) killstreak-belöningar och spellägen, men många skulle nog kallad detta för en glorifierad expansion av Call of Duty: Modern Warfare 2. Då lurar man dock endast sig själv.
En av två stora nyheter i spelet är vapenfärdigheter, som gör det möjligt att bli bättre med sina vapen ju mer de används. Detta tillför ytterligare djup till spelets multiplayer, och spelare som lägger ner tiden att lära känna sitt vapens fördelar och nackdelar kommer att ha ett stort försprång på stridsfältet.
Här finns även möjligheten att kunna välja mellan olika killstreak-system för att hitta det som passar en bäst. De tre olika systemen låter en anta olika roller i laget, och vill man agera support är det fullt möjligt nu. Denna utveckling kan få spelet att kännas fräscht en kort stund, men för varje nyhet saknas någon funktion från fjolårets Call of Duty: Black Ops. Vi saknar till exempel valutasystemet, så att man själv kunde välja vad som skulle låsas upp härnäst. Det handlar alltså om mindre förändringar, som får en att tänka på hur vissa utgivare behandlar sina årliga sportspel.
Om några månader kommer de allra flesta av oss fortfarande att sitta och spela denna multiplayer-del, men man får inte glömma att Spec-Ops som introducerades i Modern Warfare 2 återvänder denna gång. Det är ett samarbetsläge för två spelare som nu når det upp till sin sanna potential tack vare leaderboards och en känsla av progression.
Här har man skapat 20 nya uppdrag baserade på miljöer från kampanjen, och dessa bjuder faktiskt på många av spelets höjdpunkter. Ingenting kommer att överraska en på samma sätt som första gången man kontrollerade en AC-130 i Modern Warfare 2, men uppdragen här är lika fantastiska som i föregångaren och får mig att vilja spela igenom hela kampanjen tillsammans med en vän. Det känns som att man prioriterat fel, helt enkelt.
Man kan dock inte få allt, och som en tröst finns nu spelläget Survival att avnjuta för två spelare. Kortfattat är det som zombies-läget från Treyarchs Call of Duty-spel - fast denna gång utan zombies. Spelarna tar sig an ett oändligt antal fiendevågor och använder tjänade pengar på att uppgradera sina vapen, kalla in Predator-missiler och aktivera perks. Motståndet består av vanliga fotsoldater, helikoptrar, hundar med C4 och helvetiska Juggernauts. Det är en av de bättre tolkningarna av spelläget vi upplevt, och tillsammans med de regelrätta uppdragen utgör nu Spec-Ops en riktig tredjedel av paketet. Den bästa utav de tre, förövrigt.
Ässet i rockärmen stavas dock inte Spec-Ops, utan Call of Duty: Elite. Det en extern tjänst som bidrar med en social aspekt till multiplayer-komponenten. Här håller man koll på grupper, klaner, tävlingar och mer statistik än man någonsin kommer att ha användning för. Värmekartor, inspelade matcher och möjligheten att kunna följa sina rivalers historia är information som kan användas för att bli bättre på spelet. Elite gör det lätt och kul att engagera sig i sin online-karriär på ett sätt som aldrig tidigare skådats i genren.
Det är ingenting som direkt påverkar spelmekaniken, men det är fortfarande ett kraftfullt redskap för den som vill ta sitt spelande till nästa nivå. Elite, tillsammans med möjligheten att kunna skräddarsy sina speltyper på en ambitiös nivå, försäkrar att Call of Duty: Modern Warfare 3 kommat att hålla kvar sina spelare under ännu längre tid än föregående delar i serien. Här finns en fantastisk potential för den framtida communityn.
Modern Warfare 3 tar alltså det vi kommit att förvänta oss av serien och gör det bästa utav det. Infinity Ward har inte ändrat på det spelmässiga och de har inte heller försökt göra det. Att det är lika kul idag som det var för fem år sedan borde tala för att kärnan är så pass bra att den kanske inte ens behövs utvecklas ytterligare. Det är en grundmekanik som många av oss fortfarande inte tröttnat på.
Jag säger inte nödvändigtvis att Call of Duty bör fortsätta på detta spår ännu ett år, men att serien stått stilla är åtminstone inget som hindrat mig från att njuta av Call of Duty: Modern Warfare 3. Oavsett om du känner likadant eller inte har jag dock detta att säga: Är Call of Duty-serien dig bekant sedan tidigare vet du exakt vad som väntar här. Både på gott och ont.