Spider-Man: Mysterios Menace

Efterhand har Peter Parker och hans alter-ego uppträtt i ett otal olika elektroniska spel. I det här, hans första besök på Game Boy Advance, sparkar, slår och svingar han sig fram efter konstens alla regler. Mysterio och en bunt andra av Spider-Mans välkända fiender ställer till rabalder i New York, och det är din uppgift som superhjälte att stoppa dem. Spelet är uppdelat i 7 delar och spelet är flexibelt nog för att du ska kunna välja vilken del av storstaden som du vill rensa på skurkar.

Spider-Man: Mysterios Menace liknar till förväxling det senaste Spider-Man spelet på Mega Drive och Super Nintendo och det är det väl i sig själv inget fel på. Ljudet och grafiken lever upp till vad utvecklarna vid den här tidpunkten kan pressa Nintendos handhållna vidunder till. Animationerna är i och för sig fina nog, och det är relativt fascinerande att kravla runt i taket och på väggarna eller att svinga sig från byggnad till byggnad. Problemen ligger snarare i att den här typen av spel kräver att du med relativt små rörelser slår dig igenom hundratals småförbrytare, för att till sist bli belönad med en boss som inte alls lever upp till förväntningarna som serien har skapat i ditt huvud.

Jag hör absolut inte till de som tycker att 2D-spel är döda och att 3D regerar världen. Faktiskt har GameBoy Advance visat att 2D fortfarande kan få ditt blod och andra kroppsvätskor att koka. Jag måste dock ändå erkänna att tillförandet av 3D har gjort underverk för innehållet i Spider-Man-spelen, det finns ingen väg tillbaka. Om du vill nå den extra dimensionen får du söka dig till andra konsoller än GBA.

Jag kanske skulle se lite annorlunda på det om jag fortfarande var 12 år, och sommarlovet sträckte sig oändligt mot horisonten och var fyllt med cola, glass, pommesfrites och en jättehög med serier. Nu är det dock inte så, så det är med viss besvikelse jag måste konstatera att Mysterio får nöja sig med att hota min brorson när han slår upp sitt tält på min gräsmatta nästa sommar.