Super Monkey Ball Jr.

En av de utannonseringar jag varit mest skeptisk till de senaste månaderna var när jag fick höra att det grafiskt och spelmässigt avancerade Super Monkey Ball skulle komma till Game Boy Advance. Men mina låga förväntningar skulle snart komma på skam. Spelet är faktiskt nästan lika bra som sin storebror till Gamecube. Och att vara nästan lika bra som förra årets tredje bästa spel är naturligtvis inte fy skam.

Först av allt: Det ursköna ljudet när Segas logo målas upp på skärmen har kommit tillbaka, något som kommer att göra att gamla Megadrive-rävar som spelade Sonic då det begav sig lär starta om spelet några extra gånger bara för att få höra det. Underbart! Därefter möts man dock av välkända menyer, musik och ljudeffekter. Nästan allt från Super Monkey Ball till Gamecube är faktiskt bevarat. Helt otroligt och naturligtvis en stor bedrift.

Själva spelet spelas naturligtvis digitalt på Game Boy Advance, eftersom det helt enkelt inte finns någon analog styrspak att tillgå. För de som inte vet handlar Super Monkey Ball om att rulla bollar genom en klurig bana, utan att ramla av den eller inte klara att forcera mållinjen inom tidsram man får på varje bana. En stor utmaning men en otroligt enkel grundidé. För att lösa problemet med att man tiltar banan på ett ryckigt sätt har man gett lutandet tre nivåer. Genom att kombinera lutandet på digitalkrysset med någon av knapparna A/B så kan man tilta brädet mer eller mindre. En bra lösning sedan man väl vant sig vid den. Spelet hör rent grafiskt till toppskiktet på Game Boy Advance. En del tredimensionella saker har nästan omärkligt ersatts av tvådimensionella objekt, men banorna är i fulla tre dimensioner. Bakgrunderna består också av samma kittlande miljöer som i kubinkarnationerna. Allt rullar på utan att någonsin ge avkall på flytet, som är så oerhört essentiellt för just Super Monkey Ball.

Utmaningen i spelet är uppdelat på tre svårighetsgrader. Den första barnsligt enkel, medan den mittersta nog lär erbjuda en hyfsad utmaning och den svåraste hålla riktigt länge. Dessutom finns som minispel möjligheten att spela bowling. Riktigt roligt och något som har sysselsatt mig nästan lika mycket som själva huvudspelet. Rejält god utmaning och hållbarhet, således. Förutom bowlingen ges också möjlighet att spela fram fler minispel. Monkey Fight och Monkey Golf får antagligen de som spelat originalspelet att le igenkännande. Monkey Fight går ut på att knuffa ner andra apor från en plattform. Monkey Golf är som namnet antyder golf. Inte mycket att säga om det, mer än att även det är roligt (om än något för enkelt). För den som har en vän med spel och Game Boy Advance kan det vara värt att veta att det även ges möjlighet att spela mot varandra. Det går ut på att spela på samma bana men hinna först till mål. Oerhört stressande att se sin motståndare leda med en halv sekund.

Den som vet med sig att man inte har tålamod med på sin lista över sina goda egenskaper bör kanske ta det lugnt med Super Monkey Ball. En bana som ser enkel ut kan vara fruktansvärt svår, och man får verkligen kämpa för att ta sig någonstans på de högre nivåerna. Att se Game Over-skärmen för femte gången på en bana som man ändå vet exakt hur man ska klara men inte mäktar med är oerhört frustrerande.
Det är svårt att gnälla på ett spel som känns så helgjutet som Super Monkey Ball Jr. Visst försvinner en stor del av precisionen utan den analoga styrspaken, men denna lösning är nog det bästa man kunnat göra. Dessutom finns heller inte de allra smalaste vägarna att rulla på i denna juniorvariant av spelet. Super Monkey Ball Jr är ett givet köp för den som söker ett bärbart pusselspel som håller länge och som tål att spelas om och om igen.