Svenska
Gamereactor
recensioner
Vampire the Masquerade: Bloodlines

Vampire the Masquerade: Bloodlines

Dra på dig löständerna och täck ögonen med mascara. Det är dags att bli alternativ och odöd.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i

"I live among the creatures of the night", sjöng Laura Branigan på åttiotalet, i en låt som närmast blivit nationalsång för otaliga vampyr-wannabes. Vampire the Masquerade är ett av de mest populära tärningsrollspelen, så det är inte så konstigt att det har blivit ett spel av det. Bloodlines är också ett fullfjädrat rollspel, trots att det är baserat på Source-motorn från Half-Life 2. Däremot ser jag inte direkt någon fördel med användningen av Source i det här spelet. Det enda som känns igen från Valves super-epos är de hysteriskt långa laddningstiderna. Visst, karaktärerna är rätt snyggt gjorda, men omgivningarna är inte överdrivet imponerande, och du kan inte gå särskilt långt innan nästa laddningsväntetid dyker upp.

HQ

Tyvärr kan du inte skapa ditt eget utseende. Det finns bara fjorton olika figurmodeller, en av varje kön i varje klan. Men valmöjligheterna inne i själva spelet är många och beror inte minst på vilken av de sju vampyrklanerna du väljer i början. Toreador-vampyrer kan lätt beblanda sig med folk och intrigera sig genom spelet, medan Nosferatu är så groteska att de konstant måste gömma sig i mörkret eller kloakerna för att inte bli sedda av de dödliga. Beroende på dina färdigheter kan du lösa uppdrag på flera olika sätt, med våld, smygande eller charm. Hela tiden är det livsviktigt (eller dödsviktigt, eller odödsviktigt, eller hur det nu blir) att upprätthålla Maskeraden. Människor i allmänhet vet förstås inte om att de lever i World of Darkness där vampyrer, varulvar och trollkarlar existerar i massor, och skulle de få veta det skulle det göra livet (eller döden, osv) betydligt jobbigare för de odöda. Vampyrer klarar av det mesta, men en armé utrustad med silvermantlade maskingevär och pål-avfyrande raketgevär är ingen trevlig tanke. Därav de strikta reglerna för vad en vampyr får göra.

En annan viktig del av vampyrkoden visas upp redan i början av spelet. En vampyr får inte skapa nya vampyrer utan tillåtelse, och döms därför oftast till döden. Som nybliven vampyr har du alltså inte ens en egen Sire att förlita dig till, utan måste arbeta åt olika lokala lorder runt om i Los Angeles. Förutom dessa möter du ghouls (slavar åt vampyrerna som fortfarande är mestadels mänskliga) och andra övernaturliga varelser, samt förstås massvis av vampyrjägare. Överhuvudtaget har Troika lyckats strålande med att överföra Vampire-känslan till datorskärmen, betydligt bättre än det tidigare Redemption. Men ibland ifrågasätter jag hur Maskeraden bedöms. Redan i början tillbringade jag ett par minuter i diskussion om vampyrskapets fördelar och nackdelar med en ghoul mitt på öppen gata. All dialog består av flervalsalternativ, ibland understött av diverse specialförmågor. Har du spelat ett klassiskt peka-klicka-äventyrsspel eller Knights of the Old Republic känner du dig direkt som hemma. Om du inte är expert på vampyrtermer och mysko namn finns en textningsmöjlighet, som av någon anledning inte alls är synkad med vad som sägs.

Men det där med mörkret blir nästan ett problem emellanåt. Visst, vampyrer mår inte särskilt bra av solljus, men efter några timmar med Vampire är mina pupiller stora som femkronor av att ha försökt se något, trots att jag sitter med ljuset släckt. Särskilt jobbigt blir det i den hemsökta herrgården som är fullständigt kolsvart. Även detta problem uppstod i Half-Life 2, men Gordon har i alla fall en ficklampa. Ett annat problem är striderna. Dessa saknar precision och det blir mest bara en massa okontrollerat viftande med diverse tillhyggen tills alla fiender slutat andas (eller vad det nu är vampyrer gör). Med närstridsvapen finns olika attacker beroende på vilket håll du går åt, men det fungerar inte särskilt bra i praktiken eftersom man helst vill kunna röra sig fritt och ändå använda de effektiva attackerna. När du tar fram ett skjutvapen skiftar vyn till klassiskt förstapersonsperspektiv. Tänk bara på att ammunitionen är ytterst begränsad och att figurens skicklighet avgör hur bra du träffar.

Nu ska de här problemen inte överdrivas eftersom det inte riktigt är poängen med spelet. Handlingen och dialogen fungerar utmärkt och striderna duger till att skapa spänning i farliga situationer. Som ett simpelt men ändå fritt och öppet rollspel, totalt genomsyrat av Vampire-mytologi och estetik, borde Bloodlines vara ett givet köp för alla fans av originalspelet. Själv förbannar jag mörkret och går och lagar middag istället. Blodpudding.

Detta är en annons:
Vampire the Masquerade: BloodlinesVampire the Masquerade: BloodlinesVampire the Masquerade: BloodlinesVampire the Masquerade: Bloodlines
07 Gamereactor Sverige
7 / 10
+
Mycket troget pappersrollspelet, oerhört läcker atmosfär, utmanande
-
Mörk grafik, simpla strider, allmänt buggigt
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Medlemsrecensioner

  • Joonz
    Detta spel rekomenderas om man, som jag, kan man se igenom buggarna, som trots allt är många och tyvärr ganska så påtagliga. Det har dock... 10/10
  • S41b0t
    Vampire The Masquerade: Bloodlines Grafik 8/10 ljud 8/10 Spelkontroll 8/10 hållbarhet 10/10 Vampire är en av dom spelen som man inte ser så... 9/10

Relaterade texter



Loading next content