Som gamer, nörd och stort fan av serietidningsvärlden är "vs"-serien något som ständigt lockar. Därför är förstås Ultimate Marvel Vs Capcom 3 automatiskt intressant, och även om det inte är helt utan fläckar är det ett hyggligt fightingspel.
Spelserien borde vara relativt bekant vid här laget. Du väljer karaktärer från bägge företags värld, kastar dem mot varandra i en galen tag team-match och går lös på alla specialmoves som styrs med enkel spelkontroll.
Trots det avspända upplägget och attityden kräver spelet rejäl fingerfärdighet och ett gott minne för att komma ihåg det enorma antalet combos, och när man helst bör aktivera dem. Tänk Bruce Lee i en schackmatch. Fingertoppar och hjärnor kommer att få blåmärken, oavsett om du vinner eller förlorar.
Chansen att vinna genom att bara hamra knappar är väldigt liten. Tillgängligheten som definierade Street Fighter, där man kunde ha kul oavsett kunnighet, existerar knappt. Denna gång är även singleplayer-läget mycket svåare, så om du inte tränar kommer dina lag att förvandlas till hackebiff inom kort.
Att träna gör du genom Mission Mode, där du låter alla karaktärer genomföra uppdrag vilket lär dig deras combos. Det är ett effektivt sätt att studera på, även om det krävs att du måste byta ut din handkontroll mot en arkadsticka för att klara precis varenda uppdrag.
För fans av serien visar de nya tilläggen och putsningarna på karaktärsgalleriet att Capcom har gjort sina läxor (eller fuskat genom att tita på Marvels anteckningar) vad gäller spelets figurer.
Exempelvis är Nemesis den enda karaktär som vänder ryggen mot sina motståndare när han backar, en klar indikation på att han inte ser något som ett hot. Eller hur han ryter fram den odödliga "S.T.A.R.S."-repliken när han stirrar in i Chris Redfields ansikte. Eller Iron Mans trashtalk med Nova innan matcherna, om vad hans namn betyder på andra språk. Samma sak gäller för Dantes och Virgils snack innan matcherna. Spider-Man får sina Fantastic Four- och Symbiote-dräkter som alternativa svider. hawkeye hjälps av Ant-Man i sin Hyper-combo.
Man kan hävda att de nya karaktärerna på Capcom-sidan är komiska mest för komikens skull, medan Marvels nykomlingar inte är allt för spännande. Figurer som Doctor Strange och Phoenix Wright är inget vidare att slåss med förrän man övat länge på deras korta standardattacker. Strider är lika snabb och combo-vänlig som alltid, Ghost Riders kedja bjuder på långa svingar både rakt och diagonalt, medans Iron Fists karaktärshistoria låter Capcom smyga in en "re-skin" av Tekkens Marshall Law i 2D-fightern, vilket gör honom till kanske den bästa nya figuren av dem alla.
Det är lite svårt att svälja att vi bara efter ett år av originalets release redan fått en ny version, även om den billigare prislappen lindrar detta. Men vi kan ändå inte rekommendera detta som något oumbärligt för alla. Man kommer bara så långt med fan service: för de som vill leka med namnkunniga karaktärer men inte investera tiden det krävs för att lära sig fightingsystemet kanske det inte blir så kul.
För de som verkligen älskar sina fightingspel fyller detta spel luckan mellan andra titlar fint, tack vare några smarta förfiningar och balansering - åtminstone tills nästa uppdatering kommer, oavsett om den blir digital eller i butik.